Tisdag 3 november 2026Tis 3 nov·Namnsdag: Namn: Erland·23:e söndagen efter pingst23:e sönd. e. pingst: ”Förlåt varandra”
Mickelsson.net Goda nyheter sedan 2002
Carl övar med komppet på förhand. Pontus Häggblom, Rabbe Franzén, Sarah Timonen och Camilla Cederholm. Utom bilden Mikael Svarvar,Egon Veevo, Mikael Ford och Rickard Slotte.

Go, go, gospel till MAX!

Gospelhelgen 2008 är nu historia, men den går till historien som en super helg med mycke gung, sång om och till en Kung...med nåt för både gammal och ung. Möt Carl Hall och läs lite om vad som hände bakom scenen!

De är torsdag kväll och snöslasket står en upp i halsen. Imma Byskata och undertecknad står och väntar på vår pytteflygplats ute i Kronoby. Till vår stora förvåning är flyget ”right on time” och sist ut kommer också en ganska kort man. Han har en handvirkad filt, en dyna och ett par mindre väskor med sig och när hans väskor kommer lite senare visar det sig att han har 4 väskor sammanräknat.
Mr Carl Hall 46 år gammal visar inga tecken på trötthet. Han är inspirerad över att få komma och jobba med oss och frågar snart när han ska få möta bandet. Ett par timmar senare efter en indisk curry och några glas vatten står sen bandet i tur, men vi ska uppehålla oss en liten stund kring Carl.
Carl är jurist till yrket och jobbar i delstaten Georgias tjänst som försvarsadvokat speciellt för ungdomar. Det är ett ganska nytt jobb som han tillträtt bara för någon månad sedan. När det förhandlades fram var ett av villkoren att Carl skulle kunna komma över och göra sin workshop här med oss. Carl har två heltids jobb säger han för dessutom är han musical direktor i Hunter Hill First Baptist Church in Atlanta, Georgia. Församlingen har 3000 medlemmar och en ung pastor som är inne på sitt 4. år i församlingen. Carls vision för musiken är att ge alla nåt att relatera till. Att vara mångsidig i stilar och uttryck så att så många som möjligt kan känna sig hemma. Carl är glad över att pastorn som var 25 när han började insett och lyckats ge också de äldre en hemkänsla även om församlingen fått en hel del ungdomar till igenom sin nya pastor.
När vi frågar om gudstjänster skrattar Carl till lite. Den första börjar kl 07.30 på söndag och den andra går av stapeln 10.00 och det är fullt hus på båda. Naturligtvis är det så att ungdomarna kommer på den senare men hans systers församling börjar redan kl 06.00.
Carl får sig en titt på bandet denhär första kvällen i landet. Mikael Svarvar, Kapellmästaren, har samlat ett gäng kring sig, Martin Store på hammond, Rabbe Franzën på gitarr, Egon Veevo på bas, Pontus Häggblom på trummor, Rickard Slotte på trumpet samt Micael Ford på sax. Det tar inte länge förrän det synkar med Carl och bandet. Man kan tydligt se att han är imponerad av killarnas musicerande. Under denhär halvtimmen ganska sent på torsdag kväll byggs en respekt som kommer att hålla hela helgen. Så småningom ger sig dock Carl och vi ger oss av mot hotellet.
Fredag blir det lite pressinformation och lite mera övande med bandet innan det drar ihop sig till avspark på Kristliga folkhögskolan i Nykarleby. En massa förväntansfulla människor köar för att skriva in sig och en hel massa glada återseenden hörs skalla i korridoren. Det är Mikka Malmsten-Ahlsved som tar hand om den första uppsjungningen. Snart är det sen dags att ge över åt Carl. Han tar folket med storm. Det står klart att han är en otrolig inspiratör, en fenomenal dirigent och en strålande solist och körledare.
Lördagen gick vidare i övningens tecken. Heidi Storbacka sjunger upp kören och så är det bara att tuta och köra med Carl. Kören har bekantat sig med de 9 sångerna på förhand. De har fått texter och CDn att lyssna på så att sångerna är bekanta. Och det går undan när det övas. Allt som oftast bär det iväg när en sång börjar sitta lite och det blir en lite längre version av nån låt, Carl rockar lös och bandet svänger så det står härliga till.
Lördag kväll drar det ihop sig till gospelmässa i Nykarleby kyrka. Det blir endel klassiker till gospellåtar som bygger upp en mässa och en hel del folk har sökt sig till Nykarleby denhär kvällen. Jukka Sandvik predikar och Take Off under ledning av Jenny Pulkkinen och Maria Björklund gör några låtar. Kön till nattvardsbordet ringlar lång men det känns lite som en försmak av himlen med all gospel och alla glada miner.
Söndag morgon stundar och de sista övningarna går av stapeln i Församlingscentret. Det är Rebecca Ekman som värmer upp de något plågade stämbanden denhär morgonen. Sen tar Carl över med van hand. Den sista av de 8 låtarna som ska bli klara för konserten tar kören till sig denhär förmiddagen Great and mighty ekar mellan väggarna och gänget svänger på. Hela helgen har kompet jobbat som djur och lika mycket energi har Sarah Timonen och Camilla Cederholm lagt ned som försångare för sopran respektive allt.
När vi så småningom äntrar Runebergssalen möter oss Tobias Lönnqvists maffiga ljusramper och Anders Häggbloms lika imponerande ljudanläggning. Och visst, när sen kören blir uppställd och det brakar lös kan vi konstatera att det inte bara ser bra ut utan också låter gräsligt bra. Än hinns det jobbas lite på detaljer och filas och slipas innan det är dags att ta en paus och låta publiken strömma till. Bilköerna blir långa och parkeringsproblemen hopar sig något när folket strömmar till. När konserten kommer igång en tio minuter efter tidtabellen är det bra med folk i salen och en drygt 500 hövad publik har funnit vägen hit idag.
Det är Jakob Gospel under ledning av Heidi Storbacka och Rebecca Ekman som inleder. Komppet under ledning av Martin Store lägger en solid grund för några låtar varav två är av Kirk Franklin. Kören gungar och publiken njuter. En kanonstart på vilken konsert som helst.
Tomas Höglund är näst ut med ett par djuplodande solon. Den första ”Speachless” av Steven Curtis Chapman gör djupt intryck när hela bandet ger järnet och Tomas ger på. Den andra sången är en lugnare hymn och inte heller den tolkningen lämnar nåt övrigt att önska i sin avkalade närmast klassiska form.
Nu stiger Carl upp på scenen och medan Masschoiren tågar upp intervjuar Lalle Broberg, kvällens kofrience, Carl och hans relation till gospeln. Carl har levt hela sitt liv med gospeln och det har vi kunnat erfara denhär helgen. Great and mighty startar den stora körens första del och det svänger härligt om kören som fyller scenen från kant till kant. Vi kan alla erfara bredden i Carls musicerande i hans låtval. Där finns lugna hymner med majestetiska klanger, där finns mera traditionell gospel och riktigt moderna saker i en salig röra.
Tomas Höglund och Sarah Timonen ger ännu varsin solosång innan Carl levelerar en tolkning av den gamla godingen ”Amazing grace”. Och Carl berör!
Som sig bör avslutas kvällen med ett pass av masschoiren. ”You covered me” Du omsluter mig och Healed är låtar som länge kommer att finnas i minnet efter denhär helgen.
När konserten avrundas efter ganska jämt två timmars program är det nog en nöjd arrangörsstab som myser över att det blev så bra. Kvällen avrundas med en lokal maträtt i trevlig miljö innan det är dags att säga farväl och på återseende till vår vän Carl – vi hoppas det blir flere gånger – kanske också du är med då!

Spara som PDFDölj/Ändra

Kommentarer (9)

F
Febe
Instämmer med skribenten, de var en helt fantastiskt underbar helg!
Gospeln, gemenskapen med varandra, med Carl och med Jesus var super!...tyvärr tog rösten lite stryk.., men de e sånt man får ta. Hoppas det blir en tradition varje år!
P
Pilde
Det var nog många av oss som fick ny innebörd i orden ..."it once was lost but now is found..." rösten alltså!
G
Görel
Nattvardsmässan i Nykarleby kyrka var otroligt fin. Konserten i Runebergsalen BRA, Lalle Broberg var suverän som programledare och Sara sjöng gudomligt. Tack till alla som gav järnet
P
Pilde
Nu kan du höra några låtar från konserten och lite av Carls funderingar på Radio Dei. Ti 26.2 kl 19 och repris To 28.2 kl 24 i programmet Hetki kanssasi... Tomas Höglund och Sarah Timonen hör ni också som solister... Tune in for more fun!
P
Pontus J. Back
Tack för en mycket bra undervisning. Jag tror bestämt att det är nödvändigt för oss ALLA att gå igenom dessa saker gång på gång. Jag kan bara tänka på mig själv och hur lätt det är att man faller in i ett religiöst mönster. Då jag läste orden ur Matt 25:24 så stämmer det precis in på min tidigare församling i Kvevlax som tog så väl hand om mig då jag hade det svårt. Utan deras hjälp skulle jag inte vara här idag. Skall vi gå ut och göra vad vi är kallade till och inte är beredda att göra det med kärlek till vår nästa kan vi lika bra låsa in oss hemma.
P
Pontus J. Back
Förlåt, det skulle vara 34
P
Peter Kujala
Så sant så, Bibeln undervisar ju omfattande om vad sann och äkta Tro innebär, hur vi känner igen en verklig tro på Jesus främst i våra egna liv.
Sann tro innebär och ger en frukt/konsekvens av lydnad, andlig gemenskap och kärlek till den Herre och Frälsare man bekänner sin Tro på. Sann Tro innebär också att ständigt längta efter dels gemenskap med sin stora kärlek i sitt liv (d v s Jesus), och dels att få behaga Den som man älskar mest av allt (d v s Jesus).

Det som inte är denna sortens tro är enligt Biblisk undervisning, av Jesus egen utsaga "hyckleri", d v s ett falskt spel inför sig själv, andra och Gud. Något som blir väldigt besvärligt inför nämnda Dom. Tufft att höra, men sanningen går inte att tiga ihjäl. Mycket roligare blir det om man omvänder sig och blir helöverlåten och sann.

Andlig gemenskap med Gud är superunderbart. Och när man gör, driven av kärlek och Andens kraft (inte i lagisk plikt- och gärningslära) t ex det som Matt.25 talar om så känns det oerhört "Andligt" gott både under tiden man gör det goda, men särskilt efteråt öser Gud på med andlig "belöning" eller välsignelse är väl ett bättre ord. Den andliga välsignelsen sprider sig förresten till både själ och kropp, ja, hela ens varelse. Följ Jesus helt enkelt...
P
Pontus J. Back
Tänk om vi även kunde begripa att de största välsignelserna för oss själva är då vi kan vara till välsignelse för någon annan!
M
Matti
Tack och Amen till dessa ord. En annan aspekt som jag önskar vi kristna kunde råda bukt på är själva frågan som Kurt började med. Tänkte belysa med ett exempel. Jag hade varit på en bönesamling till en annan församling än jag vanligtvis går till och kom i samtal med en person som med förundrad min frågade mig: "Hör du till denhär församlingen?" Jag blev så förbluffad att jag inte visste hur jag skulle svara; "Nej, jo, men är inte dethär en församling för kristna?" Så länge vi rutar in oss i pingstvänner, lutheraner, metodister, baptister, leastadianer osv kommer det aldrig att ske någon väckelse i detta land. Jesus ber att vi skall vara ett liksom han är ett med Fadern (Joh.17:21) och DÅ SKALL VÄRLDEN TRO att Jesus är Guds son. Mäktigt va? Så låt oss fortsätta riva murarna, förlåta varandra för onödiga läro-krig, ofördragsamhet och smärtsamma historiska händelser och i stället älska varandra som Gud älskade oss. "Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er." Ef.4:32

Skriv en kommentar

Kommentarer publiceras direkt.