Innan vi åkte i poliseskorterad konvoj genom öknen till Hurghada tillbringade vi en dag i den gamla egyptiska huvudstaden Memphis, numera Luxor. Där åkte vi bl.a. segelbåt på Nilen, samt besökte Konungarnas dal (där Tuthankamons grav upptäcktes oplundrad år 1927) och några gamla tempel. Trots att jag inte är en anhängare av solguden Ra, så blev jag nog mäkta imponerad av vilka konstverk hans anhängare fått till stånd för nästan 4000 år sedan. De enorma templen var fulla av vackra sfinxer, hieroglyfer och statyer av faraoner. Det var speciellt av en farao som det fanns statyer med ungerfär tre meters mellanrum. Han hette Ramses II. En verklig egoist på sin tid, tänkte jag.
Då jag senare frågade vår guide, Ahmed Rabi, vem som var farao under Israels uttåg ur Egypten, svarade han: "Antagligen Ramses II, eller hans son". Varför? För det första finns israeliterna omnämnda bland hieroglyferna (alltså gammal egyptisk skrift) i hans grav. För det andra, sade Rabi, så drunknade ju farao i Röda Havet då han och hans här förföljde israelisterna. Då man på senare tid obducerat mumien av Ramses II har man hittat en stor koncentration av salt, och just sådant salt som finns i Röda Havet.
Bibelns farao var en verkligt hårdnackad typ, som inte kunde ödmjuka sig under någon annan gud än sig själv. Mitt intryck av Ramses II efter att ha sett så där 100 statyer av honom passar väldigt bra in på Bibelns beskrivning av honom.
Intressant var också att vår guides version av Exodus varierade en del från den jag vuxit upp med. Enligt honom var det israeliterna, som alltså bestod av flera stammar utan något eget land, som anföll egyptierna. Farao lyckades med sin här driva ut dem i Röda Havet. Nåja...
(Om någon undrar, så finns pyramiderna i Cairo, dvs. inte i Luxor där vi var)
Vem var Farao under Exodus?
Förra veckan fick jag nog! Nog av skolan och alla "femtielva" projekt som man så lätt blir inblandad i. Nog av detta land med dess underbara klimat! (kröhöm). Jag beslöt att ta semester. Denna gång gick resan till faraonernas land, Egypten.
Kommentarer (27)
Det där med att Gud förhärdade Faraos hjärta. Jag tror inte att Han gjorde det mot Faraos vilja. Gud lät Farao vara. Det står i Bibeln, nu hittar jag inte var, att Gud lät Farao gå sin egen väg, så att Guds makt till slut skulle bli uppenbar för alla.
Det finns en judisk forskare vid namn Velikovsky som forskat en del i denna sak o han har en del intressanta teorier. Det finns en risk att tideräkningen i historieböckerna är fel enligt honom. Han anser INTE att RAmses II var farao under exodus o det gör inte jag heller. Det finns en egyptisk papyrus (Ipuwer-papyrusen hette den visst) som beskriver en händelse från kanske ca 1700 f Kr - dvs egentligen kanske 1400 f Kr - enligt vilken stora plågor drabbade Egypten o en armé sedan förföljde någon österut. Farao o hans här drunknade i vattenmassorna. Låter det bekant? Denna händelse skulle ha inträffat långt före RAmses II.
Tro mig, men jag är MISSNÖJD över att Gud inte låtit oss veta namnet på den farao som drunknade. Många tror att det var Merenptah, Ramses II:s son, som regerade när Moses tågade ut, men det tror jag kan vara fel.
En annan detalj: En forskare vid namn John Elder har i den s k Josefs grav i Israel för länge sedan påträffat en mumie av en mycket gammal man. Ett egyptiskt svärd hittades bredvid mumien. Vad har det blivit av denna upptäckt? Väldigt lite har talats om den. Är man rädd för bevis som visar att Bibeln i alla fall är sann?
Läs Ipuwer-papyrusen här:
http://www.abara2.de/chronologie/ipuwer.php
http://www.ldolphin.org/montgochron.html
Jag tycker det kan vara ett helt vettigt straff för 400 år av förtryck och rasism. Eller?
Jag förnekar inte förtrycket mot judarna. Inte alls. Men det här med varför Gud tillåter lidande är ju en klassisk debatt. Att han vidare avsiktligt <i>skapar</i> lidande är ju ett steg vidare. Är det rätt att bestraffa hela Egyptens folk för faraonernas politik? Motsvarar att bomba civiler som jag ser det. Borde folket bestraffas för de grymheter en diktatur gjort sig skyldig till? Även om folket deltagit i odefinierad grad så styrdes dess handlingar eventuellt av tvång och inbankad moraluppfattning.
För att från början tona ner skärpan i debatten vill jag säga att jag bara frågar i hopp om att nån kan klargöra, det är inte meningen att leka rebellisk.
Tänk på storyn om Abraham och Sodom och Gomorra. Gud säger: Om det finns 50 rättfärdiga så sparar jag städerna. Alltså om det finns rättfärdiga så blir ingen straffad, om inte så kommer domen. (Visserligen räddar Gud den rättfärdige Lot)
Inte vet jag varför det är så, men det är nog en fråga värd att förstå (för att förstå bibeln) och kanske också för att förstå både historien och rättfärdigheten. Kanske samhällen fungerar annorlunda än vi tror. Hur många rättfärdiga behöver det finnas för att vårt land ska sparas från domen?
Andra sidan av detta är Guds barmhärtighet: Han låter sin sol gå upp över goda och onda.
Inga lätta frågor.
Det fanns ju vid tiden för Exodus egyptier som också slaktade lamm och strök blod på sina dörrposter - de belv skonade!
Och ... : jag var i Egypten med mina kusiner Oscar (Ozcoolio) och Victor och Emma plus föräldrar, bihang, morfar och farfar. Plus Jesus och Gud och den Helige Ande och en massa pensionärer. =)
Linus: Jag undrar om du skulle säga lika om du levt i en förtryckande diktatur. Den absoluta hjärntvätten kombinerad med den ständiga rädslan tror jag bryter ner mycket av det individuella hos de flesta individer. Vi, "bortskämda" med frihet och rättigheter, tror jag inte kan förstå omfattningen av detta. Därför ifrågasätter jag att man utkräver ansvar av dessa människor.
Jag tror kristendomens yttersta löfte är en tro som övervinner världen. Också i en diktatur. Det visar den första kristna tiden. Tyvärr ser vi det inte varje dag.
Skriv en kommentar