Magasinen i brand

Jeeee, det var det BÄSTA läger jag någonsin varit med om!!!

*fniss*

hm...

du jyyger!!

Jonah jag tror du fått nåt om bakfoten :) Säg istället "Det här är det BÄSTA läger jag inte varit på"

DIT VA YEAS=)
D sku ju int ha behövt rgna så myki eller hur?!

nå moi hej hallooo ja vet aldrin nä d e någo läger å vad?!
KAn int man laga ut på mickelsson nå system? =)
Hej finns d FOTON?

Hur kan detta ske, undrar våra totalt ovetande politiker. De vet tydligen inte att liknande saker inträffat i Frankrike.

Vem som är skyldig till bränderna vet väl ingen med säkerhet ännu. Att göra illdåd är väl fel sätt att protestera på, MEN: så länge som snuttjobben o misshushållandet med de unga fortsätter i vårt världsdel, kommer missnöjet att öka. Folk mår skitdåligt på flera arbetsplatser o många unga vet inte hur de ska klara sig. Brödköerna växer och folk sägs upp olagligt.

Vissa som sägs upp olagligt får höra att de kommer att råka i problem om de för saken till domstolen (vilket de ju enligt lag har full rätt att göra). En jag känner måste använda sina semesterdagar då hon blev sjuk. Jovisst, också hon var ung. Säg ifrån och slå näven i bordet, sa jag som har temperament. Nej, svarade hon, för då skulle jag ju kunna förlora jobbet.

Har kanske denna utveckling börjat efter att EU kom?

Sedan kan man ju fråga sig vad i all världen vi behöver ett musikhus till. De gamla kasernerna tycker jag är vackra och stämningsfulla historiska byggnader. Musikhus har vi tillräckligt av (ex. en opera som går med förlust).

Mmmm-mm, d va nog en syn! Som man int riktigt tänkt sig få se i centrala Hesa... Tråkigt att sånt måst hända...

Det kveruleras över uppsägningar och snuttjobb. En vanlig attityd i vårt samhälle tycks vara att företag är något slag av välgörenhetsorganisationer, vars främsta uppgift och skyldighet är att förse folk med varaktiga arbetsplatser. Oftast är det ändå så att den som investerar sitt kapital i ett företag, och därmed tar en personlig risk, förväntar sig en skälig avkastning på det investerade kapitalet. Vad är då bättre: att företagen dras med en massa onödig och kostsam arbetskraft och härmed förlorar sin attraktionskraft som placeringsobjekt och i förlängningen får läggas ner som olönsamma; eller att de genom nödvändiga uppsägningar och snuttjobbsarrangemang gör verksamheten konkurrenskraftig och därmed fortsättningsvis kan erbjuda arbetsplatser och förse samhället med skattemedel? Som jag ser det skjuter vänsterfolket i förlängningen sig själv i foten genom att kräva en massa rättigheter, som gör det svårare för företagen att verka. Jag vill inte göra anspråk på att vara en ekonomisk "förståmigpåare" eller på att ha forskat i saken, men jag tycker att det finns ett ganska uppenbart samband mellan en dynamisk arbetsmarknad och en låg arbetslöshetsgrad i länder såsom Storbritannien, där fackföreningsrörelsen inte har lyckats genomdriva sina krav lika långt som till exempel i Finland.

Alla gamla och nya vänner och bekanta vill jag annars härmed meddela att jag antagligen kommer att företa en några dagars visit i Finland med start tisdagen den 16 maj. Kanske ses vi då?

En viktig sak att poängtera är att snuttjobbarna inte alltid kan klassificeras som onyttiga. Själv anser jag mig inte ha varit onyttig (även om jag en dag föll för frestelsen att undra om jag kanske ändå var född i misstag). Vi bör också minnas att många snuttjobbare finns i offentliga sektorn OCH att flera i denna sektor är överbelastade med jobb samtidigt som man på många platser inte får anställa flera.

Det är inte roligt att komma till sin arbetsplats 2 januari och inte veta förrän om nästan en vecka OM man alls jobbar där eller ej.

En bra lösning på problemet skulle vara att högskolorna insåg att de borde utbilda färre. Det behövs inte fler doktorer, vi har redan mer än nog. Hanken borde t ex ta in 50 nya varje år och inte 200, vilket de gjorde då jag kom in. Det finns ett överutbud på utbildat folk idag. Kanske beror det på att man tror att utbildning gör människan god och att utbildning är lösningen på världens ondska. Om så vore, skulle vi ju inte ha några krig mera.

Mycket väl sagt JS. Jag såg för några månader sig en dokumentär om pappersfackförbundet; känslan efteråt kan närmast beskrivad som äcklad.
Visst är många människor trängda och oförrättade i dagens arbetsliv, men knappast 50-åriga manliga industriarbetare. Själv jobbar jag under hopplösa snuttjobbsförhållanden med tidvis obekväma rutinjobb, som tur kan jag motivera mig med att varje annan liknande utannonserad befattning söks av minst 150 personer med samma kvalifikationer som jag. Den tid jag kan använda självständigt till mitt egentliga intresse och forskningsarbete värderar jag mycket stort just tack vare att vara tvungen att delta i rutinerna.

Ja på tal om överskolning Christoffer - det utbildas faktiskt alltför många doktorer och andra pappersvändare. Här sitter undertecknad tyvärr och är på god väg att bli en till i mängden, till last för samhället.

Man kan också se överutbildningen till arbetsgivarens fördel, de kan handplocka de bästa, inte bara ta det som ges, samtidigt rasar såklart också priset på kompetent folk. Men JS med sina kunskaper blir knappast en börda för jorden.