Tomas och Anna-Sara gifta!

Under sommaren 2005 gick funderingarna på högvarv, och avrundades med att Tomas och Anna-Sara blev ett par. Någon formulerade fyndigt: Vad alla ögon hade sett, och öron hört.... blev nu besannat. I mars gällde det. Undertecknad förberedde det utvalda kabinettet på Töölönrannan Ravintola, med rosor utspridda - väl utvald musik, samt en extra stor ros och en fjärrkontroll tejpad under bordet, där Tomas skulle sitta.

Mellan huvudrätten och efterrätten tog en något nervös Tomas fram ett liten present, och gav den åt en intet anande Anna-Sara. Hon öppnade, med häpnad. Tomas ställde den Stora Frågan: Vill du gifta dej med mej?
- Ja, det vill jag!

Tomas tryckte på CD:skivan - som mycket ljudligt började spela Carolas \"Genom allt\" - och tog fram rosen och omfamnade sin älskade. Efter händelsen kom personalen in med deserten, även de med stort leende på läpparna.
(Nämnas kan att då undertecknad gjorde förberedelserna och förklarade för personalen vad som skulle ske samma kväll, och hur det skulle gå till, såg servitriserna i 20-30-års åldern helt tagna och drömmande ut, av Tomas romantiska planer)

Åttonde augusti gick Anna-Sara och Tomas fram till altaret, lyckligare än någonsin - av minerna att döma. Patrik Hellström höll ett högtidligt men även muntert vigseltal - med glimten i ögat, kunde man säga. Paret vandrade in till högtidlig orgelmusik, men gick ut till ett rungande \"Jag skall aldrig lämna dej\" (BIG).

Festen varvades med utsökt mat, tal och skojiga programinslag. Ett inslag värt att nämnas var Lennart Wigrens tal om vad det innebär att bli ingift i släkten Forsbäck. Bland annat menade han att minimum antal efterkomplingar som behövs för att hålla samma tillväxt i släkten som hittills, är 48 st, så Anna-Sara och Tomas kunde frimodigt sätta igång.

Anna-Saras bröder lät Tomas beskriva olika personer som visades för honom på en monitor, medan de visades åt publiken från en storbildsskärm som han inte kunde se. Det som blev roande var när han själv fick framför sig sådana som Al Capone som Tomas beskrev som en riktig skurk, opålitlig osv, då publiken såg en bild på brudens far. De ansåg Tomas dock välkommen in i släkten.

Andreas, Tomas tvillingbror, tog iaf hem priset med ett mycket fyndigt tal där han bl.a. beskrev hur deras \'bekantskap\' började (nio månader i en varmvattenbasäng, som han kallade det) och varför Andreas blev en minut äldre.

Efter en lyckad fest åkte brudparet iväg till okänd ort för två veckors bröllopsresa.