Jode till Fila för ett civar-år

Jode!!! Va skoj att se dig! ;o) Det är ju en halv evighet sen sist! Låter iaf som om du har ett spännande år framför dig - lycka till!

Fattiga barns entusiasm över att få komma på foto är helt enkelt enastående! Den går inte att ta misste på här ovan heller. Aaaw, titta på minstingen i rött!

Dystert att se att man fortfarande använder välgörenhet föt att missionera och värva själar! Inte konstigt att vissa radikala sektorer av det Buddhistiska samhället nu reser krav på att det ska bli förbjudet att använda sk oetiska konversioner. Dvs genom mutor och gåvor få fattiga människor att "byta" från en religion till en annan. Inget fel på välgörenhet och bistånd alls, men uynyttja inte detta för att få människor med annan livsåskådning till att "byta" till olika chatteringar av Kristendom. Vilken glädje har ni av att människor går över till Kristendom bara av rent materialistiska skäl?
Det är ju inte av hjärtat direkt som utfattiga människor "byter" religion. Vill man vinna själar kan man ju arbeta för detta på hemmaplan för här finns ju många kristna som inte lever enligt de kristna värderingarna. Men detta kanske inte är lika enkelt eftersom man här har det bättre materiellt ställt och därmed inte är lika lätta att köpa över. Jag är väldigt kritisk till att man använder välgörenhet för att öppet propagera för en religion. Om Buddhister eller Hinduer gjorde likadant här i Sverige skelle det bli ett väldigt liv och media skulle ha rubriker om religiös propaganda och indoktrinering (för låt oss inse att det faktiskt är detta det handlar om!) .

Vilken underlig kommentar Anders....!?!? Vem har talat om att köpa själar??? Jesus säjer att vi skall klä dem som är nakna, ge mat åt dem som ingen har osv. Vad är det för fel med det???
Om människorna sedan börjar undra vad det är som gör att en del kristna ägnar sitt liv åt att hjälpa andra och på den vägen lär känna kristendomen - vad är det för fel med det? Sedan är det upp till var och en att bestämma om man vill ta emot Jesus som personlig frälsare.

Det finns säkert däremot många som utnyttjar olika välgörenhetsorganisationer, men det är nåt man får räkna med.

Om nu t.ex. en grupp buddhister skulle ha hjälpt din sjuka farmor på ngt sätt, skulle du då bli upprörd? Skulle du känna dig tvungen att bli buddhist? nä, tror inte det. Det finns många som bedriver välgörenhet av olika anledningar. Vi får vara tacksamma för det. Men besluten om vad man vill tro på är något som var och en gör själva, och det är ju nästan rasistiskt att tro att människorna på Sri Lanka inte kan göra såna beslut själva.

Önskar dig allt gott Matilda!

Det ligger inget fel i att hjälpa.
Men om man använder hjälpen för att "göra reklam för", propagera för eller missionera för en religion så anser jag att det är fel.
Man borde inte sjunka så lågt att man utnyttjar hjälptillfället till att predika att anledningen till att man fått hjälpen är att det finns en högre kraft ( i detta fall en gud och en frälsare) som ligger bakom.
Det är simpel propaganda. Matilda säger ju själv att hon predikat för gamla Buddhister på ålderdoms hem och för barn på barnhem. Varför?
Enligt min mening sk man som representant för en religion ha den respekten att inte tvinga på andra människor sin egen livsåskådning. Om man blir inbjuden av dessa människor att presentera den eller ger information utifrån frågor som ställs, javisst, ställ upp på det. Men inte genom att predika din uppfattnings förträfflighet i samband med hälpaktiviteter.
Skulle du tycka det vore ok om t ex Buddhistiska munkar, eller Muslimska ungdomar bjöd t ex hemlösa i Sverige på mat eller pensionärer på ett ålderdomshem i Sverige här på kaffe, och då passade på att berätta om storheten (enligt eget tycke) i sin egen religion/livsåskådning?
Jag misstänker att detta inte skulle falla i god jord och det skulle säkert ge eko i tidningsrubriker här. Presis som det har gett eko i förslag till lagar i Sri Lanka om oetiskt konverteringsarbete.
Jag har respekt för dig som kristen, att du verkligen tror på att kristendomen står för något gott, att livet skapades av en gud och att Jesus är guds son.
Jag tror inte på det mesta av detta. Därmed inte sagt att jag inte kan tro på det goda i människan. Jag tror att man kan göra gott, hjälpa dem som behöver hjälp, leva ett rättskaffens liv och själv må bra av detta.
Enligt min mening behöver man inte tillbe någon "gud" för detta.
Inte heller tro på någon "guds son". Jesus var inte någon dålig människa. Han hade i stora drag ett bra budskap, men att han skulle vara gudason, nej det köper jag inte.
Trots detta så undviker jag att "propagera" för min livsåskådning. Om man ber mig så berättar/infomerar jag. Men jag avhåller mig bestämt från att försöka få andra människor att ändra sin trosuppfattning. Låt människor frivilligt söka sig till det som passar dem bäst! Att koppla missionerande till hjälp och bistånd anser jag är under all kritik! Det blir ju som att "sälja" vilken vara som helst...

På tal om att klä dem som är nakna..., talade ingen om för dig inför vistelsen på Sri Lanka vilka klädkoder som finns? På en av bilderna har du endast ett tunnt linne på dig. I Colombo kan detta kanske gå an, med dess västerländskt influerade liv och befolkning, men ute i det mer genuina Sri Lanka passar det inte. En kvinna som är så avklädd ses alltid som lite "lätt på foten" om hon visar så mycket bar hud. Speciellt om hon vistas bland lite äldre pojkar och män,
Vi tycker kanske inte så i Sverige, men du befann/befinner? dig i ett land där man ser annorlunda på det och borde därför anpassat dig till det? Du såg kanske att kvinnor för det mesta inte visar kroppen inför andra ens vid bad i havet?

Anders, hur gör vi fel om vi kombinerar att hjälpa de fattiga med att predika för folk? Vi har fått en befallning att göra båda två.

Enligt min mening måste man separera de två. Är oetiskt att utnyttja det ena för det andra.
Enligt din tro har du fått en befallning att göra båda, men bara genom att tänka lite så kan väl den med omdöme välja tillfällena och platserna? Det är kanske svårt för den som är övertgad om missionen att förstå detta, men föreställ er att ni som kristna efter en olycka fick hjälp av några människor. Vid förfrågan om varför de gjorde detta, visade de sig vara Buddhister och började tala/predika till er om storheten i Buddhismen. Genom exempel påskinnade de (mer eller mindre öppet) att ni borde bli Buddhister. Hur hade ni själva reagerat?
Jag har sett människor som arbetat som missionärer i utvecklingsländer under många år och som vid hemkomsten till sverige starkt har motsatt sig bl a Buddhismens etablering här och hävdat att man inte ska tillåta att dess representanter försöker nästla sig in och konkurrera med kristendomem. Kan ni förstå att grupper och individer kan se er på samma sätt i de länder ni missionerar i? Det är bra att ni finns på plats, men lite mer ödmjukhet i ert sätt att religiöst närma er människor kanske inte skulle skada. Informera gärna till de som vill ha information, men tryck inte ner er övertygelse i halsen på dem! Det handlar om sunt förnuft helt enkelt.

Anders, jag förstår att du blir irriterad på att vi troende kristna anser att vår religion är "bättre". Det är ju faktiskt så att vi tror att vi har något som inte finns i andra religioner. Ja, vi tänker inte ens på vår livsåskådning som en religion, utan vi ser det som en relation. Jag förstår att det kan vara irriterande att någon tror sig ha hittat sanningen. Det är politiskt inkorrekt på alla sätt att anse att man själv hittat sanningen, eftersom vårt new-age inspirerade samhälle har lärt oss att "alla har sin sanning", "alla har rätt på sitt sätt" och "alla religioner leder till Gud". Det går kanske inte att logiskt argumentera sig fram till att vi "har rätt", men många kristna idag är sådana som testat en massa livvstilar och religioner, och när de funnit Jesus har de känt att de äntligen hittat de de sökt. Som kristna är det vår uppgift att ge andra möjlighet att hitta frid.

Du har rätt när du säger att vi många gånger kunde vara ödmjukare i mötet med andra livsåskådningar. Tycker om Peter Ljungrens sätt att se på saken, han säger att han respekterar alla religioner - de är alla ett uttryck för människans sätt att söka sig till Gud. Många gånger är det inte respekt och kärlek till medmänniskan som styr, utan mera en önskan om att bevisa att man har rätt. Och då blir det fel. Ingen vill heller känna sig som någon annans "frälsningsobjekt", det har du helt rätt i! Ibland blir det förstås ochså fel fast man menar väl...

När det gäller missionering i monoteistiska kulturer så har jag fått en uppfattning om att mötet med kristendomen ofta kan utgöra en stor befrielse för människor som dag och natt känner att de måste blidka onda andar. Som Jesu efterföljare har de fått kontakt med honom som har makten över alla onda andar och de slipper att utföra krångliga riter dagarna i ända.

Du har rätt i att man inte kan "slå folk med Bibeln i huvudet" och att det ofta behövs mer respekt, men jag håller fortfarande fast vid att vi skall syssla även med välgörenhet. Annars heter de ju att "de kristna bara pratar om kärlek men de gör aldrig någonting konkret för att hjälpa någon!". Dock har du rätt i att välgörenheten skall ske utan att försöka pressa någon mot dennes vilja. Man skall presentera evangelium och inte utöva psykisk påtryckning. Men det tror jag nog inte att är så vanligt faktiskt.

Med andra ord: Enligt _din_ tro är det oetiskt, kanske vi bara ska predika, inte hjälpa de fattiga. Men vad för kristen kärlek är det? Vi går ut med det exempel och det bud vi har sett och fått, att älska Gud och mänskor.

Men du är nog duktig du, Anders. Så långa skrivelser på nåt så enkelt som att dela med sig av vad man fått. Inklusive Jesus.

När Gud tar tag i människors hjärtan börjar människorna leva för andra och inte bara för sig själva. Att man påriktigt tror nåt innebär att man handlar efter det.

"Vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ´Gå i frid, håll er varma och ät er mätta´, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död." (Jakobsbrev 2:14-17)

En människa blir inte frälst från ett liv i mörker av att få kläder, nej, men därför skall vi också berätta om det som hände för 2000 år sedan så att människan kan tro.

Människor nuförtiden får så sällan höra om Jesus, om det är något som prackas på eller slås i huvudet så är det reklamer, kändisar, perverterad sexualitet, hamas, mammon, dåliga värderingar, omoral, mm. Det som verkligen borde prackas på mera av är det enda som kan ge evigt liv, det enda som kan ändra en människa: Jesus Kristus. Var ljus i mörket och salt i förruttnelsen och låt ingen ta frimodigheten i från er!

Jag kan helt bra försöka förstå hur du ser på det, Anders. Och absolut är det inte meningen att kristna skall säga att dom vill jobba med hjälparbete, fast det egentligen bara är något de gömmer sig bakom för att få använda varje tillfälle för att predika. Kanske du ser på det så? Att vi kristna säger att vi vill hjälpa men innerst inne är vårt mål att konvertera människor?

Men jag tror du har fått allt om bakfoten. Nu kan jag inte tala för alla kristna, men de flesta kan jag nog säga som vill ut och berätta om Jesus och i samband hjälpa människor i nöd, gör det för att de fått något de vill ge vidare. Det handlar om att man i kärlek för sin medmänniska inte bara vill kunna ge kläder eller pengar till de fattiga, utan istället ge det bästa vi har till dem, Jesus! Vi har blivit älskade och vill ge den kärleken vidare.

De flesta som far ut till andra länder tror jag absolut vill berätta och predika, eftersom det är Jesus som ger den långvariga friden, glädjen och hjälpen och inte pengarna som man kan ge, trots att det också kan vara en jättevälsignad gåva för stunden. Å det handlar inte om att pressa sig på, Gud våldför sig inte på någon. Vi har alla en fri vilja, och det måste vi respektera som människor! Dock säger du att vi borde vänta tills någon frågar och sedan berätta, men HUR i all världen hade du tänkt att t.ex. en människa som är buddhist, skulle veta ens att Jesus finns eller att kristendomen existerar om ingen berättar det för dem? Om dom sen vill ta emot det eller skjuta det ifrån sig är deras val, men dom måste väl få möjligheten att få välja och den chansen kanske de aldrig får om ingen berättar! Det vore själviskt av oss troende som fått så mycket av Gud, att helt å hållet hålla det för oss själva. Vi måste alltid utgå ifrån kärleken!

Å vi troende har också en kamp inom oss. Ofta e viljan så stark att få berätta hur god Gud är och vad allt han gjort i våra liv, men vår frimodighet är inte stor nog så vi gör det inte. Vi vill, men vågar inte för vi är rädda för hur människor skall ta det. Så tro inte att de flesta kristna pressar sin tro på andra, för så lätt är det inte.

Vi behöver dessa Guds soldater som tar sig till hednaland för att hjälpa människorna och samtidigt föra ut Guds Ord. Det finns bara EN räddning för världen och det är Guds Heliga Ord. Varje tillfälle bör tas för att sprida detta. Minns även att utvecklingsarbete är en form av kristendom. Det finns en mycket stor grupp bokstavstroende kristna som städnigt ligger i bönekamp för personer som ger sitt liv för andra. Och lönen är oändlig. En bön till Gud: 'Skänk Din rika välsignelse över missionen och hjälp och vägled missionärerna. Värna SPECIELLT om unga människor som vill gå denna väg.'

Blir totalt rörd i hjärtat av att unga människor vill gå denna väg. De ska få allt tillgängligt stöd. Guds ORD är naturligtvis det viktigaste. Men vi är naturligtvis realister; vi kan inte äta sandkort och vi kan inte klä oss med grässtrån. Det behövs materiella förnödenheter för att minska lidandet. Det är fullkomligt DRAVEL att tro att spridandet av Guds Ord inte skulle gå parallellt med att bidra till att öka på dessa människors levnadsstandard och bildning. Och ibland att direkt rädda deras liv undan våldshandlingar tex pga krig och annan kriminalitet. Det är rätt och fullständigt enligt bibelns budskap att se till att magarna är mätta innan Guds Ord serveras.

Till Mickelsson.net. Blanda inte in HAMAS här. Israels och Hamas krig är direkt från djävulen. Båda parterna. De har inte någonting med kristendom att göra. Israel bekänner inte Jesus Guds son. Var vänliga och blanda inte in överhuvudtagen den konflikten med oss kristna.

Petter, skärp dig, vi hade ju samma syn på hamas båda två. Var vänlig och skriv nån gång utan att vimsa till det.