Bal i Andreaskyrkan

Halleluja!

Amen..

vad bra!

mm.. ja:)

Förr hade man bönemöten i kyrkan, nu har man bal och dans.

Den hebreiska kulturen borde minsann lära oss att glädja oss mera med sång och dans. Själv är jag inge dansare fast jag ibland gör anspråk på att kunna Mr Bean ™ koreografin bäst av alla.

Jag undrar om det finns någon riktig församling som inte har bönemöten? Fast de kallas ju nuförtiden ibland ungdomsmöten, lovsångskväll, cellträff, bönesamling ..

I Bibeln förknippas "övre salen" med andra saker än skålande och dans, vart är Andreaskyrkan på väg...?

Jag tycker att det är härligt att man kan dansa och ha trevligt med kristna vänner! Då är det ju fokus på det trevliga med dansen, inte "köttmarknad" som på många nattklubbar idag. Dans är inte fel i sig va?

Är denna "Funderaren" verkligen seriös, eller är det någon som driver med mig?

Det låter som om Funderaren ligger kvar i 50-talets förbudlistor med fördömelse, i samma dike som också fariseerna under Jesu tid låg i. De lade alltså ett onödigt ok av lagar och förbud på folket som de själva inte ens kunde bära.

Til "funderare":
En av dom saker som Jesus lärde ut var att kunna vara glad och njuta av livet. Bön är nånting av det fundamntala i den kristna tron men dom två sakerna står ju inte i motpol och oposition mot varandra. Det sunda kristna livet består av en balans där man lever i nära gemenskap med Gud gjenom bön, bibelläsning osv och där vi skall vara en reflektion av Gud ute bland dom som inte känner Han. Men det betyder också att vi skall njuta av det livet som Han har givit oss som en gåva. Gud är mest tillfredställd med oss när vi är mest tillfredställd i Han.
Traditioner er de dödas levande erfarenheter som vi behöver ta med oss medan traditionalism är de dödas sätt att göra saker på och det behövs utformas efter den kultur som Guds församling existerar i per dagsdato.
/Daniel

vad är reflections för något?

Reflections är en dramagrupp o Ida ryms nog med.

Lite tankar om dans. I bibeln finns ingen antydan på att dans skulle vara synd. Tvärtom är det en Guds gåva att ge människor glädje.

Allt som sker i kyrkan ska få ske till Guds ära. Dans i kyrkan kan utgöra en gudstjänst där vi får uttrycka vår tro med hela kroppen.

Församlingens uppdrag är att förmedla budskapet om Jesus. Därför skall inte allt möjligt, som i sig inte är synd, dras in i kyrkan och uppta oss. Men denna galakväll ser jag som rätt "harmlös".

My point is, låt Jesus vara i fokus och låt Honom få äran.

Daaaaa! Givetvis är det frågan om balkväll och inte en galakväll. Hmmm, och ordet harmlös skulle gärna få stå utan "haratassar". Snark...

Intressant, intressant, jag läser och frågar mig: Vilken kultur vill vi ha i församlingen?

Vilken kultur vill Du, Pah, ha i församlingen?

och var får man mera info om dramagruppen reflections??

Man får intrycket av att arrangörerna vill ha det som i världen: "Efter skål och tårta..."
Varför måste man skåla i kyrkan frågar jag mig? Och sen undrar man varför människor inte blir frälsta och förvandlade till Kristuslikhet.

De som i tiderna grundade Andreaskyrkan skulle nog vända sig i graven om de läste detta.

Gå tillbaka till grunderna.

Ida, du kan maila mig.

Hur definieras världslighet? Är det fel för en kristen att syssla med sånt som är världsligt? Vilka av följande företeelser anser du vara världsliga?

dansa
spela teater
använda internet
se på TV/gå på bio
äta gott
dricka kaffe
dricka alkoholhaltiga drycker
umgås med vänner
umgås med personer av det motsatta könet
arbeta/tjäna pengar
köpa saker
resa
prata i telefon
måna om sitt utseende
träna/sporta
spela spel
tugga tuggummi
skåla i saft


Hör något av ovanstående till dina vanor? Anser du att du borde sluta?

Att indela saker i världsligt och andligt är enligt mig ett mänskligt påfund. Som kristna ska vi leva alltigenom andliga liv, allt vad vi företar oss är vår andliga gudstjänst inför Gud. Jag tror att allt det ovanstående kan göras på sätt som får Gud att le. Det mesta kan också perverteras och göras till något fult, missbrukas eller utvecklas till beroenden som binder oss. Om man vet med sig att man har svårt med en viss sak, att det tenderar att få för stor plats i ens liv eller att det på något annat sätt drar en bort från Gud, är det ofta bäst att helt hålla sig borta från det. Antingen det, eller att på ett eller annat sätt ta itu med problemet. Därmed inte sagt att alla andra måste göra det samma.

Som kristna kan vi ibland ha svårigheter att veta vad som är okej och vad som inte är okej, eftersom Bibeln inte ger några direkta anvisningar om alla saker i livet. Det är inte bara på individnivå som vi möter dessa frågor, utan också på samhällelig nivå. I många situationer får vi ty oss till mer generella anvisningar som finns i Bibeln samt den Helige Andes ledning i kombination med vårt sunda förnuft. Och framför allt att handla i enlighet med det vi tror att är mest kärleksfullt mot andra och oss själva. Gör vi det har vi kommit långt.

Församlingens främsta uppgift är att på olika sätt tjäna och tillbe Gud och att älska våra medmänniskor som oss själva. Att begränsa formerna för detta till enbart bön, sång och bibelstudium och ev. några andra tillåtna ”andliga ritualer”, är att begränsa livet självt. Självklart ska vi i kyrkan fokusera på det som är vår uppgift och inte syssla med allmän ”föreningsverksamhet”. Men en terminsavslutning för församlingens unga vuxna i form av en självständighetsfest faller inte utanför ramen för vår uppgift. Vi tror nämligen att relationer är något av det viktigaste i det kristna livet. Det är viktigt att träffas och lära känna varandra, att ha roligt tillsammans och inte minst att bjuda med sådana som inte vanligtvis rör sig i församlingen. (Ungefär en fjärdedel av dem som var med på självständighetsfesten var ”nya ansikten”, flera av dem visserligen från andra församlingar). Fester är ett otroligt bra sätt att få folk att våga stiga över tröskeln till kyrkan, eftersom de allra flesta gillar fester.

Det förvånar mig också att dans och bön ställs som sinsemellan uteslutande saker. Bara för att man dansar i kyrkan en gång om året betyder väl inte att man inte kan be där årets övriga dagar? Och det är nog ungefär de proportionerna som gäller i Andreaskyrkan. Jag skulle förstå kritiken om vi inte gjorde annat än festade i kyrkan. Men så är det nu inte, utan rutinverksamheten, som de flesta av oss som var med på festen regelbundet deltar i, handlar om cellgrupper, gudstjänster och olika former av frivilligt arbete i och utanför kyrkan.

Grunden för Andreaskyrkans tro och verksamhet är densamma idag som den varit från början. Jag tror faktiskt att om de som grundade församlingen hade varit unga idag, 135 år senare, skulle de ha glatt sig tillsammans med oss andra på festen. Jag tror nämligen att de var för en livsbejakande kristendom, en kristendom som omfattar hela livet, och som inte begränsar sig till traditionella religiösa beteenden och att söka fel hos andra.

Bra Maria!! Fariseerna skall hålla sina lagar för sig själva.

Att man infrågasätte någonting innebär inte automatiskt att man är en farise, inte bejakar livet eller inte tycker relationer är viktiga.

Sen kan vi inte komma ifrån att Paulus, som predikar en sån underbar frihet i Kristus, också kommer med råd om hur den kristna bör leva sedan han blivit genomdränkt av Guds nåd.

Alla väljer själva vad de vill ha för liv: Ett, jämfört med världen, totalt annorlunda Jesusliv med under, tecken och förvandlade människor eller en fövärdsligad, "kristen" finkultur där man ibland talar om Jesus.

Välj själv.

Jag har svårt att se hur en trevlig självständighetsbal (eller t.ex en bröllopsfest) i kyrkan skulle stå i motsats till ett överlåtet kristet liv. Det är klart att man inte skall bli som "världen" men det är det ju inte fråga om heller om jag känner människorna i Andreas rätt ;-)John Ortberg skriver så bra i boken "Livet jag längtar efter": Att vi kristna vet att vi inte skall vara som "alla andra" men eftersom det är så svårt att vara annorlunda på det sätt vi borde vara annorlunda, dvs genom att visa större kärlek, medkänsla generositet, glädje, hjälpsamhet osv. blir vi vi bara annorlunda i största allmänhet på andra mindre väsentliga områden. Vi vill definiera oss själv som grupp genom att skilja oss från resten på ibland kanske orationella eller åtminstone oväsentliga sätt och skapa en subkultur där vi vet vad som är acceptabelt osv. Detta kunde man skriva mycket om, men min point är att en bals vara eller inte vara i en kyrka snarare är en kulturell än en "kristen" fråga. Om tillräckligt många tycker det är opassande är det väl det(för man vill ju inte såra folk) även om inte bibeln skulle ha något att invända om det...

Jag tycker den här festen verkar ha varit jättetrevlig! Vi hade ju en lillajulsfest Fila med DJ:s och rappare och dans - och 3 personer blev frälsta under kvällen! Det om något är väl ett under? Det är möjligt att leva ett Jesusfyllt liv med under och tecken på fler än ett sätt.

Bra citat från Ortbergs bok annars Caco! Såg det först nu.

Äh. Inte är det synd att festa. Vad menar "undraren" riktigt att ni gjorde för fel?? Det är när saker missbrukas som det blir synd. Inte är det fel att dricka alkohol men det är fel att dricka sig berusad. Det lär står 365 gånger(!?!?!) i bibeln att man skall dansa, men sen när dansen missbrukas (som på nattklubbar osv) så är det synd, eller hur? Varför vill inte undraren säga vem han/hon är?

precis.. håller me Magnus. Men vi som kristna har ett visst ansväar för va man gör.. d e int synd att dricka alkohol som magnus sa, men ni ska tänka på att int göra d där d finns människor som sir upp ti en. Ser Maja att kalle tar en öl så tänker hon antagligen..: åhå, Kalle som e sådär kristen han får.. så då får cäl ja åxå!? (bara ett litet exempel..)
De e helt okej att festa, dansa, dricka.. bara man int går ti överdrift!

Jag har följt med denna debatt en stund och eftersom ämnet nu verkar glida in på alkohol vill jag säga ett par saker.

Våra liv behöver vara allt igenom genomskinliga. En nyfrälst eller en icke kristen skall kunna se på mig och tänka "så kan man ju leva". Ditt liv får konsekvenser för andra människor, dricker DU alkohol betyder det att det är okej för en nyfrälst att dricka och detta kan få förödande konsekvenser i den personens liv. Du lever ju inte för dig själv utan du tillhör ju Herren och lever för andra.

Jag förespråkar mycket starkt en absolut noll-linje i alkoholfrågan. Jag dricker själv absolut ingen alkohol.

Varför skall kristna envisas med att dricka alkohol när landet håller på att supa sig fördärvat? Om det någonstans skall finnas en alkoholfri zon så är det i församlingen.

Vill du veta mer kan du beställa en gratis cd från www.elevate.fi Du hittar den under "undervisning". Den innehåller en rak predikan av Carl-Gustav Severin. Han står också för en noll-linje.

Jag håller också på nollgränsen. Det är ett ganska nytt beslut. Tidigare kallade jag mig nykterist. Nu är jag absolutist av samma orsak som Jakob.
Att du tex avstår från att skåla med alkohol på din arbetsplats kan bidra till att en fd alkoholist inte heller dricker det där ena glaset. Om du och alla andra dricker det ena glaset kanske inte den fd alkoholisten klarar av att säga nej och faller tillbaka till att vara alkoholist och då är du medskyldig till det. Den historien var kanske lite sökt. Men jag tror att du kan bidra till att många människor mår bättre bara genom att säga ett klart nej, fast det kanske inte skadar just dig att lite tänja på gränserna.
Största orsaken till familjevåld och trafikolyckor är alkohol. Också att speciellt unga flickor blir sexuellt utnyttjade, att människor har dyslexi, depression mm beror ofta på alkoholen. Jag är nu för trött för att göra listan längre men den skulle kunna göras mycket längre. Jag rekommenderar alla att inte överhuvudtaget dricka alkohol.

PS. Jag menar inte att man syndar när man dricker alkohol. =)

Dans är väl ingen synd eller så, även om undertecknad inte förstår poängen med det, har inte vi viktigare saker att göra (framförallt i kyrkan) än att dansa?

Jocke, Gud har behag till att hans folk ärar honom med allt de är, inte bara allt de gör. Om man är en som älskar att dansa och är duktig på det, så ska man ge den gåvan tillbaka till Gud genom att ära honom med sin dans. Det finns för lite dans i våra församlingar, INTE för mycket.

Kära människor,
delar gärna med mig som EN SOM VAR DÄR hur jag upplevde det hela.
För det första vill jag understryka att ALKOHOL EJ SERVERADES där. För det andra vill jag ge lite insight till er som inte riktigt kanske vet bakgrunden till att en sådanhär grej uppförts i en kyrka.
Förra året hade vi en sorts grej (kan använda mig av pronomenet vi för är själv medlem inom Andreaskyrkan) för kvinnor, en fest för att det nu råkade vara internationella kvinnodagen och det var ett öppet/slutet tillfälle som denna bal med just ingen predikan men som nog avslutades med lovsång, lite dans till Gud och sådant. Senare följde en s.k. unga vuxna helg (de som hava bättre minne må rätta mina eventuella missar givetvis) där temat var i hög grad identitet, manlighet & kvinnlighet o.s.v. men pga att jag var sjuk var jag inte med på allting, men där bads och bars fram lovsånger hela vägen till Pappa Gud som bor i Himmelen. DET HÄR har alltså skett innan denna självständighetsbal. Under sommaren efter unga vuxna helgen fann man att behovet fanns för att vidare-utveckla det hela, så det ordnades träffar på onsdag-kvällar, i Andreaskyrkan där då syftet var att diskutera vidare relationer m.m. Personligen ser jag denna självständighets-grej som en mera eller mindre följetong av det redan tillbaka i historien skedda händelser.
Men ack! Dansen =). Tänk er nu hur en sådan kultur-form försvinner när man inte håller tag i den. Tänk er traditionell dans. Blir nu lite *smörig* när jag skriver detta för tänker på den där Disney filmen i vilken den här prinsessan möter sin prins i skogen och börjar dansa =). Det är romantiskt. Och undrar just om Gud är emot romantik? Men finner det relativt svagt att kritisera detta tillfälle baserat på sådana antydningar som alkohol, köttslighet, eller just något annat pga att detta inte var ett sådant direkt "andligt" tillfälle, utan en mera eller mindre social grej. Det är en mörk tid vi lever i, i december månad i Finland, och det att människor samlas för att dansa, äta en bit kaka och dricka kaffe tillsammans - vad kunde vara mera spännande! Men hoppas givetvis att vi också kunde mötas under det gemensamma målet som vår Herre gav - att predika evangelium, att vara där för vår nästa, att vara där för varandra, och att vara redo!
Kära människor, det måhända att jag skrivit någolunda såsigt denna text. Så om det uppkommer några som helst ("arrrhghhghg murr") pågående inom någon person som gärna skulle se mig stenad =) hellre än en levande talande ut ord av total meningslöshet - så var god och börja inte med att slänga stenar, utan börja med att försöka förstå.

p.s. och slag under bältet innan någon annan hunnit säga någonting alls! Det slog mig nu .. när det nu också har tagits upp om köttslighet .. HUR icke-KÖTTSLIGT är då SEX =)? Förresten så kan jag gå direkt till 1 Mos och citera "de två skall vara ett kött" .. *fniss*

Tack Kenneth för det fina inlägget.

Jag tycker som du att det är tämligen märkligt att avfärda dylika evenemang som köttsliga och oandliga.

Får jag då fråga, för att föra diskussionen vidare (om någon vill det): vad är då andlighet?

Om man inte får ha roligt i kyrkan måste man väl ha det i världen. Har då inte vi en viktig uppgift där? Att visa att man faktiskt kan ha roligt utan att t.ex. behöva supa. Om det är synd att dansa i kyrkan är det väl synd att spela rockmusik och då får vi nog gallra bort många av våra vanligaste lovsånger...
Varför skall vi låta djävulen ha all bra musik? Måste man gå ut i "världen" för att uppleva bra gemenskap och ha roligttillsammans?
Är det inte just precis i Guds församling som glädjen skall överflöda? Med det inte sagt att vi inte skall leva ett helgat liv, tvärtom. Tänk på David då förbundsarken återfördes till Israel. Och på Mikal och hennes kritik.
God jul på er!

*några tankar*
Är inte det som vi på något sätt intuitivt ser som skillnaden mellan köttsligt och andligt (äta på mcdonalds - fasta, se på tv - be, läsa serieböcker - läsa bibeln) egentligen helt fel frågeställning? Eller har jag missat pointen? Isåfall så skulle det vara på tiden att göra de olika begreppen klarare.

Menar vi alltså när vi diskutterar köttsligt-andligt nu det som Paulus skriver om köttets gärningar och andens frukter (Gal 5)? Eller talar vi om det att människan är kropp, själ och ande? Dessa två diskussioner är lite olika. Glöm inte att det är "ganska" svårt att skilja på det andliga, själsliga och kroppsliga i det man gör. Att äta på mcdonalds är inte mindre andligt än att fasta i den bemärkelsen eftersom man inte kan göra något med sin ande utan att göra det med sin kropp och själ.

Om vi talar om att ledas av köttets begär emot av att ledas av anden då? Då kan man inte kalla det som man gör med sin kropp för köttsligt och det som man gör i sin ande för andligt. Paulus skriver;
<i>Låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär. (Gal. 5:16)</i>

Så låt dig ledas av anden i allt vad du gör! Jag tackar Gud för maten som jag äter. Jag tror också att den västerländska filosofin har fört in en hel del dualism (?) i våra tankar om andligt-köttsligt. I bakhuvudet finns den där tankeställningen om att kroppen är det som kallas för köttsligt, dvs att hunger är ett köttsligt begär. Är det då så? Jag tror inte. Det finns andra orsaker till att fasta än att "övervinna satan som bor i min mage". Gud tycker inte mera om oss ifall vi lyckas vara duktiga i våra egna ögon.

Och ännu ett avsnitt från Galaterbrevet 5:
<i>Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant.</i>

Tycker ni att något av det där har funnits under denna omtalade kväll? I don't think so.

Det är inte frågan om vad som är synd och inte synd. Då missar ni hela poängen.

Jag står nog fast vid min linje. Detta skulle aldrig gå hem i ett sammanhang med stark väckelse.

Dans inför Gud är en sak och det är bra, men att börja ha sällskapsdans i kyrkan tyder nog på att man har för lite att göra.

Vad som förvånar mig är att Undraren inte skriver under eget namn? Är han/hon rädd för att ha fel?

För mig är det fullkomligt egalt om Undraren har rätt eller fel eftersom jag inte kommer att delta i några "kyrkbaler" efter detta. Kanske var det fel att ordna balen, kanske var det inte fel. Men en sak vet jag: arrangörerna hade en enda take med balen och det var att ordna ngt trevligt för sina trossyskon på den dag då vi firar vår självständighet. För det vill jag tacka dem än en gång.

Min artikel har gett upphov till en stor diskussion där några undrat hur det egentligen är ställt med Andreaskyrkan. De ord som citeras är mina och det gör uppriktigt sagt ont, eftersom jag inte skrev insändaren för att visa hur världsliga vi "vågar vara". Jag har blivit mannen som (enligt vissa) i skrift visar hur förfallen vår kyrka blivit. Jovisst, Finlands kyrka ÄR förfallen. Men förfallet beror inte enligt mig på huruvida man ordnar sjävlständighetsbaler i en kyrkas lokaler. Eller gör det det?

Eller beror förfallet kantänka på att vi t ex har kvinnopräster?

Definitivt, säger många. Och de stöder sig på Bibeln. De måste alltså ha rätt.

Absolut inte, säger andra. Och de stöder sig på Bibeln. De måste alltså ha rätt. Eller måste de?

För mig är det EN ENDA persons åsikt som har ngn som helst relevans när det gäller kvinnopräster och mycket annat: Guds egen åsikt. Vem vet den? Många tror sig veta den i fallet kvinnopräster, MEN INGEN HAR ÄNNU LYCKATS GE MIG ETT TILLFREDSSTÄLLANDE SVAR PÅ OM DET ÄR RÄTT ELLER FEL MED KVINNOPRÄSTER. Jag vet att kvinnoprästdebatten inte hör hit, men den är ett exempel.

Vad är rätt och vad är fel? Vet ngn? Om man är frälst på allvar BORDE man veta det. I de avgörande frågorna vet vi väl vad som är rätt och fel. Men vilka frågor är avgörande? Vilka är kriterierna för dem? Säkert får vi veta tids nog vad som var rätt eller fel, om inte förr så i alla fall den dag Himlens port stängs eller inte stängs framför oss.

Hur är det då med att t ex ha julgranar vid altaret i kyrkorna? Det får mig att hoppa till, eftersom julgranen väl är en hednisk symbol. Men å andra sidan har vi julgranar hemma. Varför det? För att vi inte kan vara utan dem? Varför kan vi inte det? För att vi är förvärldsligade.

Jag vet, inte heller julgranarna hör hit, men också de var ett exempel.

Nåja, det var några tankar. Detta blev garanterat råddigare än Kenneths inlägg.

Ännu en gång om balen.. Håller nog med om att balen var en helt oskyldig grej. Tack jättemycket till alla er som ordnade den! Det är viktigt med relationer, det är viktigt att få känna gemenskap och glädje.Det viktigaste för att orka vara en kristen är att man har stöd från andra kristna och upplever att man är en del av gemenskapen i församlingen. Det här var ett sätt att uttrycka det på.

Sen om alkhol.. Det är alldeles rätt att alkohol förstör så mycket. Jag har funderat om det är fel att ta en öl eller vin ibland och jag vet faktiskt inte. En del blir alkholister redan efter de tagit sitt första glas. En viktigare fråga tycker jag är: Varför använder man sprit? Det kan vara många orsaker; dåligt självförtroende, osäkerhet, grupptryck. Det var någon som trodde att dyslexi beror på sprit (eller uppfattade jag fel?), men snarare är det så att en del som lider av t ex ADHD eller depression tar till alkohol för att döva sin smärta. Så följande fråga lyder: Hur kan man motverka och förebygga missbruk? Kan det vara så att vi måste börja med att stärka unga människors självkänsla? Ge gärna kommentarer!

Tycker Undraren att det skulle ha varit bättre om samma arrangörer hade ordnat en likadan bal, för samma mmänniskor, i en annan lokal? Typ en skola eller nåt. Eller är det själva balen, ur alla synvinklar, som är fel?

Personligen tycker jag att även kristna människor ska få fira tillsammans och glädja sig åt att Finland är ett självständigt land.

God jul på er alla!

Jag fortsätter Annikas tankegångar med att fråga mig vad församlingen är. Är det kyrkorummet, församlingssalen/hemmet, de människor som är församlade eller något annat? Är det det som händer i en viss kyrkas namn?

Jag bjöd häromdagen hem några goda kristna vänner (en slags församling) på lite mat, och sedan bestämde vi oss för att titta på en film (med bl.a. "icke-kristna" inslag). Vi hade trevligt, spelade gitarr, sjöng och skrattade. Det var kanske också illa? T.o.m. värre än balen för vi bad inte ens tillsammans.

Vad är församlingen?
Och en fråga till: Vill undraren definiera vad han/hon menar med stark väckelse?

Intressant - och utdragen - diskussion det här... Jag har funderat lite på det som Undraren skrev, speciellt i sitt senaste inlägg, och jag undrar nu om jag analyserat honom/henne rätt: egentligen tycker väl du Undraren inte att det är fel i sig med dans och tjo och tjim, kanske då inte ens i kyrkan, men du frågar dig kanske att... hm... hur skulle jag säga? Gör vi kristna det som vi "ska" göra? Lever vi som Jesu lärjungar, ett liv fyllt av under och tecken - kommer människor till tro i vår närhet? Lever kyrkan/församlingen i det den är kallad att leva? Om vi inte gör det: varför inte? Det är nog frågor värda att fundera över, men jag tycker samtidigt att det är lite tråkigt att denna på alla sätt trevliga självständighetsbal ses som ett uttryck för, hm, ljumhet. Jag tror mer att de val vi gör i vår vardag talar för vad vi vill. Fridfull Jul allihopa!

Oh maan, har nästan inte lust att kommentera p g a att det kommenterats så mycket redan...men några tankar: Christoffer och Andreas, jag vill också påstå att denna kyrkbal inte är ett särskilt bra exempel på kristenhetens förfall. Det som snarare borde få oss att sörja är hur mycket skräp vi talar om varann, hur upptagna vi är av oss själva, hur vi ser på oss själva som usla och inte med Guds ögon och hur vi tar ett gott liv, utan nöd, som en självklarhet.

Du, "en till som undrar". Jesus förvandlade vatten till vin. Men eftersom vi ser hur alkoholen förgör så vill en del ha en 100-procentig noll-linje. Respect! Men även mat förstör många människors liv. Jag tror att det är hur vi förhåller oss till alkoholen som är det väsentliga. Dricker vi för att bli berusade? Bibeln säger att vi inte ska berusa oss.

Sedan, Paulus talade om att inte göra sådant som leder till andras fall. Vi måste alltså absolut tänka på dem som vi umgås med.

en liten parentes bara om att Jesus förvandla vatten ti vin.. jeps d jo han.. men d behöver int betyda att d innehöll alkohol. "på den tiden.." så kanske vin va druvsaft.. elä någå sånt.. sen om di lät d stå å jäsa.. då blev d ju mera "alkoholliknande". Men på festen så drack di d direkt.. altså hann d int jäsa.

Debattens viktigaste fråga kvarstår: Vem är undraren? =D En som inte vågar stå för sina åsikter? Är han/hon blyg? Eller försöker undraren undvika ära och berömmelse?
Får jag säga min åsikt så tycker jag det är lite fel att vi diskuterar den här saken under den här artikeln. Undraren tycks ju inte ens ha varit med på festen. Det börjar ju nästan bli smutskastning av en fest som verkar ha varit helt oskyldig=/

Bibeln gör en tydlig skillnad mellan jäst vin och vin.

Om du vill veta vad Bibeln säger om alkohol så vill jag än en gång rekommendera den gratis cd som Elevate Youth har producerat. Det är en predikan av Carl-Gustav Severin baserad på ca 27 bibelord. Vill du ha den kan du maila till info@elevate.fi eller gå in på www.elevate.fi och kolla under "undervisning".

Jag har med stort intresse följt debatten om balen och de olika vändningar den tagit och kan nu inte låta bli att komentera ett och annat.
Tyvärr var ja själv inte närvarande på balen men efter vad jag läst var den rätt harmlös som någon uttryckte det. De texter som fastnat i mitt huvud e att allt vi gör ska vi göra till Guds ära, så om vi äter eller dricker sover eller står upp ska vi alltid minnas att tacka Gud, För det är ändå Han som skapat oss och ger oss allt det goda till att njuta av och glädjas över. Han har skapat oss till gemenskap med honom och med varandra, Han är kärlekens Gud och glädjens Gud.
Jesus Är vår Frälsare och han säger Följ mig. Han åt och drack med syndare men Han var nog aldrig berusad eller vad tror ni?
Han är vägen sanningen och livet och det bästa exempel på hur vi ska leva. Han säger: Lär av mig som har ett milt och ödmjukt Hjärta.
Om alkohol: Jag har en del vänner som har problem med starka drycker och flera gånger har jag hört dem säga om kristna som dricker: kan han som e kristen dricka så kan jag också. så som kristna har vi världens ögon på oss de vet vad vi borde göra men när vi inte handlar rätt så tar de oss som försvar för sina onda handlingar, så vi har ett mycket stort ansvar.
Vi ska leva I världen men inte AV eller som Den. Som kristna har vi fått en stor uppgift att sprida evangelium och om balen ordnades med tanke på det så e de helt ok vad jag kan förstå.
Jesus säger: döm inte så ska ni inte bli dömda och den som är utan synd må kasta första stenen,.
Jesus kom inte till världen för att döma den utan för att frälsa och visa oss vägen till Fadern.
Älska Gud över allt annat och din nästa som dig själv På det vilar hela Lagen.
Följ Jesus, Själv misslyckas jag med dett allt som oftast så det ända jag kan e att böja knä vid korset och se upp på Jesus.
Visserligen kan jag börja ursäkta mig eller säga inte e Gud så noga eller att Han har ändrat lagen men då blir Jag ju till en lagträl och vi vet ju att lagen inte frälser någon den bara driver oss till Jesus.
Jesus e vägen sanningen och livet och KÄRLEKEN.

Alright, jag får Severins undervisning till låns. Ska bli intressant.

Tänkte annu komma med några tanker om det som Christoffer skrev 22/12 om kvinnopräster och hedniska seder även om det inte hör hit.
Gud skapade man och kvinna till Sin avbild och till att var fullständigt jämlika.Flera gånger har Gud använt kvinnor till att föra fram ett budskap. bl.a efter att Jesus uppstått, men de e svårt att hitta något exempel på kvinnliga präster i Bibeln, men de texter jag får i mitt huvud e: Här är inte man eller kvinna Jude eller grek alla är ni ett i Kristus Jesus och i uppenbarelseboken står: Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod och som gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader...(Upp.1:5,6) och jag skulle tro att frälsningen också gäller kvinnor ? Visst finns andra texter som man kan använda mot kvinnopräster men själv har jag inget emot att höra Guds ord predikas av en kvinna, så länge det är Guds ord.

Sen om hedniska seder.
Julgranen e en hednisk symbol ? den e nu vad den e vi har den i alla fall och inte finns det något som förbjuder den i bibeln. Julen själv e ju en hednisk fest eller var och de finns inget I bibeln som säger att vi ska fira den men heller inget som förbjuder eller har jag helt fel ? Långt efter Jesus Födelse kom Kristna på att börja använda hedningarnas fest och förknippa den med Jesus födelse för att på så sätt locka hedningarna till kyrkan, de tänkte som vi tänker idag att om vi tar en del av hedningarnas seder så blir steget för dem inte så långt att komma till kyrkan och det är ju sant, omdet är något fel med det vet jag inte men vi får akta oss för att dras med ut i världen och glömma Gud för nu håller julen på att bli helt hednisk igen eller hur ?
Det finns också andra hedniska seder som kristna använt för att få hedningarna till kyrkan. Hedningarna dyrkade solen på söndag (sunday) veckans första dag. Vi kristna tog den dagen och började fira den till minne av att Jesus stod upp på den dagen. Något stöd för det finns inte I bibeln men inte heller något förbud att tillbe Gud den dagen.
Jesus själv firade sabbat som judarna och också lärjungarna efter att Jesus farit upp till himlen. Gud helgade och välsignade den sjunde dagen när Han hade skapat världen och det var innan det fanns några judar så jag undrar om det inte gäller oss också? många gånger har jag undrat vilken välsignelse vi går miste om när vi helighåller den första dagen i stället för den sjunde?
Det finns en text som talar om en förändring av Heliga tider och lag men om den hanlar om sabbaten vet jag inte men den e nog inte till fördel för söndagsfirande om det är denna heliga tid det talas om (Dan. 7:25 ).Hur viktigt de är vilken dag vi har vilodag vet jag inte heller men för Israels folk i öknen var det viktigt Läs andra Mosebok kapitel 16.
Själv är jag uppväxt med att söndagen är helig och att Guds bud om vilodagen bör följas och har fått förklarat för mig att det flyttats från Lördag till Söndag.Och nu är det krafter i rörelse som vill att affärerna ska vara stängda på söndag så tydligen är det viktigt, men min fråga är bara ska vi följa mänskliga traditioner eller Guds bud ?
Hjälp mig någon Är jag helt ut och seglar???????
Visst vet jag att det är endast genom att böja knä vid korset och se upp på Jesus som vi kan leva och att vi inte blir frälsta av laggärningar men inte blir vi heller frälsta av att förkasta lagen och säga att den inte gäller längre, lagen för oss bara närmare Jesus. Den som fått mycket förlåtet Älskar också mycket.
Jesus säger själv Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Det som inte vi kan uppfylla har han gjort för oss.
Han tog vårt straff på sig för att vi skulle få leva. VILKEN UNDERBAR KÄRLEKSFULL FRÄLSARE OCH FADER VI HAR.

Jag tycker att du har riktigt intressanta funderingar Peter! Ofta då liknande tankegångar framförs så är det många som reagerar negativt och tänker att vad har det nu för betydelse, och inte kan man ju börja ha en massa avvikande egna grejer osv. Jag tror inte heller att man behöver tänka att man är lagisk om man intresserar sig för det som står i Bibeln och funderar om det är något för mitt liv här och nu. Det är ju inte av tvång man gör det, utan helt enkelt av intresse, för att man är intresserad av att veta om Gud kanske tänkt något på ett annat sätt än det som existerar i vårt aktuella samhälle. Så fundera på du bara! Har inte några skarpa åsikter i de aktuella frågorna att smälla till med, så ska inte göra det heller.

Med tanke på all uppmärksamhet som det fick då nån vågade infrågasätta denna omtalade bal så anar jag att det finns ett par dåliga samveten i bakgrunden. Är man rikgtigt säker på att man gjort rätt?

tack undraren för att du vågar ifrågasätta det behövs verkligen i vår tid.
Jag fick några nya tankar igen.
Allt som stärker banden mellan oss kristna och Gud och gör att vi älskar varandra mera är bra och jag tror att balen gjorde det. Vi behöver varandra som bröder och systrar mer och mer när världen tränger sig på i våra hjärtan men också utifrån vänder sig mot oss allt intensivare ju närmare Jesus ankomst som kung blir.
Visst finns det andra sätt än baler för oss kristna att komma närmare varandra men i det här fallet tror jag inte någon behöver ha dåligt samvete, men va vet jag, var och en måste fråga Gud och den Helige Ande kommer att ge svar.
Tack ännu till undraren vi behöver sådana som väcker oss, men du liksom alla andra inte minnst jag själv bör ställa oss den frågen: Älskar jag Gud över allt annat och min nästa som mig själv ?

Undraren skriver: ”Med tanke på all uppmärksamhet som det fick då nån vågade infrågasätta denna omtalade bal så anar jag att det finns ett par dåliga samveten i bakgrunden. Är man rikgtigt säker på att man gjort rätt?”

Resonemanget är inte särskilt logiskt, men jag ska nu svara i alla fall, eftersom jag antar att Undraren menar att vi arrangörer borde ha dåligt samvete för att vi ordnade festen. Jag kan naturligtvis tala bara för mig själv, inte för hela gruppen. För det första: Nej, Undraren har inte lyckats ge mig dåligt samvete. Tvärtom. Varför i hela världen skulle man bry sig om en anonym persons idéer – det finns ju ingen trovärdighet då han/hon inte ens vågar stå upp för sina åsikter. Undrarens åsikter är dessutom inte grundade på några sakliga argument, vilket gör dem ännu mindre trovärdiga. Det är många som ställt frågor till Undraren, för att höra några motiveringar, men hittills har det inte kommit några svar. Han/hon verkar också läsa texter väldigt selektivt och inte märka att han är väldigt ensam om sina åsikter, att de flesta här på sidan skrivit enbart positivt om att ordna dylika fester. Och det är inte för att de har ett behov av att försvara festen eller Andreaskyrkan, eftersom endast två (tre med mig) av dem som skrivit var med på festen eller hör till församlingen.

Det som däremot inte känns bra är att jag har mitt finger med i spelet till att Christoffer skrev sin artikel hit, och som han själv skriver har kritiken känts illa för honom. Diskussionen har ju också varit en hel del på sidospår, t.ex. kring alkohol, julgranar och annat som inte direkt har något att göra med festen. Helt klart behöver diskussionen kring världsligt och andligt, rätt och fel m.m. föras, men den kunde föras kring en separat artikel. På det viset är risken också mindre att såra andra. Jag antar att vi är överens om att det är något vi vill undvika.

Jag hör också till dem som följt med den här diskussionen. Jag var med i festfixarteamet och vill nu berätta vad jag tänker. För det första, det var hur trevligt som helst att få vara med och planera en fest som blev en kväll av gemenskap, god mat och dryck och ett inspirerande program.

Christoffer som skrev den väl genomtänkta och fint formulerade artikeln ska lämnas ifred. Några som kommenterat vad han skrivit tycker jag att ska gå till en sandlåda och leka med spade och ämbar för på motsvarande intellektuellt låga nivå har en del här kommenterat hans fina artikel om festen som ordnades och kommit in på sidospår som i det här sammanhanget är av mycket lågt intresse för de flesta uppriktiga människor som läst artikeln.

Hoppas att ni alla haft en fin julhelg och att det nya året ska bli fyllt av glädje och lycka!

Tack för en fin fest! Mera sådana fina initiativ!

Lätt är det att klaga. Svårare är det att be.. vilket tydligen är Undrarens kallelse.

Men oj!
Lev i världen men inte av den. Gör inte Guds hus till ett ställe som man idkar pardans.
haha.. skrattretande.
Gå ut och dansa om ni vill dansa. Sluta fåna er i er kristna fega osäkerhet. våga finnas med vanligt folk och stäng inte in i er och dansa i en kyrka. Jag respekterar kyrkor och dansar inte. Men jag har inget emot att folk dansar. men inte I kyrkan. Det är skillnad på att dansa till Herrens ära och att hålla varandras svettiga händer i kyrkan.. snegla på bara axlar och pumpa upp tuttarna i en push-upbehå. Vem försöker ni lura?
PÅ bröllopsnatten dinglar tuttarna ner för magen ändå.. haha... djiiisös.

Tantens kommentar är helt bra. Vi behöver säkert bli kvitt vår kristna feghet. Men vägen dit är genom att bli säker i sin kristna identitet. Betraktar man sig som "feg kristen" kommer man aldrig att ens hitta ut ur akvariet. Det är ingen fördömelse för den som är i Kristus. Se först att du är älskad och utvald av Gud, och du är modig och självsäker på ett helt annat sätt, än om du bara släpar din akter till någon "världslig plats" för att bevisa att man inte är "feg kristen". Den som behöver bevisa något är ännu inte själv överbevisad.

Men kalla inte en kyrklokal för "Guds hus", det är blasphemy av största ordning. Gud bor inte i hus (i det nya förbundet), han bor i oss. Petig? Kanske, men det är en av vår tids största missförstånd. Eftersom kyrklokalen inte är helig, så kan man utmärkt dansa svettig pardans i den, så länge det inte påverkar ens egen helighet. För det är vi som är heliga, inte huset.