Jo, man kan välja honom till biskop i Ryssland! Så gick det för Hans Växby, 60 år och sedan 15.2.2005 officiellt biskop för metodistkyrkan i Eurasien, det vill säga Ryssland, Ukraina, Kasakstan och likanande platser.
Valet förrättades 11.2 under den så kallade Centralkonferensen för metodistkyrkan i Nordeuropa. Nordeuropas metodistkyrka omfattar två biskopsområden, Norden och Baltikum samt Eurasien. United Methodist Church, den gren av metodismen som Norden hör till, är organiserad i tre administrativa nivåer ovanför lokalförsamlingen. Ombud för församlingarna kallas varje år till "Årskonferens", vilken vanligtvis utgör ett land eller ett område. Vart fjärde år ordnas en "Centralkonferens" för ett större område, dit varje Årskonferens kan skicka ombud. Vart fjärde år samlas likaså "Generalkonferensen", som samlar ombud från varje Årskonferns i hela världen och som besluter om bland annat metodistkyrkans kyrkoordning "The Book of Discipine".
Men till Centralkonferensen uppgifter hör alltså val av biskop. Valet går till så att det finns ett antal kandidater att välja mellan och så röstar de valda delegaterna ända tills någon av kandidaterna får två tredjedelar av rösterna. Detta kan ta måååånga valomgångar eftersom inga av kandidaterna faller bort utan alla är med ända till slutet. Men när Hans Växby valdes gick det ovanligt snabbt, endast tre omgångar behövdes. Därmed började ett nytt kapittel i patorsparets Hans och Kaikka Växbys liv. Hans kommer att flytta till Moskva där biskopskontoret finns så snart det praktiska ordnar sig medan Kaikka kommer att fortsätta som deltidsanställd pastor i Kristuskyrkan i Helsingfors tills vidare. Omfattande språkstudier ligger närmast för dörren eftersom ingendera av dem talar ryska.
Uppgiften som Hans går in i är krävande. Liksom övriga protestantiska samfund i Ryssland kämpar man med relationerna till den ortodoxa kyrkan som ofta anser sig ha monopol på religion i Ryssland. Efter att Sovjetunionens fall upplevde många kyrkor en väckelse, men med tiden har intresset för kyrkorna till en del svalnat av. Metodistkyrkan är också mycket ung i Ryssland, de flesta pastorer är till exempel frälsta under 90-talet och har inte så mycket erfarenhet av fungerande församlingsarbete. Trots detta växer metodistkyrkan i Ryssland och det finns många möjligheter för framtiden.
Markus Norrby
Centralkonferensdelegat från Finland svenska metodistkyrka
Kommentarer (21)
ganska coolt nog!!!
Dessutom skall man inte blir där var man inte blir emottagen. Då kan man damma av skorna och gå vidare.
Växby far till Moskva, tvärtom välsignar jag det.
Däremot hävdar jag övertygad att "det lilla som fattas här" inte är något litet utan något fundamentalt och grundläggande. Annars skulle inte kristenheten backa.
Vad betyder det att göra lärjungar? Varför gör vi inte lärjungar när vi vet att vi borde göra det?
Annars är det bra att vända sig till någon ledare man har förtroende för och fråga om församlingen har något behov för en och naturligvis genom bön!
För att få något bättre svar vädjar jag om hjälp av någon med djup praktisk erfarenhet i frågan!
Vi borde lära oss att vara naturliga avslappnade kristna i vårt umgänge med våra medmänniskor,frælsta som ofrälsta.Spelar ingen roll.Det är Jesus som skall synas i oss och det är han som drar människor till sig.VI FRÄLSER INGEN.Det gör bara Jesus.Ha en god fortsättning på diskussionen.
Och sedan kan ju inte de frikyrkliga bara ta efter lutheranerna, för lutheranerna har knappast heller haft någon strålande väckelse, trots att de kan bete sig med vanligt folk.
p.s. Det händer mycket i Lutherska sammanhang, vi har mycket att lära oss av dem
Är själv både frikyrklig o lutheran o har under de senaste åren känt mig betydligt mer hemma i lutherska sammanhang. Lutheraner poängterar i högre grad - alltså enligt min högst personliga upplevelse - att kraften fullkomnas i svagheten. I vissa frikyrkliga sammanhang kan lutheraner kanske uppleva sig som oandliga eller försoffade om de inte talar i tungor eller har direkta gåvor, eller om deras gåvor ännu är oupptäckta.
Frikyrkliga kan i sin tur lära lutheranerna t ex vikten av att nådegåvorna används.
Därför också mitt uttalande att jag undrar hur mycket vi vet om fungerande kristendom. Vi har accepterat att kristendom är någon slags liten subkultur som kanske vinner en eller annan stackars själ, och därför ser vi inte att något är fel.
Tänk att kristendomen spred sig så att den saturerat romarriket tillräckligt för att väljas till statsreligion 380. Kristendomen är ett budskap om hur Jesus som blev korsfäst nu härskar allsmäktigt trots det vi ser framför oss. Jesus härskar mitt ibland sina fiender (Ps 110).
Om att gå ut, som det hela började ifrån: Jag tror vi mycket mer borde färga kulturen i vårt land. Jag menar att vi nog kanske kan visa möten i tv, men mer effektivt skulle vara att lägga det Gud talat in i oss i praktisk handling. Skapa konst, skriva böcker, göra musik, programmera, starta företag och grunda församlingar som tränar lärjungar, och inte bara nöjer sig med att folk blir frälsta och röstar på socialdemokraterna. Vi behöver mångfald i uttrycket, och om vi inte har det är det ett tecken på att våra trossatser är förtryckande. Om så är fallet har vi inte hittat den frihet som tillhör oss som Guds barn.
Skriv en kommentar