Ja har länge funderat på om man som kristen "får" bli tillsammans med någon som inte delar samma tro?
Man kan ju ha liknande värderingar, men man står inte på samma grund. Det är väl grunden som gör en trygg. För om man har samma grund att stå på kan man använda sig av den om det blir problem.
Vad ska man luta sig mot om man inte delar samma tro? Vem kan säga vad som är rätt och vad som är fel?
Det är ju inget hinder att den som man är tillsammans med kan komma till tro, men man kan ju inte vara säker på att det kommer att ske.
På alla hjärtans dag, då är det meningen att alla ska gå och köpa en fin blomma eller ett vackert hjärta till den man tycker om och påminna henne/honom om hur otroligt mycket man tycker om den personen.
Det är bland det sjukaste jag har hört!
Varför i hela fridens namn finns det en speciell dag för det? Kan man inte alla dagar visa hur mycket man tycker om dem?
Man har ju faktiskt 365 dagar som man kan påminna varandra om hur mycket man tycker om varandra.
Det som är så sjukt är ju att man går och förväntar sig att den/de man tycker om skall ge kort och extra mycket kramar på alla hjärtans dag. Går man runt med en sådan inställning kommer man att bli besviken om ingen påminner dig om att du är underbar.
För du är underbar, inte bara på vändagen.
Glad vändag på er, kom ihåg att tycka om varandra massor. Men inte bara den 14 Februari.

Kommentarer (46)
I nya testamentet är man inne på samma linje <b>2 Kor 6:14</b>: <i>Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? </i>
Men den här uppmaningen gäller ju naturligtvis bara den som bryr sig och vill leva nära Gud!
Kanske meningen med alla hjärtans dag är att folk ska hänga upp sig just på hur löjligt det är att ha en viss dag där man ska visa hur mycket man älskar sina vänner, och därför visa hur mycket man älskar sina vänner oftare än en gång i året?
Förslag för en ny speciell dag: Alla blindtarmars dag, när vi speciellt firar folk som har fått blindtarmen bortopererad... Kanske vi själva för att hedra dem går och opererar bort den? Nån som stöder mitt förslag? :D
Dock är det min övertygelse att Herren gladeligen ger dig en troende partner att gifta dig med om du vill ha det!
Var linus (alltså Paulus egentligen) har en stor poäng är att vi drar ojämnt om vi är tillsammans med en som icke tror. Vi kan inte veta om "den andra" börjar tro pga ens egen tro. Om båda är troende drar paret någolunda jämnt, inte så att alla problem försvinner utan så att man löser problemen med samma värderingar och tillsammans med Gud.
Vi behöver inte dagar för att påminna den vi älskar/tycker om att vi håller den kär, men vi behöver dagar var vi ser varandra. Alltså den andra benämningen på "alla hjärtans dar" nämligen "vändagen". Så om jag får lite skippa det teologiska och bara säga: "Se din nästa" Vad vi krista än vill tro så går vi alla förbi sådana som borde bli sedda varje dag. Låt ljuset lysa i dig, för vi skall vara världens ljus och salt!
Glad alla dagar!
Du blir ett med den du gifter dig.
En som är inte är frälst har en helt annan ande och det är INTE den helige ande. Man kan fråga sig hur nyttigt det är att bli ETT med nån som bär på denna världens ande, att alliera sig med nån som fortfarande är i djävulens rike.
Även om den ickekristna personen säkert inte vill nåt illa så bär han/hon på nåt annat och det är det du öppnar dig för. Det är inte bra. Dessutom går det rakt emot Guds ord, läs det som Linus skrev. Det är inget vits att försöka säga att det bibelordet säger något annat än vad det gör. Att handla rakt emot Ordet brukar inte löna sig i längden. Det brukar i allmänhet sluta i katastrof och avfall från tron.
Att falla från tron händer inte plötsligt utan är en följd av många små beslut och kompromisser. Välj rätt innan det är för sent.
Men var och en väljer sin väg. Alla har ansvar för sina egna liv.
Det är en sån sorg att se personer som en gång brunnit för Jesus och levt fullt ut för Honom börja gå kompromissens väg.
Sen är det också en fråga om Gudsfruktan. Vem är det egentligen som är Herre i mitt liv? Jesus eller mina egna begär? Vems vilja är det som gäller, Hans eller min? Hans vilja är tydlig.
Men som sagt, alla måste välja sin väg och fatta sina egna beslut.
För alla er som är eller kanske har tänkt bli ihop med nån ickekristen, jag råder er att fundera noga på vad ni egentilgen vill. Vill ni leva för Herren och komma till himmelriket? Eller ger ni efter för frestelsen och låter er dras ner till den onda sidan? Tänk, kära ni, tänk!
Jo, någon har kanske lyckats "frälsa" sin partner, men det kanske hade gått så också om man låtit bli att bli ihop. Jag menar, varför måste man alls bli ihop med någon som inte tror? För att man är "mogen"? Är det inte mer moget att bara säga nej till något som inte är bra? Vänta att människan kommer till tro först.
Människor det handlar om ert liv. Ni kan säga att det inte spelar så stor roll vad ni gör, men då blir ni precis sådana människor som inte spelar någon roll.
Sök Gud å hör va han har att säja om saken! Å gå sen som han säjer!;)
Vad är kärlek?
(Snälla Ja-aa, lämna predestination utanför det här. Om inte annars så för att det är rena rama irrläran)
Rädsla för att den kristna person man väljer att gifta sig med ska avfalla från tron är ingen grund för kompromiss. Våga tänka positivt i stället och se det som en möjlighet att du kan få vara med och uppmuntra någon annan att bli kvar i tron, växa i tron och bli styrkt i tron. Genom ditt liv kan du varje dag få vittna om Guds godhet och kärlek, genom att t.ex. så in uppmuntrande ord, som du senare kan få skörda.
Säkert en utmaning, men framför allt en möjlighet, genom Jesus.
Grundprioriteringarna jag tror att ett förhållande (eller ett liv) håller att bygga på är:
1. Jesus
2. Den andra (familjen)
3. Församlingen, andra människor
Oskar: Det vore roligt att höra din åsikt om predestinations läran fast det inte direkt hör till denna diskussion. Jag har alltid tyckt att det låter farligt försoffande och väldigt ologiskt att våra dagar skulle vara förutbestämda. Men det finns ju/väl en del bibelord man kan tolka på det sättet, och många kristna verkar leva med denna livsfilosofi som jag tycker man inte kommer långt med!
predestination..varför irrlära?
Daniel är ett bra exempel. Han läste i skrifterna att Israels barn skulle vara i fångenskap i Babylonien i 70 år, vilket de nästan hade varit då Daniel läste detta. Vad gör han? slänger sig på soffan framför teven och väntar på befrielsen? Nej, han börja be: SKE DIN VILJA! Jag tror att det bästa sättet att påverka världen är att be! ....och, jag tror att Gud har en "rätta" för var och en. Det gäller att lämna det i Hans hand så fixar det sig. Men följ Daniels exempel, inte soffversionen! =) pis änd lööv!
Om vi ska dömas för våra gärningar, hur kan det då vara rättvist om Gud på förhand bestämt vad vi kommer att göra? Våra val är viktiga. Gud kanske bestämmer vissa saker på förhand, och han kanske t.o.m. vet vad vi kommer att välja "på förhand" (vad nu det betyder för någon som är utanför tid och rum).
Det finns många texter som verkar stöda predestination, och visst är det en svår fråga, men det hör som sagt inte hit, och jag är heller ingen stor expert på det.
Det jag specifikt opponerar mig emot är kristna som resonerar att "du behöver inte göra någonting för att hitta din rätta för Gud sänder nog honom/henne sedan". Visa mig ett löfte i Bibeln som säger så, så tror jag.
Det här är hur jag uppfattar det:
<i>Gård och gods är ett arv från fäderna, en förståndig hustru en gåva från HERREN.</i> Ords 19:14
<i>Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.</i> Matt 7:7-8
En god hustru är alltså en gåva från Herren, men också de goda gåvorna ska man be, söka efter och bulta på dörren för att få. Passivitet är inte gudomligt i dessa saker heller. Guds omsorg är inte till för att vi ska slappa och bli feta hedonistiska isterbukar (eller nånting) som får allt serverat, utan den är till för att vi inte ska behöva oroa oss så vi kan koncentrera oss på att finna Gud och Guds rike.
(Om ni vill kolla vad jag hittat och hittar på nätet somm är spännande så är det bara att kolla <a href="http://del.icio.us/jorleif">http://del.icio.us/jorleif</a>.)
"Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet så skall ni få ALLT det andra"
Den här Andrew som skrev det första som du hänvisar till tappar en hel del i trovärdighet genom att i sin profil nämna både sitt stjärntecken och i vilket år han är född i det kinesiska systemet. Klart han kan försöka locka sökare till sin sida på det sättet, men... ja e skeptisk.
Och alla som sällskapar med ickekristna, var noga med era gränser. Se till att inte bli vilseledda, och inse att det är ni som har bestämmanderätt (egna erfarenheter.) Sköt om er, och sök er närmare Gud!!!
Visst får man vara skeptisk, inte vet jag heller om han har rätt, men man kan ju döma argumentet på sin egen vikt.
den text e kanske lite gammal. Men vi har lite åsikter om det ändå. De flesta som har skrivit säger att en kristen inte skall gifta sej med en icke-kristen!!! Det tycker vi är lite konstigt. För det förtsa är det inte meninegn att en kristen skall sprida budskapet, vad är då bättre än att börja sällskapa med en icke-kristen. För det andra, är kärlek helt beroende av vad man tror på. Är det helt omöjligt för en kristen att bli kär i en muslim? Är det helt fel eller?? Är folk så svaga i sin tro att de tvivlar på att de själva skulle klara av ett förhållande med en icke-troende... lite frågor bara på kvällskvisten. ha d gött :)
*harkel*...
Skriv en kommentar