Man hade tre musikscener, där olika artister och band framträdde i tur och ordning, och en dansscen där över tjugo olika kristna dansgrupper från södra sverige uppträdde.
Förutom musik och dans hade de en skateboard-uppvisning och klättervägg. Flera folkhögsskolor och kristna ungdomstidningar satt upp sina montrar för att locka till sig nya intresserade. Mycket folk och mycket musik!
Arrangörerna till festivalen var studieförbundet Bilda, svenska alliansmissionens ungdom och Svenska Missionskyrkan i östra götalands distrikt. Bilda är ett studieförbund med kristen bakgrund, som ordnar och hjälper unga kristna att använda sina gåvor inom musik och konst. Det är verkligen uppmuntrande och inspirerande att se hur kulturlivet inom kyrkorna blomstrar.
Min dröm är att någon dag se en liknande utveckling i Finland. Om Gud vill. En sak tror jag iallafall, och det är att det finns många talanger och gåvor inom området kultur, som inte kommer fram eller hittat ett forum. Och jag tror starkt att Gud kan använda både musik, dans och konsten för att beröra människor. Och så länge det finns drömmar, finns det hopp.
För mer information om festivalen gå till http://www.ungkraft.com,och besök gärna bildas hemsida: http://www.bilda.nu

Kommentarer (28)
Vad tycker ni? Är det t.ex. inte bättre med kristna band på en sekulär festival, än kristna band på en kristen festival (vilket inte alls är dåligt)?
Jag har förresten hälsningar till dig från dina vänner här på Hillsong (svenskarna)..! :)
Jag tycker annars att det är helt bra att ha ett tillfällen att öva inför publik. Skulle inte heller skada att ha kritiker på plats som direkt ger konstruktiv kritik för uppträdandet så att man vet vad man behöver jobba med. Men för mig är det egentligen också det enda motivet som är riktigt bra när det gäller att samla många kristna för att uppträda för varann... Och också motiveringen för att bli bra är väl i slutänden för att vi ska kunna nå ut med budskapet..? Det handlar inte om oss (=vi som redan är frälsta) och Gud, det handlar om de andra som behöver få känna Honom ... :) Blessings.
Men det kristna budskapet behöver kontextualiseras för människor som lever utanför kyrkan. Risken med idel allkristna festivaler är att uttrycket kontextualiseras så att den mest talar till en redan kristen publik. Det är okej om man bara vill tala till kristna.
Gör det ni upplever levande i er, handla på den tro ni fått. Gud är med er.
Det ena utesluter inte det andra :)
Sedan tycker jag att man kan konstens språk både med varandra och med andra. Alla är trots allt människor som Gud älskar. Gör man nåt som är intressant, så är det ju en bra början till ett intressant samtal som båda parter kan känna koppling till.
Tolstoy lär ha sagt: "Art is infection". Sådan konst gillar jag. En som smittar med tankar och idéer. Lite som Seth Godins ideavirus.
Jag håller med om att en supportverksamhet skulle vara toppen. Jag stöder en genast om ni startar en (eller nån annan startar en).
Sedan om evangelisation (eller egentligen mission). Vilken väg sprids budskap i samhället nuförtiden? Jag tror dessa är de primära sätten:
Musik, tidningar, böcker, reklam och tv.
Predikande (eller mer generellt monologer) är liksom inte något som görs så mycket bland vanligt folk. Visst gör man det inom politiken, vetenskapen och skolorna, men inte annars.
Vilket är ett effektivare sätt att överföra en världsbild? Filmen Matrix, eller att försöka kommunicera samma budskap med tal? Vad är ett effektivare sätt att förmedla attityder: Att tala eller Linkin Park?
Så jag tänker så här: Det är bra att det finns kristna som kan använda sina gåvor. Det finns ett egenvärde i att gåvor används.
Sedan tänker jag att om man vill predika evangelium så är det vettigaste sättet att göra det genom de kanaler människor redan lyssnar på. Kristna har alltid egna happenings som man ska bjuda folk till. Varför skulle inte vi kunna delta i någon annans happening?
Maria: Jag tycker det låter jättebra! Speciellt nu när jag förstod mer av vad du menade. ;) Go for it, girl! Det behövs människor med visioner för att få igång sån't. :)
Jag håller ju med om det mesta som blivit sagt i kommentarerna, men precis som söstrami ligger nog de nära personliga relationerna närmast till för mig. Och när man rör sig i världen (läs: t ex på jobbet) är det ofta enda vägen att låta Gud använda en. Tack och lov för att vi int behöver fundera så mycket på hur vi är i tjänst (vi sku nog bli både stolta och knäckta då...) Men visioner ska vi ha. Bless you all!
Camilla: va glad jag blir när du säger så! jag är också glad för dej, och för allt som har hänt i ditt liv och med din tro!tycker om dej, kära syster! vi ses./mc
Skriv en kommentar