Tillbedjan och Passion på Worship Central i Oxford

Worship Central började som en vision för att hjälpa människor att möta Gud, utrusta tillbedjare och uppmuntra den lokala församlingen. Det var ett tillfälle, speciellt för folk involverade i lovsångsledning i församlingar, att själva lova Gud utan att vara den som stod på scen. Hittills har det bara ordnats lovsångsseminarier och -heldagar i centrala London med jämna mellanrum. Men i år gör Worship Central en turné runt i Storbritannien för att sprida budskapet om lovsången och den första kvällen i turnén ordnades i Oxford.

Jag åkte till st. Aldates i centrala Oxford tillsammans med ett tiotal andra från den anglikanska församling jag är aktiv i för tillfället, utan större föraningar eller förväntningar om vad kvällen skulle innehålla. Men jag visste förstås att åtminstone Tim Hughes skulle bidra med go’ lovsång och att kvällen skulle innebära mycket tillbedjan. Och det visade sig vara en mycket uppbyggande kväll.

Tim Hughes och Al Gordon är båda lovsångsledare och turades om att leda folkskaran på ca.700 personer, i lovsång. Och efter ett mastigt och härligt lovsångspass fick vi höra om varför de startade Worship Central och varifrån namnet kommer. Deras vision handlar om att göra tillbedjan till en central del i människors liv. Där Gud får bli stor i våra liv, vare sig vi har det underbart, jobbigt eller bara tråkigt. De tog fram olika exempel på folk som haft lovsången på sitt hjärta, och som gjort lovsången tillgänglig för folket. Bl.a. Luther kom fram som ett exempel, och andra psalmskrivare från gångna tider, men också för oss okända församlingsmedlemmar som öppnat dörrar för lovsången i helt vanliga församlingar. Och Hughes och Gordon poängterade hur viktigt det är att fortsätta med det som är ens passion, även om man möter motgång eller om det tar lång tid att nå de mål man ser i sitt inre.

Genom tiderna har mänskor i våra församlingar kämpat för att göra tillbedjan till en central del i folks liv. Och även om det tagit tiotals år för oss att komma till det skede där vi är nu, med moderna lovsånger i möten och gudstjänster, så är det något som någon drömt och visionerat om en gång i tiden. Något som enskilda individer bett om och kämpat för. Vi får vara tacksamma över att dessa mänskor inte gav upp när det blev motigt, eller när resultaten inte kom så fort som de önskat.

Vi får också själva bli uppmuntrade att inte ge upp vår passion. Vare sig det är lovsång och tillbedjan eller något annat som är gott och ärar Gud. Vi får kasta all osäkerhet, allt tvivel, all omöjlighet på Kristus. Och han kommer inte att låta vår kamp vara för gäves.

Lovsång och tillbedjan i Jesu namn är mäktigt, det river murar som i Jeriko, det lindrar smärta som när David spelade för kungen, det kan befria och utrusta. Och så länge det finns folk med passion och vision för att öppna denna dörr för människor att möta Gud, finns det också hopp. Lovsång och tillbedjan är inte bara för de som kan sjunga och spela eller de som lyckas här i världen. Och i en värld där lovsång så lätt kan se ut som ytlig musikindustri eller bara en musikstil, tycker jag att det är skönt att se att lovsångsledare som Tim Hughes fortfarande har fokus rätt och jobbar för att lära och leda folk i sann tillbedjan inför Gud.

Och det är väl vad som ska förena världsberömda lovsångsledare, med den som leder lovsång i din och min församling. Den sanna längtan att vilja leda folk till Gud, för att Han ska kunna hela, upprätta och förvandla mänskors liv. För Hans är äran och makten, och härligheten i evighet. Amen.

För mer information om Worship Central gå till www.worshipcentral.org