Skall kristna skriva dåligt?

<Tråkig pragmatisk åsikt>
Jag tycker att de som skriver artiklar kunde använda en spellchecker (Hahahahaha speelin n4zi's strikes back). Däremot är kommentarerna närmast jämförbara med muntliga kommentarer, varför den språkliga nivån kan tillåtas vara lägre. Att sedan augmentera sina kommentarer med XML-notation för att bättre kommunicera meddelandets semantik är helt acceptabelt.
</Tråkig pragmatisk åsikt>

Och så till "rant" delen av meddelandet: "Pauli brev"!!! Jag tycker personligen att det är förkastligt att de kristna upprätthåller föråldrade kasusformer. Borde inte genitiven av Paulus enligt de etablerade språkreglerna vara "Paulus" och inte "Pauli".

När svenska akademins eftermiddagsklubb samlas, liksom historikerna, försöker de kartlägga hur språket används. Så långt har de inte syndat. Men detta tillvägagångssätt hindrar språket från att utvecklas i samma tempo som t ex teknk, eftersom utveckling är fel enligt reglerna, för reglerna baserar sig på hur man har gjort.

Min poäng är att man gott kunde systematisera och rationalisera språket så att också datorer kunde lära sig.

Oskar, visst är det mera tidsenligt att säga "Paulus brev". I bland följer dock gängse bruk inte med sin tid. Till exempel säger vi fortfarande nästan uteslutande "Jesu Kristi kropp" (eller "Jesu Kristi lekamen") i stället för "Jesus Kristus kropp". Det sistnämnda uttrycket har åtminstone i mina öron en tämligen artificiell klang och då är det enligt min mening bättre att använda den traditionella formen. "Pauli brev" är däremot ett gränsfall, ty man hör ju också uttrycket "Paulus brev". Jag anser dock att det är helt på sin plats att använda "Pauli brev", speciellt om man vill ge sin text en traditionell prägel.

Det må också nämnas att det inte bara är i kristna sammanhang som rudiment från svunna dagar hänger kvar i modernt språkbruk. Som ett exempel bland otaliga andra kan jag nämna uttrycken "till sjöss" och "till havs", vilka är gamla genitivformer.

Ålderdomligt språkbruk är ju inte annars heller felaktigt, anser jag. Allt beror på situationen och sammanhanget.

Till sist: redaktionen på mickelsson.net tycks ha slarvat bort ett k från "kommentarspalterna" i artikeln ovan, men detta har väl inte så stor betydelse bland världens alla stora problem.

Visst ska vi skriva rätt svenska. Enklast är det väl att vinnlägga (ett s k gammalt uttryck) sig om att skriva hyfsad svenska i sina textmeddelanden. Då brukar man också skriva hyfsad svenska i email o i brev. Men: det viktigaste är väl att vi förstår varandra.

Men nog tog det länge för mig att begripa ordet "ommentarspalterna".

Som sagt: i min ursprungliga korrespondens med redaktionen stod det "kommentarspalterna". Varför ordet har bragts i en ofördelaktig dager vet jag inte, men jag förmodar att det inte rör sig om ett uppror mot den av Gud tillsatta överheten utan om ett mänskligt misstag.

På grund av de anklagelser som riktats emot mig angående mitt felaktiga språkbruk, känner jag mig förpliktigad att reda upp en del missförstånd. Jag medger att mitt användande av det svenska språket här på skvallersidan mickelsson.net ej alltid varit korrekt och om någon därav tagit illa upp ber jag om ursäkt. Däremot måste jag säga att jag definitivt inte är en förespråkare av modernt språkbruk! Min åsikt är att vi, så långt det står i vår makt, skall bevara svenskan såsom den urspringligen varit. Med detta menar jag naturligtvis inte att vi skulle gå omkring och tala någon form av runsvenska, men den tendens som finns bland dagens människor, då vi tar in utländska lånord istället för att använda oss av vårt eget vackra språk, är synnerligen oroväckande. Härtill befinner jag även mig själv skyldig, eftersom det språk jag blivit anklagad för att använda ej varit exempelgivande för individer med svagare modersmål. Jag ber om förlåtelse om jag fått någon på fall, det var ytterst obibliskt av mig, men Guds nåd är stor. Däremot måste jag påpeka att Anklagaren, i detta fall JS Lönnroth, (obs! jämför ej med Jobs bok!) ej heller har ett perfekt språkbruk, då han använder sig av den förkastliga finlandismen att tala om sig själv i "man"-form. Men även för dig finns förlåtelse! Finskans inflytande i vårt svenska språk ökar tyvärr dag för dag. Detta för med sig att vi som finlandssvenskar snart inte mera blir förstådda i vårt grannland Sverige, där de ändå talar precis samma språk som här. Missförstå mig inte; det är inte att föredra att tala sådan svenska som de gör i Sverige - de har, om möjligt, ännu flera utländska lånord än vad vi har här. Finlandssvenska är ändå den äldre formen av svenska och att bevara denna vore av yttersta vikt. Det som oroar mig mest är hur vi allt som oftast lägger orden i fel ordning - en uppenbar följd av finskans inflytande. De sku va kiva om man sku kunna tala rätt utan o sekoitta in någo finska ord, men de e ett ganska svår uppgift.

Härmed kan jag avslöja att mitt bruk av pronomenet "man" i satsen som Elna refererar till var ett synnerligen noggrant övervägt drag från min sida. Väl medveten om att man inte skall använda "man" i betydelsen "jag" skrev jag uttryckligen "man", vilket syftar på personer i allmänhet, för att inte någon, i detta fall närmast Elna, skulle använda satsen till min nackdel. Då så ändå har skett satsens allmänna natur till trots, hade det kanske varit bättre att helt lämna bort den. Men som Elna säger, felar vi alla, och det måste finnas rum för förlåtelse och försoning. Därför beder jag nu i min tur Elna om förlåtelse för att den del av mitt brev som mickelsson.net har publicerat nu uppfattas som en personlig anklagelse. Meningen med mitt inlägg var nämligen blott att väcka debatt i en aktuell fråga.

Post Scriptum
Att sedan bruket av "man" var helt avsiktligt förringar emellertid inte det faktum att det tyvärr tycks förekomma tautologi i de sista satserna, i vilka uttrycket "denna fråga" upprepas.

Linus: <I>Min poäng är att man gott kunde systematisera och rationalisera språket så att också datorer kunde lära sig.</I>

Detta är inte alls så trivialt man kunde tänka sig. Det är t.o.m. inte helt osannolikt att det skulle vara totalt omöjligt. Det är nämligen inte så att grammatik skulle vara den primära svårigheten för en maskin som försöker förstå naturligt språk (i motsats till formella språk). Orsaken att vi tror det är antagligen att vi människor uppfattar grammatik, särskilt i främmande språk, som den svåraste aspekten av språket. Ett exempel på de stora svårigheterna i maskinell förståelse av naturligt språk är mängden information om världen omkring oss, och om uttryckets kontext som krävs för att göra korrekta tolkningar av en sats. Som konkret exempel kan vi ta Linus mening: <I>
Min poäng är att man gott kunde systematisera och rationalisera språket så att också datorer kunde lära sig</I>. Betyder poäng här poäng i ett spel eller i en diskussion? Det kan man veta om man vet att diskussionen gäller språkbruk, men hur förstår en maskin det? Slutet om att datorer också kunde lära sig är en implicit syftning i betydelsen ".. Datorer också kunde lära sig använda språket". Vi alla förstår att det måste vara det som menas, men hur ska en maskin kunna veta det? Om dessa exempel inte övertygade så tänk på finskans sammansatta ord "hienostoravintola". Vi alla vet att man ska läsa det "hienosto-ravintola", men egentligen skulle ju "hien-osto-ravintola" vara en helt lika korrekt tolkning.
För mer information kan rekommenderas <A HREF="http://www.ling.helsinki.fi/kit/2002s/ctl190net/kt-johd/kt-johd-yl-art.html">Kimmo Koskenniemis föreläsningsmaterial</A>, särskilt punkt 3 "Kieli on moniselitteistä ja epätäsmällistä".

JS, angående ålderdomliga former av vissa uttryck, så måste jag säga att du har helt rätt i att det rör sig om en stilfråga. Det är av detta skäl det är lustigt att läsa meningar som "Därmed kan sägas att alla språknazister kan slänga sig i väggen". Orsaken att "Pauli brev", och egentligen också "Jesu x" men i mindre grad, irriterar mig är att det kan vara svårt att förstå för en oinvigd.

Elna:<I>Härtill befinner jag även mig själv skyldig, eftersom det språk jag blivit anklagad för att använda ej varit exempelgivande för individer med svagare modersmål.</I>

Vilket är det svagare modersmålet i detta fall? Finska? Engelska?

Det gladde mig enormt att finna en sådan här diskussion här på "slarvspråk-sidan" (Ta det inte personligt, Linus!)! JS, Elna m.fl. -mycket bra skrivet! Vi måste bevara vårt språk, den unika finlandssvenskan, fö d rockaaaa helt täböllä! Mest digga ja din sista fras, Elna! (Som ni märkt är jag själv inget gott exemplar på en språkbevarande individ, beklagar! Men som skrivet: Guds nåd är stor och varar i evighet!)

Oz, Elna antyder inte till ett ANNAT modersmål, utan till en person med svagare svenska(as in vårt modersmål)!

Cizi, jag tar det inte personligt, jag vet ju att det är någon annan som kör med "kyllävättäkööt" och liknande uttryck ;)

Oskar!! Tack för unik redogörelse!! Det var nåt i den stilen jag var efter!

Man skall inte säga allt man tänker. Därför väljer jag att inte häva ur mig klichèn "det finns hopp för dagens ungdom". Jag kan ändå avslöja att det både förvånar och gläder mig att mina kanske något kontroversiella och radikala åsikter ej ännu har fått offentligt mothugg utan snarare sympatier.

Ni som var på Midvinterveckan i Sibbo, kommer ni förresten ihåg den där belevade predikanten som på nyårsaftonen höll en svavelosande moralpredikan? Jag har tyvärr redan hunnit förgäta vad han heter; kan någon vänligen upplysa mig om saken? Jag tror i varje fall att inte han heller skulle ha förordat det slag av infantil språklig dekadens (ursäkta det grova uttrycket) som har förekommit på mickelsson.net. Alltså är jag knappast ensam om mina åsikter, om nu detta mot förmodan kan vara till en tröst för någon.

JS, förkunnaren heter John och kallas i efternamn Lidman, märkligt nog ...

Jag var ej (ett ålderdomligt ord jag gärna använder) på Mvv. Vad talade John om som var så svavelosande? Han är för övrigt en av mina favoritpredikanter.

Förkunnaren i fråga gjorde i stränga ordalag klart för gemene åhörare att en god kristen bland annat sköter sitt arbete och respekterar sina föräldrar. Till en början var jag nästan rädd för honom, men han mjuknade upp en aning mot slutet av talet. Det verkade i alla fall som om han lyckades träffa merparten av de samlade på en öm punkt eller så fick han helt enkelt folk att känna sig mediokra och odugliga, men det senare verkar föga sannolikt.

Cizi, givetvis förstår jag att Elna menar "individer med svagare kunskap i modersmål". Jag tog mig bara friheten att utpeka tvetydig syftning i det i övrigt fullkomliga språket, alldeles i linje med det övriga innehållet i min kommentar.

Det kan tänkas att det var just det som var John Lidmans poäng. Om vi vet att vi felat o brutit mot Gud, kommer vi att känna oss träffade o kanske rent av mediokra. Just då kommer vi till JEsus o ber om nåd och rening. Lagen ska driva oss till Kristus. Därför har den en viktig uppgift. Men vi tycker inte om lagförkunnelse, eftersom den anses obekväm. Tyvärr är den dock helt nödvändig.

Ok, Oz! Friends??

Christoffer, missförstå mig icke (vilket du kanske ej heller har gjort). Jag håller till fullo med om allt vad John Lidman sade i sin predikan, som enligt min åsikt hade både ett vederhäftigt budskap och en viktig funktion. I enlighet med detta konstaterade jag i ett tidigare inlägg att Lidman säkert också anser att vi bör följa de skrivregler som den av Gud tillsatta överheten har givit oss. Hur uppfattade förresten ni andra det välomtalade talet i fråga?

Vilket tal syftar du på, JS? Det om självmord? För övrigt anser jag att Jonhs "svavelosande moralpredikan" utan tvekan var helt på sin plats. Om vi som kristna skall kunna vara ett gott exempel för vår ack,så mörka värld, är det dags att vi tar oss själva i kragen och tar vårt ansvar! Det att människor uppfattade John som sträng och greps av rädsla ser jag blott som ett missförstånd. Visst kan man säga att han talade strängt, men det endast pga det djupa allvar som låg i hans förkunnelse. Detta gäller då speciellt hans tal om självmord, som ju verkligen inte är något att skämta om. För övrigt anser jag att vi som kristna även borde skärpa oss i vårt språkbruk - för - hur skall vi kunna predika evangelium för en förlorad värld om det språk vi talar inte kan förstås av andra än vår närmaste krets (som till största delen består av frälsta människor, eller hur?) Det som irriretat mig mest är hur vi hur som helst placeriar ordföljden till fel ordning och vi vet tillslut inte hur ska man placera orden. Förstår ni min poäng? Härtill bekänner jag även mig själv medskyldig, eftersom jag allt som oftast befinner mig i situationer då det jag säger kan svida till i modersmålslärarens öra. Denna incident, som alltså är sann, fick mig att börja fundera på hur jag egentligen använder mitt språk och till min förskräckelse insåg jag att det finns stora brister i denna min egenskap.

Dialekter, är enligt min mening, något vi definitivt skall bevara. För de är inte influerade av finskan och de har väldigt gamla anor. Närpesdialekten, till exempel, är den äldsta form av svenskan som existerar. Dialekter som talas i vårt grannland Sverige har otroligt mycket gemensamt med vår finlandssvenska. Att tala dialekt är ändå definitivt ingen ursäkt att inte kunna tala korrekt svenska. Alla måste kunna högsvenska, men har man en dialekt som modersmål skall man absolut inte skippa den! Dialekter och slang har absolut ingenting gemensamt!

Bevara dialekten, lär dig högsvenska, men skippa slangen!!!

Elna, jag avsåg talet på det öppna mötet på nyårsaftonen. Enär jag kände mig förpliktigad att fördela min korta tid i Finland på anförvanter, vänner och egna särintressen, kunde jag ej närvara på alla samlingar och missade därför talet om självmord. Det är förvisso också ett ovedersägligt faktum att Lidman talade om graverande frågor, vilket krävde ett djupt allvar. Härtill kan jag slutligen bara tillägga att jag håller med om allt vad du skriver beträffande språkfrågor. Dialekter är definitivt värda att bevaras!

Förresten, du råkar väl inte ha möjlighet att ordna billiga flygbiljetter för mig som pendlar Helsingfors-London? Finnair är ju annars i allmänhet ett ack så dyrt flygbolag.

Tyvärr JS, jag har försökt samma! Biljetter med reducerade priser fås endast för familjemedlemmar...(Men hhhhalå, vi är ju syskon i Kristus!!!!)

Ack, om de godtod syskon i Kristus som riktiga syskon, men tyvärr måste vi leva i denna värld, men inte av den.

Tyvärr JS, skulle gärna hjälpa, men det är endast för familjemedlemmar...=( men på allvar; kolla med RYAN AIR - de lär ha helt otroligt billiga biljetter!

Elna, mig veterligen har Ryanair till dags dato aldrig flugit till Finland. Bolaget skall dock i april börja trafikera rutten Tammerfors - Skavsta. Dessutom måste man vara tämligen tidigt ute för att få de verkligt billiga biljetter som du talar om. I vilket fall som helst har så många av mina kolleger förtäljt mig om ständigt återkommande obehagliga upplevelser med Ryanair att jag inte har någon större lust att börja anlita det bolaget. Men tack för tipset i alla fall!

okej...jag har själv aldrig anlitat Ryan Air eller dessvidare bekantat mig med bolaget. Vad gäller de billiga biljetterna var den information jag gav eljest vad ryktena mig förtäljt. Men åk till Skavsta och ta Sverigebåten hem till Finland! (fast då måste man avgöra om man prioriterar pris eller tid)Förresten, Cecilia(gulle) hälsar åt dig!

Vad handlade självmordstalet om?

Elna, du kan hälsa tillbaka från mig! Hur kommer det sig förresten att du inte är lojal mot din faders arbetsgivare utan offentligt gör reklam för en av de farligaste konkurrenterna?

Det kan man ju fråga sig... men faktum är att jag själv eller mina biljetter inte lider av att göra reklam för andra bolag. Tvärtom, om "vanliga" åker med ett annat flygbolag är chansen större att jag ryms med min faders bolag, eftersom jag endast får åka om det finns platser lediga

Intressant "system" Elna.
På tal om Finnairs biljettpriser, så kommer förmodligen priserna att justeras och sjunka eftersom det finns flere flygbolag än Ryan;s som kommer att börja flyga till Finland från t.ex.England och andra Europeiska länder innom kort.
Men har JS alltid så brottom då han reser England-Finland-England?
För övrigt understöder jag att det är ytterst viktigt att bevara dialekter som: Paipis,Box;
Vålax,Pellinge,
Eira,Drumsö,
Grankulla,Westend,
Korpo,Houtskär,
Närpes,Övermalax,
Replot,Oxkangar,
YtterEsse,Överpurmo osv.
För så länge dialekter finns kvar kan man säkert ge dom vidare kommande generationer ifall Herren dröjer.
Men jag anser att det nog är viktigt att kunna tala och skriva högsvenska.

Hwem heta samma som jag? Hwem äro Cecilia(gulle)?

Cizi, enär vi nu debattera korrekt språkbruk, kan jag icke låta bli att påpeka att kongruensfelen i din fråga skära i mina stackars gamla öron. Visst anser jag att vi förvisso skola bevara ålderdomliga former, men vi skola framför allt använda dessa korrekt. "Vem" (eller "hwem" enligt äldre stavning) är singularis och kräver följaktligen att verbet står i singularform. Därför heter det även på ålderdomlig svenska "vem heter" och "vem är". Däremot går det naturligtvis att säga till exempel "vi heta" och "vi äro", enär dessa uttryck äro pluralformer.

Men till svaret på din fråga: Gulle, en lantligt sinnad tös från Tjusterby, är min blivande svägerska.

Alldeles. Tack för att du tillrättavisar mig! Coolt, jag har en moster som heter Gulle! Va gulligt ;)!

Hwem heta var dock medvetet skrivet på "Tarzan-språk", men att äro var pluralis (?) fick jag lära mig!

Hur kan en tös bli din svägerska? Tös anser jag vara en ung tjej....

ja,svägerska - brors fru! svåger - systers man. Svärmor - man/frus mor. Svärfar - man/frus far. Styvmor - oftast en elak tant som har en att städa och skura golv (jfr. Askungen)

Jäääääääääääääääää, alltså e d din nästyngsta bror som skall gifta sig, JS? Int Lennart?

Ack så många frågor att besvara trots att tiden är knapp.

Cizi, Lennart skulle gärna gifta sig, men haver likt redaktionen för mickelsson.net svårt att finna den rätta. (Intet illa menat med detta.) Jag tror och hoppas därför att min andre broder skall gifta sig, när tiden för detta väl är mogen, så att vi icke alla livet ut förbliva ungkarlar. Någon borde ju föra släkten vidare. Dock äro vi väl tvungna att vänta på giftermålet ännu några år. Dessutom skall man icke sälja skinnet förrän björnen är skjuten.

Vidare brukar jag undvika att implikera att kvinnor äro åldersstigna, därav bruket av benämningen tös.

Vad beträffar böjningen av verbet vara, använder Bibeln anno 1917 följande (i presens): jag är, du är, han/hon/den/det är, vi äro, I ären, de äro. Duger detta som ett exempel för dig?

Anders, icke talas det väl dialekt utan slang i Eira, Drumsö, Grankulla och Hirböle (Westend)? Möjligen hava dialekter funnits i svunna dagar.

Tack JS!

Följande inläggs mål är att rätta JS uppfattning om att benämningen kvinna skulle vara åldersförankrat.

Benämningen kvinna borde vara väcka associationer till annat allt annat än åldersstigen! Kvinna borde associeras till det vackra, det sköna och ljuvliga, men också nytänkande och humor.

Kvinnan är ju trots allt skapelsens krona, med stöd av att Gud skapade mera fantastiskt efter hand, och kvinnan var det sista Gud skapade i begynnelsen.

En tös är mera "på väg att bli kvinna", med andra ord något på hälft.

God loves you all

Jag känner mig manad här att lyfta fram männen, speciellt de med hjärtat på rätt ställe, dvs slightly på höger sida, framifrån sett ;)

Vad jag vill säga är att vi skall göra som Systrarna i Herren visat gott exempel på. Vi kvinnor har en uppgift i att uppmuntra män i allmänhet och speciella sådana i synnerhet. En man som har ett hjärta efter Herren är mer än guldvärt.

"Uppmuntran är för en männsika vad solljus, vatten, jord, är för en växt - det klimat i vilket man växer bäst" Earl Nightingale

Så kom ihåg att ge din man uppmuntran och uppskattning ofta, inte bara på Valentinesday....

Käre Linus, tack för tillrättavisningen. Till mitt försvar kan jag blott citera evangelisten <B> Simon Mickelsson </B>, som i ett av sina brev till mig skriver följande:

<I> "Predikaren uppmanar oss att inte vara för rättfärdiga. Med detta menas att Gud vill att vi skall ha rum att leva. Vi behöver inte tänka på alla onödigt små detaljer i vardagen för då blir vår vardag ett enda långt grubblande. Gud vill att vi skall leva i frihet, vi är ju hans söner!" </I>

Min tolkning av evangelistens budskap är att jag inte i minsta detalj skall behöva fundera igenom varje ord jag skriver i mina inlägg jämte eventuella misstolkningar av orden. Härav drager jag också slutsatsen att det måste anses vara förlåtligt att skriva "tös" i betydelsen "kvinna". Hur tolkar du Linus för din del evangelistens ord? Har du möjligen en annan tolkning?

Jag anser vidare att det är en aning naivt av oss män att diskutera hur kvinnan tolkar epitetet "tös". Vi är inte kapabla att sätta oss in i kvinnans tankevärld; än mindre kan vi förstå den. Vi kan blott fråga kvinnan hur hon tänker. Alltså, bästa kvinnor i debatten, Cizi, Elna och Tine, känns det motbjudande eller rent av kränkande att bliva kallade töser?

Tös associerar jag, som sagt, till en ganska ung tjej, medan jag anser att mognare och lite äldre(18- ) representanter av det kvinnliga könet "borde" kallas kvinnor. Men visst är det "gulligt" och ibland smickrande att bli kallad tösen/tjejen! Däremot är jag emot käring. Inte för att vi tidigare tagit upp alternativet käring, vill jag ändå bara säga att det associerar jag verkligen till någon gammal argbigga som vill alla ont! :D (Eva, försök lära dig att inte använda ordet käring när du talar om någon i vår ålder, eftersom du på det sättet utsätter oss för att bli jämförda med offren)

Linus: I'm not a girl, not yet a womaaaaaan! *snyft*

punkt