Vi satt runt ett middagsbord och diskussionerna gick höga och djupa – som de kan göra en fredagskväll. Jag försöker vara modig och vara den jag är och modig med min tro på samma gång. Ett ganska sårbart läge, skulle jag vilja säga, men jag ville verkligen veta vad det var som fick min annars så respektfulle samtalspartner att yttra dessa ord.
” – Jo, ” sa han, ”det är det där att ni uttalar er så lättvindigt om Gud, med så många och självklara ord.”
Du vet hur det är när man får höra kritik. Ganska instinktivt söker man genast igenom sitt förråd av tankar för att så snart som möjligt eliminera smärtan av de stickande orden. Men jag måste säga att jag satt som en ballong som luften gått ur och jag kände på mig att han hade rätt på nåt sätt. Min vän fortsatte, på sitt lågmälda vis:
” – För mig är Gud där borta, utom räckhåll.” Han pekade uppåt med handflatan. Jag var tyst en liten stund (kände att det kanske var bäst just nu). ”Du menar --- att Gud är helig?” vågade jag mig sedan på att tolka honom. ”Ja,” replikerade han kort.
Jag, som har gått i söndagsskolan typ sedan innan jag föddes, vet ju att Gud bor inom mig, att han inte alls är långt borta från någon enda av oss, att han söker upp det som är förlorat, att ordet är nära dig – i din mun och i ditt hjärta och så vidare och så vidare. Se, där kom fyra bibelord som rinnande vatten och som skulle ha gett svar på tal direkt – och dessutom bekräftat min väns misstanke om de kristna. Och det är ju sant, Bibelns Gud är en Gud som vill vara känd av sitt folk – någon som vi kan veta något om. Men Bibelns Gud är också helig – det vill säga totalt annorlunda och helt avskild från allt annat. Han är hög och upphöjd och värd någon slags respekt, vördnad och ödmjukhet.
Att vara helig betyder att man står på en upphöjd nivå, där allt är alldeles annorlunda än det om är vanligt.
Jag kan känna en så stor sorg över att det finns så lite heligt i min begreppsvärld. Ingenting är för heligt för att skämta om eller låtsas uttala sig om som om man ägde hela världen. Ingenting chockerar riktigt, för ingenting är ju heligt. Ingenting är riktigt kategoriskt fel eller rätt, för ingenting är heligt. Allt går att se från lika många håll som det finns människor i en värld för det finns ingen måttstock som skulle stå över allt. Det är åtminstone vad man lär sig i en tolerant kultursfär som vår.
Om man tänker så, är det inte konstigt att människor är så förvirrade och förlorade, borttappade i sig själva. Inte konstigt att meningslöshet och depression breder ut sig. Därför att utan helighet finns ingen måttstock för värde. Om ingenting är heligt, om vad som helst går att tala om hur som helst och utan vördnad och respekt, då är allting bara vanligt och ingen skillnad finns mellan vardag och fest.
Var inte för snar att tala, säg ingenting förhastat inför Gud — han är i himlen och du på jorden. Låt därför dina ord vara få. (Pred. 5:11)
Vad eller vem är helig för dig?
Kommentarer (11)
Skriv en kommentar