Använd dig av din auktoritet!

Du behöver inte stå ut med djävulens förtryck längre. Gud har berättigat dig till att avlägsna bördor, förstöra ok och bli en segrare. Djävulen är en börda som du lätt kan driva iväg genom att använda dig av auktoriteten du fått från Gud.

12 July 2007 · Tro & Tanke · CCindy Viinikka · Lyssna (4 min)

Gud har gett dig Hans Ord och Hans Ande som ett motstånd mot djävulens listiga planer. Du har blivit klädd i Guds vapenutrustning, "...så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp." (Ef 6:11) Du har allting som du behöver för att vinna över djävulen, när han än dyker upp vid din dörr. Han kommer att fortsätta dyka upp, p.g.a. att du besitter någonting som han desperat vill ha; auktoriteten som du har fått från Gud, att styra och regera över jorden.

Då Gud skapade Adam så gav Han honom herravälde och auktoritet över jorden (1 Mos 1:26). Men när Adam rebellerade mot Gud, så gav han sin auktoritet till att regera över jorden till djävulen. Satan hade då kontroll över allting förutom Guds tron. (2 Kor 4:4). Alltsedan Satan förorenade marken med synd, kunde inte Gud förstöra Adam och göra en ny man från markens stoft. Är du inte tacksam över att Han då hade en plan? Han kom ner till jorden som människa. Genom Jesu död och uppståndelse vann han över djävulen och tog tillbaka auktoriteten att härska (Heb 2:9, 14), och vi har blivit återinsatta till vår rättmäktiga plats av auktoritet.

Jesus har all makt i himlen och på jorden (Matteus 28:18). Efter att vi har blivit levande tillsammans med Honom, så har vi all makt också. (Ef 2:4-7) Försumma därför inte din rätt till att styra och regera över jorden. Varenda gång som fienden försöker attackera dig, se det som en möjlighet till att utöva din makt över honom. Du har makten att förkunna vad som är rättmätigt och vad som är orättmätigt och att tillåta eller förbjuda olika saker här på jorden; även döden. (Matt 16:18-19)

Jag utmanar dig till att börja begära olika saker i namnet Jesus Kristus. Johannes 14:13-14 säger: "Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen.
Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det." Ordet be är detsamma som "begära". Vad du än begär i Jesu Kristi namn, har Han lovat at göra för dig. Förstå nu, att då du begär, så är det inte samma sak som att du kräver att Gud ska göra saker. Istället så begär du att djävulen ska ge vika för Ordet, förlora sitt grepp om dig och stoppa sin inverkan gentemot dig.

Tron är involverad i utövandet av din andliga auktoritet. Du måste basera din tro på vad Skriften säger, inte på omständigheterna. Om inte omständigheterna ändras på en gång, så blir människor modfällda och tvivelaktiga. Detta ger djävulen herravälde över deras ord, vilket slutligen besegrar dem. Lämna inte ifrån dig din auktoritet till Satan genom dina ord! Istället, bryt djävulens makt genom att använda dig av din auktoritet!

Dr. Creflo A. Dollar

Kommentarer (53)

Arash13.7.2007 kl. 00:58

Amen! Vi kristna måste inse mer vilken auktoritet vi egentligen har i Kristus =D

Veronica13.7.2007 kl. 22:50

Bra och sant! Jag skulle dock vilja efterlysa mera känslighet i kristna sammanhang gentemot den som är deprimerad och inte vet hur den ska ta sig upp ur träsket. Inte sällan får den som är nere höra av andra kristna något i stil med:"Låt inte djävulen stjäla din glädje" eller "Läs din Bibel, ha mera tro!" Ho, ho, tala om göra bördan tyngre för sin syster eller bror i Herren!Vi måste helt enkelt förstå att verklig depression, alltså inte "Jag har haft en dålig dag-deppighet", är en sjukdom. Till hjälp finns terapier och mediciner. Medicinerna hjälper en så att man håller huvudet ovanför ytan och så småningom kan börja ta itu med problemen.Oj ja, för att inte tala om kristna som försöker kasta ut imaginära demoner! Yes, jätte uppbyggande för den deprimerade att få få höra att hon/han är demonbesatt.Vi skulle så behöva mera känslighet och andlig urskiljningsförmåga.

Veronica13.7.2007 kl. 22:51

Jakob Wikström15.7.2007 kl. 09:29

Mycket klokt skrivet Veronica!

Thomas15.7.2007 kl. 13:41

Håller med Veronica.Vi kristna har för ovana att göra andliga mysterier av de enklaste saker i livet.

Peter Kujala15.7.2007 kl. 19:04

tja, om Guds ord och dess undervisning får förklara tillvaron för oss, om vi i Bibeln finner råd och hjälp hur vi ska hantera tillvaron så är ju en diskussion om Guds hjälp i svårigheter, sjukdomar och problem meningsfullt. Men om det är humaniora, mänskliga/världsliga filosofier, tankar och lösningar som huvudsakligen gäller så är det ju meningslöst att diskutera andliga verkligheter. Detta talar t ex 1 Kor.1:17-2:16 väldigt tydligt om. Visst kan (och är ofta till viss del) världens vetenskap till hjälp, särskilt inom sjukvården vad gäller fysiska åkommor, men Guds bästa och Hans förstahands lösning är att ta itu med problemen i dess grund på djupet, på ett andligt plan (övernaturligt helande, befrielse o s v) vilket ger återverkning på det konkret fysiska eller mentala. Detta ser vi ju tydligt i Bibelns undervisning. Men det är klart, är inte längre Guds egna ord och Hans undervisning intressanta i sammanhanget kan det ju kvitta med sådant här tal överhuvudtaget, finns ju många intressanta webbsidor att gå in på och läsa om psykiatrins terapimetoder och modeller, doktorn kan skriva ut rätt så kraftiga grejjer som bedövar den mentala ångesten och smärtan, pillren är visserligen ofta beroendeframkallande och de ger ingen egentlig lösning på själva problemet, men "thats life, isn't it?". Om nu någon råkar fortfarande vara intresserade av Guds ords undervisning så är Bibeln omfattande och tydlig i sin beskrivning av dessa saker (fysisk eller mental ohälsa, helande och läkedom, frihet och hälsa, andlighet, Guds kraft, onda andar, befrielse). Självfallet står det i den där boken även om kärleksfullt bemötande trossyskon emellan, och mycket annat bra.

Andreas15.7.2007 kl. 22:57

Hm... Jag måste säga att jag är lite fundersam... Om det i Guds ord står att det finns befrielse och helande från sjukdom så är det väl en... bra sak? Och om vi som troende HAR auktoritet genom Jesus så är väl det också en bra sak - även för den som är deprimerad... Kanske speciellt för den... Sen så har jag absolut inget emot terapeuter och har också hört att antidepressiva mediciner kunnat hjälpa någon utan att den blivit beroende - men jag tycker ändå att det allra underbaraste är att höra om människor som Gud befriat från flera års depression (eller något helt annat!) sådär i ett nafs! Tycker inte ni andra det? Är jag mystisk? - Och då menar jag verkligen befriat, så att människan på riktigt är frisk och inte måste låtsas det för att "bevisa sin tro" eller något annat dumt. Jag kan bara inte låta bli att tro, jag VILL inte sluta tro på att Gud är en Gud som gör under och att Han vill göra det i sin kärlek, mitt ibland OSS!

Jontte15.7.2007 kl. 23:42

Håller med dig, Andreas! Läste nyss en självbiografi av en av Amerikas mest kända helandepredikanter, Oral Roberts, som bl.a. grundat ett universitet med en stark kristen grund. Trots att han genom sin tjänst fått se tusentals människor bli helade genom Guds kraft anser han själv att bibliskt helande inte alls går emot läkarvetenskapen. Själv upplevde han t.o.m. att Gud kallade honom att grunda ett sjukhus där bön och medicin skulle integreras. Gud kan använda läkare lika väl som han kan gripa in direkt! Det som jag tror vi kristna kunde vara bättre på skulle vara att beakta människor som inte bara andliga, inte bara kroppsliga och inte bara själsliga varelser, utan genom alla dessa delar som en helhet! Depressioner och sånt behöver säkert inte alltid bero på problem i det andliga, utan kanske också av själsliga eller rent av kroppsliga orsaker... Kanske en deprimerad person kunde må bra av en regelbunden länk till exempel...? :P

Andreas16.7.2007 kl. 00:58

Bra Jontte! Jag förstår att du håller med mig, för jag håller med dig!

Veronica16.7.2007 kl. 20:31

ABSOLUT! Gud helar! Även huxflux. Det vill jag också tro! :) Men jag tror också att det kan Han bara göra om nåden får ta sin rättmätiga plats. Endast nåden är helande, inte en atmosfär fylld av krav. Utgångspunkten måste vara Guds nåd. Jag måste få komma som jag är inför Honom. Tror inte att Gud säger till den deprimerade t ex "Skulle du ha tillräckligt med tro på mig så skulle du inte ha dessa känslor". Så säger vi faktiskt till varann titt som tätt. Den deprimerades börda fördubblas således; hon har problemet och hon har skulden över att hon har problemet.Nej, jag tror Herren säger: "Jag älskar dig sådan du är och jag vill hjälpa dig att komma till roten med problemet".Vi har auktoritet, o ja, men helandet kan inte börja för den som upplever att hon borde vara en bättre kristen för att få frid och Guds favör. För den som inte har tagit Guds nåd till sig. Men när hon har tagit nåden till sig, då kan hon börja förstå vem hon är i Herren. Det kan vara skäl att här klargöra vad en egentlig depression För att diagnosen egentlig depression skall kunna ställas krävs att minst fem av följande symtom kan iakttas: nedstämdhet, livsleda, aptitförändringar, sömnlöshet eller ovanligt mycket sovande, stel mimik och långsamma rörelser eller agitation, emotionell trötthet och frusenhet, nedvärderande tankar om en själv, beslutsångest och självmordstankar, förändrad sexualitet, misstänksamhet och ångest. Symtom som nedstämdhet och minskat intresse eller glädje för vanliga aktiviteter måste alltid finnas med i bilden. Vidare ska man känna av symtomen under större delen av dagen, så gott som dagligen, under en sammanhängande tvåveckorsperiod. (Ur boken Depression - en vanlig sjukdom: symtom, orsaker och behandlingsmöjligheter, skriven av Wassermann, D.)

leva livet25.7.2007 kl. 17:15

Bäste Cindy, tack för utdraget från Creflo A.Dollars bok. Vill bara kommentera genom att säga, det är väldigt viktigt att kunskapen man delar med andra har blivit en del av sin livserfarenhet. Det verkar som om vi kristna ibland tror att Gud vill att vi delar kunskap om allt möjligt på vilket sätt som helst med varann och andra. 1 Kor 13 talar ändå om att kunskapen är och kommer alltid att vara underställd kärleken till Gud och våra medmänniskor. Jag uppskattar dina kommentarer Veronica, eftersom du talar tydligt om den kärlek som Gud gett till oss kristna att förvalta och använda på bästa sätt för att bygga upp och skapa gemenskap där vi går fram.

Vandraren..25.7.2007 kl. 23:18

Cindy,Låt ingen någonsin beröva dej den glöd du har i ditt hjärta.Ty många Är dem som sitter fast i den monotona verksamhetens träsk men inte vinner en enda. Vandra du, herren ska föra dej i kraft till den plats han bestämt.Och kläd den nakne var helst du ser honom, var tålmodig i att visa barmhärtighet. Och om din fiende är hungrig, ge honom att äta. Och mest av allt...var inte rädd att älska, ty kristi kärlek är den största av alla..Fridens

till leva livet26.7.2007 kl. 20:43

Isåfall betyder det att jag inte kan berätta nästan något för någon annan förutom frälsningen o liknande. Beroende av olika omständigheter är jag inte så nära gud som jag kanske skulle vilja(läs: man ser inte "frukten" i mitt liv). Ändå har jag en väldigt stor teoretisk kunskap om Bibeln/kristendom o.dyl. Men jag antar att du menar att man inte borde ställa sig framför massorna och predika ngt som inte finns i ens eget liv?? För att svara på frågor i mindre grupper kan väl ändå inte vara fel fast man inte lever på det sättet. (vilket jag oxå upplyser de församlade om).

Till "till leva livet"26.7.2007 kl. 22:27

Som jag ser det så ska man vara försiktig med att predika sådant som man inte har kunnat uppnå själv. Det känns onödigt att sätta fler bördor på människor, om det som man predikar om blir en börda. Man får väl be att det inte blir bördor, utan uppmuntran, men.. alltså.. hur ska jag säga det här så att det blir rätt? :-)Ja, man ska sporra människor. Men jag tror det är viktigt att sporra till sådant man ser att kan fungera. Annars blir det lätt en grej till som man borde klara av, men inte klarar. Alltså är man misslyckad, igen.Hoppas nån förstår mig på rätt sätt. :-)

Thomas27.7.2007 kl. 10:34

Man ska altså inte predika om domedagen, Himmel och Helvete om man inte varit där själv? : )Man får väldigt ofta höra folk predika om hur allt BORDE vara; kristna BORDE vara snälla, de BORDE kunna hela alla sorters sjukdomar med sina böner, de BORDE alltid vara glada osv. osv. Man blir inte lyckligare av att höra om vad man BORDE vara, men av någon orsak inte är. Sedan sitter man där med ett mer eller mindre bibliskt ideal som är ljusår från den verklighet man lever i medveten om det pinsamma faktum att det som BORDE vara enkelt är obegripligt svårt. Då BORDE man kunna förändra sig huxflux, men det är en annan historia.Det är väldigt lätt att vandra omkring och säga "allt vad ni ber om i Jesu namn kommer ni att få". Sedan måste man ändå förr eller senare förklara varför böner inte alltid besvaras. Det är då som man börjar skylla på sina medkristna eller på djävulen utan att inse vilket kaos som skulle uppstå om alla kristnas böner skulle gå i uppfyllelse.

Till Thomas27.7.2007 kl. 15:48

Nu syftade jag ju naturligtvis inte på himmel, helvete och dylikt, utan om det vardagliga. De svårigheter och glädjeämnen som finns i en vardag.

vandraren29.7.2007 kl. 14:36

ehh..?..hörni, va it e meningen att vi sku predika va anden lägger i vår mun?.He a vari påtok för mycke medhårs predikningar, därför lever oxå halva menigheten ,med dold otukt å ett smygande alcoholintag...samt att endast en tiondel av gänget jobbar för att vinna syndare, resten kommer på mötena å njuter av showen.sen om de mentala..så bästa andeutdrivaren jag hört talas om hette siegmund freud, den modärna psycologins fader, han gav alla makter en fasad som gjode dem osynliga...hur vi ska gå vidare?..söka guds ansikte å inte spåren av hans fotsteg, mirakel å dyl.

Thomas29.7.2007 kl. 21:27

Det förekommer, mycket riktigt, på tok för många medhårs- predikningar.Det smygande alkoholintaget är inte det värsta; snarare det faktum att få av oss håller oss till de föreskrifter som förekommer i apg kap 15:28-29 där det står:"Den helige Ande och vi har nämligen beslutat att inte lägga någon börda på er förutom följande nödvändiga föreskrifter: Ni skall avhålla er från kött som offrats åt avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från otukt. Ni gör rätt om ni undviker sådant..."Dessa bud ålades kristna av hednisk härkomst och vad jag vet ångrade ingen detta beslutet.Vem av oss avhåller sig från blod? hur är det med "kvävda djur" (dvs. djur som inte slaktats enligt buden i GT)? Några enkla bibliska regler som alla bryter mot utan att få dåligt samvete.Att alkoholintag skulle vara förbjudet är betydligt mer oklart och det kan inte entydigt bevisas att det skulle vara förbjudet att dricka alkohol.Sunda förnuftet säger ju att man inte bör supa, men att ta en öl då och då är inte en synd om man inte blir full av det.

3SbeoDBqSp4895W2KwhF2b29.7.2007 kl. 21:39

Här har jag kopierat 1 Kor 8, något som direkt kompletterar Thomas citat om offerkött. 1 I fråga om kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen uppblåser, och kärleken uppbygger. 2 Om någon tror sig ha kunskap om något, så vet han ännu inte det han borde veta. 3 Men om någon älskar Gud är han känd av honom.* 4 När det nu gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar,* så vet vi att det inte finns någon avgud i världen och att det finns bara en Gud. 5 Ty även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden - det finns också många gudar och många herrar - 6 så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är. 7 Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några som hittills varit vana vid avgudarna äter köttet som avgudaoffer, och så orenas deras svaga samvete. 8 Men maten för oss inte närmare Gud. Äter vi inte, förlorar vi ingenting, och äter vi, vinner vi ingenting. 9 Men se till att denna er frihet* inte blir till fall för de svaga. 10 Ty om någon får se, hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete 'uppbyggd',* så att han äter av det kött som offrats åt avgudarna? 11 Genom din kunskap går den svage förlorad, din broder, som Kristus har dött för. 12 När ni på det sättet syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. 13 Alltså, om maten blir till fall för min broder, skall jag aldrig någonsin äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.

Mr. Ego6.12.2007 kl. 22:18

Låt oss starta ett frikyrkokloster så kan vi alla, som är trötta på relationer, ansluta oss dit. Då kan vi tjäna Gud dagen lång och slappa inför Guds ansikte.

Oskar6.12.2007 kl. 23:11

Väl talat Jakob.

Joanna N.7.12.2007 kl. 08:17

Ja, det är nog lätt hänt att församlingslivet blir inåtvärmande och självuppfyllande...

Fil yo, äiti/mamma7.12.2007 kl. 13:09

Bra skrivet Jakob!
Din artikel fick mig att fundera på, att
människor som är perfektionister och vill att allt skall vara perfekt, beter sig kanske lättare lik en duracell kanin. Det kan vara i personens karaktär, eller så kan det vara en följd av saker man upplevt i livet. Man hamnar i en cirkel där man upplever att man måste, är tvungen och borde hinna med allt, för att man skall duga.

Man har inte lärt sig att säga nej, utan man är villig att gå med i allt. Det beror ofta på, att man har blivit lärd att vara den snälla flickan eller pojken och snälla människor skall ju inte säga emot. Det går ett tag att "håsa" och vara alla till lags, men när ens egen motta blir full av att alltid göra det som andra vill och tycker så "exploderar det".

Det är en så härlig, fantastisk och befriande känsla då man börjar inse, att hej man duger just här och nu. Man får vara just den man är. Gud älskar alla, oberoende våra egna prestationer. Man får också koppla av ibland, utan att hinna med allt. Inför Gud är vi alla lika värdefulla och Han älskar oss alla lika.

Vårt värde är inte beroende av vad andra tycker och tänker, för alltid tycker och tänker någon någonting, "man kan inte stoppa världens mun". Man får också seja nej, utan att det gör en sämre. Tvärtom man kan t.o.m. få respekt då man vågar visa att man är en människa med egen hjärna, att man har en egen vilja, istället för att bara höra på vad andra viktiga tycker och tänker.

Så relax människor, Gud älskar dig. Jesus dog för att du skulle ha ett liv och ett hopp. Genom stillhet och förtröstan blir vi starka.

Andreas7.12.2007 kl. 14:34

Yes, av egen erfarenhet så vet jag att det där nej-sägandet (eller rättare sagt, ja-sägandet) inte alltid har att göra snällt barn-fenomenet utan att man kanske är på jakt efter något spännande och meningsfullt. Man vill helt enkelt inte missa något som skulle kunna vara av betydelse för en själv! –Men om man handlar på detta sätt utan att utgå från vilan och självbesinningen där man vet att Gud är Gud och jag är jag och "we got it going on" så gör man lätt alla världens olika grejer, som är riktigt bra, ibland – ibland inte, men så blir man ganska trött och splittrad. En hand här ett annat öra där, och så någon tånagel i Zimbabwe. Förstås kan man ju gå på på det sättet, men...... Det finns nog ett liv också där man gör rätt saker i rätt tid och sist och slutligen får så mycket mer uträttat, inte minst sådant som är av evighetsvärde, än om man är med om 15 möten på ett veckoslut t ex – om det förstås inte är just det man skall göra just då. Allright, nu blev väl alla ännu mer förvirrade! Cheers!

Fil yo äiti/mamma7.12.2007 kl. 14:54

Oj, man blev så förvirrad, så det riktigt snurrar :D
Så du har din tånagel i Zimbebwe? :D Hur kom den dit, tog den flyg, eller? Nejdå jag bara skojjar, det är din åsikt, du har upplevt saken på det viset. Man skall vara ärlig mot sig själv, då mår man bra :)

Linus8.12.2007 kl. 14:57

När man är med sina vänner är det givande rekreation, det är inte meningen att man skall få burn-out av det.

Fil yo, äiti/mamma8.12.2007 kl. 16:26

Bra Andreas, måste bara säga att, du har lärt dig hur du skall kommunisera. Du kastar frågor och så när man svarar, är du tyst som musen :) eller kanske det blev för mycket för dig, när jag svarade på din fråga (du sa att du frågar av intresse) under en annan artikel vad jag studerar. Ja jag vet att du arbetar i din pappas firma. Du behöver inte berätta det och jag bryr mig inte häller. Inte gör det heller dig klokare, om jag berättar att jag heter Lisa eller Pelle. Hoppas man kan kommunisera normalt, utan att kasta dumma frågor och inte sedan kommentera när man svarat. Jag vet inte vad du menade med intresse, men jag är faktist gift. Jag behöver inte häller någon annans piss i huvu kommentarer, man kan väl uppföra sig som vuxen och respektera varandra som kristna. Den här kommentaren har ingenting att göra med, den här artikeln, utan den är menad åt Andreas, som uppför sig lite konstigt.

Till fil yo - whatever.8.12.2007 kl. 17:44

Var det där inlägget verkligen nödvändigt?

Till fil yo, del 28.12.2007 kl. 18:23

Jaa, är det någons kommentarer som inte varit så mycket annat än irriterande den senaste tiden så är det fil yo:s... Bara signaturen att stoltsera med sin examen tyder ju inte på så mycket annat än dåligt självförtroende. Vad är det för dumt med att fråga vad någon studerar? och vad finns det egentligen att tillägga, om man svarar så kort som bara vilken bransch...? Märkligt.

Veronica8.12.2007 kl. 18:23

Svar till föregående: Nej, det var det inte. Har man något otalt med en annan så kan man: a) ta det mellan fyra ögon b) be Gud om att kunna förlåta. Men snälla, inte hacka ner på andra offentligt! Det har aldrig varit till välsignelse och uppbyggelse. Man placerar därtill den åtalade i en ganska svår sitz för den har inte heller alltid möjlighet att försvara sig. Ni kommer att märka, om inte redan gjort det, att jag är ihärdig i att säga min åsikt så fort jag upptäcker personangrepp.

Fil yo, äiti/mamma8.12.2007 kl. 18:36

Till whatever!
Jag kan säga, att jag sätter inte ett dugg värde på de, som inte tål andra människor, utan skulle hela tiden vilja formulera någon i den form, som passar än själv bäst. De har visat vad de är. Jag skulle alldrig vilja ha dem till mina vänner. De är stora och fräcka i munnen, tror sig vara någonting mera än andra, bara för att de, kan ta del av en liten spalt i Internett.

De skriver med SINA EGNA NAMN? som jag skulle för min del också kunna kalla för WHATEVER. De säger sig vara troende, men är det kristenkärlek, att slå ner på andra hela tiden, eller att inte acceptera människor. Gud har skapat också mig, fast jag är bara en sådan här whatever i era ögon, han älskar mig lika mycket som er.

Herren är nära de svaga, så fortsätt att hakka ner bara Gud ser allt. Man kan nog tro sig vara troende, men det räcker inte. Det är frukten, som visar hurdant trädet är. Jag vet att Jesus älskar mig och det räcker!!!

Fil yo äiti/mamma8.12.2007 kl. 18:50

Jo och skall ännu tillägga att, om jag har dåligt självförtroende, för att jag är den jag är så kanske ni andra har det då också. Alla ni som presenterar era liv med bilder och skrift här på spalten, vad ni gör, vad ni studerar, arbetar med, bröllop mm. Ni som poserar framför kameran, för att människor skall tala om hur vackra ni är. Och linus som skrev en hel artikel om Christa när hon blev färdig magister från universitetet, kanske de har dåligt självförtroende, när de måste så skryta. NEJ, inte tog jag i alla fall illa upp för de. Alla talar om det man själv gör. Men det är ju vanligt och känt, att de som inte själv anser sig vara bra, kan inte glädjas av att någon annan har det bra. Så sorry, du som skrev del 2, det berättar mera om dig, att du kan inte acceptera någon annans framgång.

FRITZ8.12.2007 kl. 19:34

Det där med frikyrkokloster låter verkligen bra. Dit borde alla verksamhetsutbrända få komma utan att känna några bördor om att man ´`borde ta ansvar`` för någonting. I klostret hoppas jag också att det inte finns någon påtvingad lovsång som i dagens frikyrkot snarare hädar Gud än lovsjunger honom. Inga mantran, inga skrik, inga tomma fraser - bara vara. Det vore underbart, men verkar utopisky.

del 28.12.2007 kl. 19:35

Bra svar, och din kritik var t.o.m. väldigt träffande. Jag ber om ursäkt.

Andreas8.12.2007 kl. 20:28

Så måste jag nog säga att jag förstår inte på vilket sätt det är en dum fråga om man frågar vad någon annan studerar, och de där piss i huvu kommentarerna, vad syftar du på med det? Jag tycker du skrivit bra grejer här och så och jag hoppas att jag inte sårat dig på något annat sätt än tydligen genom att inte kommentera ditt svar. Frid och fröjd!

Andreas8.12.2007 kl. 20:36

Hoppsan, tydligen har första delen av min kommentar fallit bort. Den kommer nu i stället: ja, jag fråga om vad du studerar därför att jag var lite nyfiken på vem du är, då du skrivit en hel del kommentarer här, men så hade jag väl antagligen inte så mycket att kommentera ditt svar med så det blev ogjort. Det var väl konstigt beteende då, och jag hade ju kunnat kommentera ditt svar på något sätt, men nu så gjorde jag det inte - och sist och slutligen så var väl min fråga totalt oväsentlig, du får ju vara precis vem du vill, det har jag ju inget att göra med! Men, tack för att du svarade i alla fall! Så kan jag ju nämna att jag inte längre jobbar på min pappas firma även om jag nog gjort det tidigare. Nu studerar jag vid Helsingfors uni och är fil yo, precis som du.

Andreas8.12.2007 kl. 20:44

Och ja: det jag skrev här efter din första kommentar där du berättade om snälla barnet-fenomenet så var som du också uppfattade min syn på saken som jag upptäckt då jag märkt att man kan flänga på för mycket utan att egentligen vilja vara andra människor till lags. Men jag känner mycket väl till snälla barn-fenomenet också så jag ville på inget sätt förringa det du skrev, utan bara se på fenomenet ur en lite annan synvinkel, som någon också möjligen kan känna igen!

Ärthjärnan9.12.2007 kl. 16:26

Fil yo, hur kan du ens va fil yo, när du int äns kann stava rett (ens kan stava rätt)? Å e du ens mogen att vara mamma, med tanke på hur du uppför dig??? Du har nog problem själv, sku jag villa påstå! Men som du sa, så älskar Gud dig som du är. (fast du vill hacka mer på andra..)

3SbeoDBqSp4895W2KwhF2b9.12.2007 kl. 16:43

Hej, var hygglig, livet är inte så allvarligt! Det är bra med diskussion, men inte tomma påhopp. Jag har förstått att ingen någonsin blir tillräckligt mogen för att vara mamma, men det brukar gå bra ändå. Dessutom, vem har inte problem? Det sista världen behöver är att vi lägger fler bojor och dåligt samvete på varandra. Älska varandra!

Andreas9.12.2007 kl. 16:50

Jag tänkte också säga det att om Fil yo äiti/mamma tyckt att jag gjort något dumt så har hon ju nog all rätt att säga det och så svarar jag så gott jag kan. Det känns lite onödigt att en massa andra kommer och tar parti och tycker och tänker hit och dit – speciellt om man bara skriver sårande nedlåtande saker...

Magnus9.12.2007 kl. 17:17

En gång i tiderna hade jag en debatt med en annan här på mickelsson.net. Minns jag rätt så blev det väldigt negativt. Åtminståne väckte det negativa känslor hos mig. Vi tycktes inte alls förstå varandra.
En dag träffade jag en person som visade sig vara just den person jag debatterat med här. Vi diskuterade och hade absolut inga problem att förstå varandra. Diskussionen blev mycket uppbygglig. Han som jag trodde var en väldigt jobbig person med "dåliga" åsikter visade sig vara en mycket trevlig och smart person i verkligheten.

Fil yo, äiti/mamma9.12.2007 kl. 18:34

Andreas, jag förlåter dig nog.

Måtte du alltid hitta rätt ord för att sätta översittarna på plats-
och tillräckligt med styrka i knäna för att gå därifrån med värdighet.

HYMYILLÄÄN KUN TAVATAAN :)

Veronica9.12.2007 kl. 19:24

Ärthjärnan, bakom felstavning kan finnas dyslexi, inte dumhet.

Bra Magnus att det här kom upp. Det kan bli så annorlunda när man träffas i verkligheten. Därför borde vi vara försiktiga att dra förhastade slutsatser om andra på internet.

Man har all rätt att säga sin åsikt men det handlar om VILKA ORD man använder om andra här på internet. Tyvärr blir det ofta en ond cirkel, en hönsgård, "back, back, back", där man hackar på varandra eller andra för att de hackar på någon. Man vill försvara någon men använder samma metod som den man vill tillrättavisa.

Mina fingrar får ofta sprätt när någon skriver fult om andra. Jag vill protestera för att om ingen gör det kan det av den angripne uppfattas som medhåll.

Tips: Visa godhet, självbehärskning och förlåt.

Ordsp. 25:21:

"Om din fiende är hungrig, ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud, och Herren skall belöna dig."

Birre9.12.2007 kl. 19:33

Mitt i prick Jakob! Själv hör jag till dem som varit aktiv sedan 1976! Förra året började jag trappa ner. Jag började helt enkelt känna mig mera utbränd i församlingen än på jobbet. Det var styrelser och grupper hit och dit. Och av allt blev det så lite frukt!! Det var aktivitet för aktivitetens skull! Nej. Just nu längtar jag bara att få "sitta vid Jesus fötter" - det vill säga gå på sådana möten där jag kan möta Herren - känna hans närvaro - få gråta en stund, lovsjunga - bara vara i hans kärleks atmosfär. Är det någon som vet var det finns en sådan församling i svenskfinland där detta skulle vara möjligt? Jag hungrar och längtar. Men det som bjuds är aktivitet. Jag orkar inte mera med det. Då sitter jag hellre hemma och hör på en bra musik- eller prediknings-CD eller ser GOD TV eller någon annan häftig kristen kanal som förmedlar G U D S N Ä R V A R O !!!!!

Oändligt trött9.12.2007 kl. 19:47

Oj vad bra!! Äntligen någon som vågar skriva om dessa saker. Många är så trötta idag på "arbetet" i församlingen. Man skall bara GE - men när får man? På gudstjänsterna - mötena - säger du kanske. Ja-a, det är inte mycket med de mötena. Alltsomoftast torrt och tråkigt. Nej, GE skall man. "Nog ställer du väl upp?".........Nej, jag gör det inte mera. Jag har gjort det i himmelens många år! Ja, men ser du: För att allt skall fungera så måste någon "ställa upp" och några få kan inte göra allt. Nehej, varför måste "allt" göras då. Okay! Visst är det så, att om en församling ska fungera så måste det finnas folk som ställer upp och arrangerar och arbetar. Men då vill jag också ha lön för mödan!! Vad är det då? Jo, häftiga möten med gudsnärvaro. Inte program!! I församlingar där detta fungerar - ja, där ställerman gärna upp. Kolla in Europakonferensen på Livets Ord någongång. De jobbar ju häcken av sig!! Men de FÅR också någonting. Sorry, men jag har dragit mig ur. Här något för alla predikantnissar att snacka om på nästa "predikantdagar"..........

Fil yo, äiti/mamma9.12.2007 kl. 19:50

Veronica, felstavningen beror nog på, att mitt modersmål är finska. Ingen har gett mig en diagnos som du :) En hel svensk kan ju börja skriva på finska, så skall vi se om allt är så rätt skrivet.

Josba9.12.2007 kl. 21:15

"Häftiga möten med gudsnärvaro, inte program!!" Om det är vad du vill ha så varför ställer du inte upp då och formar om programmen till just dessa möten? Om dom inte finns måste ju någon ordna dem eller byta ut andra program till sådana som man vill ha... Å ja tror inte du är den enda som vill ha sådana möten så du får säkert andra som brinner för det samma och ställer upp med dig i din församling! Eller vad tror du själv?

Tips till Birre! en sådan församling finns bland annat i Kvevlax och heter Kvevlax Missionskyrka. På onsdagar har dom helandemöten och där kan du gå på sådana möten där du kan möta Herren - känna hans närvaro - få gråta en stund, lovsjunga - bara vara i hans kärleks atmosfär!

Ella9.12.2007 kl. 21:29

Oj... så olika man kan tolka samma text. Jag har känt precis som Jakob, tror jag, så som jag tolkar det, men jag efterlyser ingalunda "bättre" möten, mera mirakel, mera sånt som vi människor skapar för att hypa upp en stämning som gör oss nöjda medan vi lämnar Gud utanför. Vi har redan allt vi behöver. Gud finns inom oss, inte utanför. Inte här eller där eller långt borta - eller om vi gör si eller så. Utan här och nu om vi stannar upp och söker inåt. Varför kräva mera av andra då vi redan har fått allt av Gud själv?

Sara10.12.2007 kl. 00:11

För egen del tycker jag att det är lätt att vara "överaktiv" när man är ung (läs barn, tonåring). Nu, bara ett antal år senare, när man börjar räknas som vuxen med allt ansvar det innebär, då orkar jag plötsligt bara en tiondel av allt "frivilligarbete" som jag tidigare ställde upp på. Jag kanske inte är den bästa att uttala mig om vuxenlivet (ännu), men nog tycker jag att det är då man märker att man inte orkar, måste trappa ner. Då är det tråkigt om man känner på sig att folk tänker för sig själv att man borde vara mera aktiv, vad har hänt med henne? osv...

Sen om man ser en mening i det man gör, ser det som att tjäna Gud blir det förstås lättare...men som nga andra här tagit upp så kanske man inte orkar hålla på hur länge som helst utan att "få ngt" för det. Har nu suttit på så många predikningar så jag vet att man inte borde tänka så ;)...men helt ärligt: vi är bara människor och i oss själva kommer vi att tröttna! Det var nu vad jag hade att säga just nu...någon annan som känner mera för det kan ju komma med "pep talk"-et. ;)

Birre12.12.2007 kl. 21:02

Ella, Ella........det finns torra möten och härliga möten! Det finns regn och sol. Det finns grönt gräs och vissnat gräs. För min del gillar jag mycket bättre sol, grönt gräs och härliga möten. Men om du gillar regn, vissnat gräs och torra möten så behöver du nog inte söka länge för att hitta dem. Vi bor i Finland = mycket regn. Gräset är vissnat större delen av året och de flesta församlingarna är torra och mer eller mindre utdöende. Lycka till!

3SbeoDBqSp6195W2KwhF2b12.12.2007 kl. 21:59

Ni som skriver under pseudonym, ni ska int tro att ni kan hålla er i hemlighet! ;)) Big Brother is watching e-v-e-r-y-w-h-e-r-e......! XD *hih*

Benjamin Lönnqvist19.12.2007 kl. 18:56

Ella, två kommentarer=) Kanske jag inte riktigt förstår vad du menar, men mirakel är inget vi människor skapar för att "hypa" upp en stämning. Gud gör mirakel. Utan Gud - inga mirakel. Och varför efterlyser du inga fler mirakel förresten? Det finns väl fler sjuka som vill bli friska och fler mirakel som Gud vill göra...? Bara undrar...=) Slut på kommentar! Ha det bra! Gåod Jöul!

Benjamin Lönnqvist19.12.2007 kl. 18:58

Bra artikel förresten, Jake Timberlake!

Kommentarer (53)

Skriv en kommentar