Jag tog en sväng via Lukascentret den sista dagen, 9.5, för att ta reda på mer om skolan. Väl framme träffade jag två av de fyra lärjungarna samt dragaren Sebastian Widjeskog (Seppo) och mentorn Kesia Sjövall. LL (Lukas Lärjungaskola) har haft följande deltagare: Nicolina Lassila och Jakob Nybäck från Larsmo respektive Jakobstad, Stefan Salo från Närpes samt Ann-Louise Lönnquist från Helsingfors. Nicolina och Jakob var sjuka, så jag fick intervjua lärjungarna Stefan och Ann-Louise (Anu) samt dragarna Sebastian och Kesia.
Berätta om uppbyggnaden av lärjungaskolan, Seppo och Kesia.
- Tanken med lärjungaskolan var intensiv lärjungaträning för unga med fokus på att rotas i evangeliet samt lära sig lita på Gud och på sig själva. Ungdomarna har fått såväl undervisning som även praktisk erfarenhet under kursens tid. De har fått lära sig om ämnen såsom förbundet, den helige Ande, Bibelns röda tråd, outreach, bön o.s.v. av sammanlagt 15 lärare. De flesta av lärarna har varit ”inhemska”, d.v.s. de är mer eller mindre aktiva i Lukas församling.
Över till lärjungarna:
Varför sökte ni er till lärjungaskolan och vad har ni tyckt om att gå här?
Anu :
- Jag tyckte jag behövde den för att få ordentligt med tid för att få rätt fokus. Det har varit intensivt och jag har mycket att ta med mig vidare. Det jag tyckt bra om är att det varit individuellt och skräddarsytt för varje deltagare. Alla har fått ta till sig det de behövt. Under kursen har jag personligen blivit uppmuntrad till ett brinnande liv för Jesus.
Stefan:
- Jag tyckte att det lät bra och har länge velat gå något liknande. Tidsmässigt passade
skolan också väldigt bra eftersom den började direkt efter att jag avslutat militären. Det har varit jättebra och jag har en hel del att bearbeta när jag kommer hem. Det har funnits saker i mig som behövt en förändring. Det har varit bra undervisning och fin gemenskap.
I LL har lärjungarna också fått vara med om praktisk evangelisation, de har bl.a. delat ut biblar och kaffe i Munksnäs högstadium, varit på pubevangelisation, evangeliserat på Munksnäs torg samt varit ut på outreach på Järnvägstorget. Det har enligt deltagarna varit bra med praktisk erfarenhet.
Vad har ni, Seppo och Kesia tyckt om lärjungaskolan?
Kesia har alltså varit anställd som mentor och fungerat som en slags koordinator, andlig förebild samt praktisk hjälp för såväl Seppo som för köksan Majvor Sjövall.
Kesia:
- Jag känner en tacksamhet över att ha fått vara med. Jag har tyckt om det livsnära och att se hur olika lärjungarna varit och hur alla haft något att ge med sin personlighet.
Seppo har dragit lärjungaskolan samt skött mycket av undervisningen.
Seppo:
- Det har varit fantastiskt att få vara med och bygga upp något sådant här. Den övergripande känslan är tacksamhet. Från deltagarna har det kommit den feedbacken att all undervisning visat på Jesus, vilket jag tycker varit bra feedback.
Egentligen slutar inte LL och kontakten mellan lärjungarna och Seppo här. De kommer att ha mentorkontakt åtminstone ett år till via Skype, en gång varannan vecka. Både Stefan och Anu tycker att det är bra med uppföljning och att det man lärt sig inte bara blir ”hängande i luften” efter kursen.
Lukas församling kommer fr.o.m. hösten att ordna en ledarskolning som är en utbildning för kommande och befintliga ledare för bönegrupper, cellgruppper och klustergrupper (samling bestående av flera celler). Den kommer att bestå av närstudier fredag och lördag en gång per månad samt gruppmentorering mellan kurstillfällen. Skolningen kommer att pågå från september till maj. Nästa år blir det även en liknande fem veckors lärjungaskola i april-maj.
Vad säger Anu och Stefan till alla som känner en viss nyfikenhet att gå en lärjungaskola?
Stefan:
- Rekommenderas. Det är givande och uppbyggligt att matas med Guds ord i fem veckor.
Anu:
- Det är bra eftersom det inte bara är teoretiskt utan man får även praktisk tillämpning
på det man lär sig.
Jag säger tack till dem och går ut i det vackra vårvädret. Jag önskar att vi alla på samma sätt som naturen blommar ut kunde blomstra som lärjungar för vår Mästare :).
Kommentarer (45)
Minns en tid då jag själv kämpade med stora tvivel och råkade hitta mitt eget vittnesbörd nerskrivet någonstans.
Jag insåg att jag hade lyckats glömma vad Jesus gjorde för mig i början på min vandring med honom.
Vittnesbörd är bra och viktiga, och ibland kan det vara bra att läsa sitt eget också mellan varven.
Det är nu 8 år sedan jag blev frälst. :)
Matt 14:31
Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?"
Matt 21:21
Jesus svarade dem: "Amen säger jag er: Om ni har tro och inte tvivlar, skall ni inte bara kunna göra det jag gjorde med fikonträdet. Ni skall också kunna säga till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och det skall ske.
Matt 28:17
Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade.
Mark 11:23
Amen säger jag er: Om någon säger till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske.
Joh 20:27
Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!"
Rom 4:20
Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran.
Jak 1:6
Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden.
Jud 1:22
Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot
"Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket."
Själv tror jag att tvivlet,om det erkänns och granskas,har en viktig uppgift.Tron fördjupas,relationen till Gud stärks och mycket av det som vi tror är tro visar sig vara annat.Tvivel är en slags osäkerhet,och att känna sig osäker ibland är inget man behöver skämmas för. Gud pekar inte finger,men människor ibland,tyvärr. Speciellt de självsäkra.
(Romarbrevet 1:16 - 17)
Tvivel kan hjälpa människan att mogna i tron. Det viktiga tror jag ändå är att vi är ärliga. Mycket bättre med ett ärligt tvivel än med en tro som är skenhelig.
Du skiver om de tror ELLER tvivlar. Detta är säkert bara klumpigt skrivet, men det delar in i de som tror och de som tvivlar, istället för att syfta på de som tror men samtidigt ändå tvivlar.
Jesus lät lärjungen Tomas, symbolen för tvivlare, sticka handen i spikhålet för att han skulle också tro. Johannes döparen lät fråga från fängelse "Var Jesus den som skulle komma?", som svar fick han "De döva hör, de lama går, osv".
Jesus vill att vi skall tro och den som inte vågar eller kan tro får be om tro, precis som Tomas. Ingen som söker Herren blir nekad.
Hur mycket står det om tvivel i Bibeln? Tror inte det står så mycket faktiskt. Det går ju att kolla t ex på Folkbibelns söksida (http://62.236.135.100/folkbibeln/).
Tror att tro mycket handlar om förtröstan. Därför finns tron där även om man kan tvivla. Mitt i tvivlet kan förtröstan på Gud finnas kvar.
Det är ju inte tron som åstadkommer något. Det är ju bara Gud som kan göra under inte vår tro.
Känner man att man har en stark tro så är det ju OK. Huvudsaken är ju att Jesus är i centrum och inte ens egen tro. Men däremot tror jag inte vi skall vara rädd för tvivel. Det är viktigt att vara ärliga och tvivlar vi så skall vi inte försöka gömma bort tvivlet därför att det "inte borde" finnas.
Jesus kan möta oss i vårt tvivel och han kan också möta oss i vår tro. Han kan säkert t o m möta oss i vårt högmod med det är säkert lite svårare...
Jag tror att Gud kan möta oss i vårt tvi
Högmod tror jag är något som vi alla drabbas av. Vissa kanske mera och vissa mindre men knappast är det någon som är undantagen. Tror att högmod är en av de grejer som gör att Jesus kommer i bakgrunden. Det betyder inte nödvändigtvis att man upplever att man har mindre tro utan ibland är det snarare tvärtom. Ens egen tro kan du komma i vägen för Gud. Och då är det ingen tro.
Sen finns det ju annat som kan komma ivägen för Gud också. Detta är ju bara ett exempel. Otro kan göra det men jag tror inte att tvivel i det stora hela kommer ivägen för Gud bara vi är ärliga. Där har vi tydligen lite olika åsikter Pontus.
Det är ju inget farligt med att ha olika åsikter och det är ju bra att samtala om dem för att se olika infallsvinklar.
I den ursprungliga artikeln som Ni hänvisar till har jag delat med mig av saker som jag har varit med om så att ingen skall behöva begå samma misstag. Det jag inte förstår är att du Tom Kecklund normalt inte skriver om du inte hittar något att klaga på eller att svänga på, tyvärr. Gäller inte bara mickelsson.net
Självklart har vi olika åsikter men att man börjar beskylla någon för att man delar med sig av livserfarenhet trots att den är kort och det som står skrivet i Bibeln är något som jag många gånger har funderat över. Jag säger att det inte är farligt att ha olika åsikter men denna diskussion har åter igen urartat till något som jag varnade för i artikeln. Jag har väl aldrig menat att del in oss troende i olika fack eller skrivit om tvivel i den bemärkelse Ni nu talat om. Som sagt är det skillnad på tvivel och otro och tvivel och tvivel. Den tvivel som jag talar om är helt onödig och går att undvika om man bara vill ta till sig av det som skrivs.
Istället var det ett försök att föra ett samtal från olika infallsvinklar för att bredda helheten. Oftast är det ju ett sånt samtal som berikar helhet.
'Ta först bort bjälken från ditt eget öga..' och så vidare, för att citera bibeln.
Oavsett vad dina problem är så tänker jag inte ge mig in i en ordfejd med dig. Det enda jag kan göra är att be för dig. Jag har väl ändå rätt att spekulera i den finlandssvenska kristna mentaliteten hur mycket jag vill? Detta gör jag helt och hållet av eget intresse för att försöka komma underfund med var det är det har gått snett i vår lilla gemenskap. Gud är mycket större än vi kan tro och oavsett vad du vi bär på kan HAN göra under då vi lägger det i Hans händer. Tycker inte du att många saker som framkommer bland kommentarer på olika finlandssvenska kristna forum är skumma, mina givetvis inkluderade? Jag reagerade på att din kommentar var mycket spydig och som kristna skall vi ju längta efter mer och mer av Jesus själv, eller hur?
Fint att få bli påmind om de jättar som gått före, som banat mark som vi får bygga vidare på.
Skriv en kommentar