Nina Åström överraskade

<p>Vad spännande !</p><p>Det hände mycket den 3.3 ! </p><p>Hann inte med på konserten och började fundera var jag skall få tag på CD:n.  Om inte någon annan har bättre förslag går det säkert att få mera upplysning genom att besöka Ninas hemsida.</p><p><a href="http://www.ninaastrom.com/">http://www.ninaastrom.com/</a></p><p>Hälsar en som njutit av Ninas musik sedan mitten av 90-talet.</p>

Intressant ... Då jag besökte synagogan med några kompisar en fredagskväll var det just det jag upplevde, Guds helighet. Atmosfären var väldigt varm och öppenhjärtlig, så det var inte fråga om att det var så stelt och konstlat så det kändes heligt, utan något helt annat. Dels kanske det berodde på utsmyckningen av rummet, med bl a gyllene lejon och motiv som man känner igen från Bibelns beskrivningar av Guds tronsal, dels på något annat som jag inte kan lägga fingret på. - Ibland blir jag också mäkta störd på en viss sorts kyrkhumor som liksom förlöjligar allt, ibland t o m Gud, kan det kännas som. Gud är Gud, samtidigt som Han älskar oss, på ett mycket större och djupare sätt än vad vi gör. Han är inte som vi, för Han har skapat oss och inte tvärtom.

<p>Intressant text Nanna! Det verkar ibland finnas en inställning bland kristna att "har du inte redan hittat vad du söker är du på fel väg" och till den inställningen hör ofta att prata om Gud som man pratar om sin bästis.  "Vi är så bra kaveri att jag kan skämta om honom. Kan inte du det tror du på fel sätt på något sätt". Detta kan kännas plumpt för en som upplever att Gud är så mycket större än så. Lägg dig under stjärnhimlen och se upp en molnfri kväll! För mig är i alla fall det en påminnelse om att Gud är så mycket större och heligare än vad jag nånsin kommer att förstå. Idag har man lite respekt för nånting över huvudtaget. Äldre människor som närmar sig kyrkodörren blir ofta tystare och allvarligare, närmar sig mera med vördnad. Förr såg jag det som om de var tråkiga och hade fått det roliga kristna livet om bakfoten. Idag undrar jag om de har förstått lite mera om helighet än jag och min generation. </p>

<p>bra text faktiskt! tänkvärd! å jättefin bild av dig för den delen! :)</p><p>håller med Andreas och Ella..</p><p>bara om man jämför lutherska kyrkan och frikyrkor i (obs!) stora drag så är det rätt stor skillnad..</p><p>jag trivs jättebra i frikyrkor och sättet man uttrycker sin tro på där..liksom hängivenheten..men det känns som om man ibland missar lite att beakta Guds helighet under mötena..</p><p>det är så konstigt..när t.o.m. ens icke troende vänner har stigit in i en luthersk kyrka så visar dom nästan mer vördnad än en själv inför Guds hus. Många får fort en respekt inför att vara i Guds hus. I frikyrkor och med frikyrkomänniskor så tycker jag det inte alls märks på samma sätt (alla frikyrkor och människor är ju olika förstås men..).</p><p>Men å andra sidan känns ofta frikyrkor mer levande och jag tror Gud vill ha levande församlingar!! med psalmer å sång och glädje..men man får inte glömma att bara också komma inför Gud i stillhet. Det behöver inte alltid vara ljud eller stark, hög lovsång under mötena..</p><p>levande men ödmjukt och respektfullt tror jag är bra!</p>

För mig är det nåt abstrakt och nåt som känns jätte speciellt och viktigt för en, typ en vänskap kan i sig vara helig. Alltså jaa kanske helighet är en känsla? För mig är det det just nu åtminstone.

<p>För mig är helighet inget abstrakt, om jag ska beskriva heligheten skulle jag säga att den står över det abstrakta.Det är onåbart med det mänskliga förnuftet, men nåbart genom analogier, liknelser och symboler. Man kan säga att Gud inte kan beskrivas, bara liknas vid något. Det är Gud Fader som är helig och Jesus som fått sin helighet av Honom. </p><p>Gud kan nås genom de liknelser som Jesus berättade om Gud Fader och Himmelriket samt förståelse av den frälsningsgärning Jesus utförde som sig kan ses som en symbol för något högre dvs. Gud. Sålunda konstaterar jag att helighet är något som människan inte kan beskriva med ord, men nog skapa sig en förståelse av genom att likna det vid något som vi till fullo känner till.</p><p>För mig är Gud helig. Gud är närvarande överallt, heligheten är närvarande överallt. Närvarande, men osynlig. Liksom Gud inte kan beskrivas, kan inte heligheten heller beskrivas ty det som kan beskrivas av det mänskliga förnuftet är begränsat av det mänskliga förnuftet. Gud står över mänskligt förnuft. </p><p>Att heligheten är närvarande överallt innebär dock inte att allt är heligt, men om jag ska förklara allt ingående måste jag skriva en bok vilket jag inte kan göra här och nu. </p>

<p>Bra pointer, Nanna! I samhället är det ibland sorgligt att yttrandefrihet ofta ska betyda respektlöshet för andras helighet.</p><p>I kyrkor igen tycker jag att man, ja, missbrukar Herren sin Guds namn genom att meddela att det vad man själv hoppas, tror och tycker också är vad Gud tycker.</p><p>"Flickan" och Andreas hade också en bra point i att frikyrkliga ofta är glatt respektlösa och lite karnevalistiska ibland till och med när man talar om heliga saker. Jag har inte själv lyckats avgöra för mig själv om det är bra eller illa. Men jag lutar åt att det är det senare, och att det kunde vara bra att lyssna på Nannas judiska kaveri och skärpa sig lite.</p>