Jesus är både nåd och sanning (Joh.1:14), varför vi behöver ta till oss och förstå både Guds fulla nåd och hela Sanning. När vi har hela Guds Ords sanning så kan vi verkligen leva i nåden såsom Gud vill.
Jag läser just nu en oerhört omskakande bok som heter ”23 minuter i Helvetet” av Bill Wiese, en faktiskt väldigt trovärdig berättelse av Bill Wiese som befann sig i Helvetet i 23 minuter. Berättelsen är trovärdig som vittnesskildring och som överensstämmande med Bibelns undervisning. Om man är redan kristen, så hjälper detta att leva i överlåtelse, lydnad och helgelse så man bevaras i Frälsningen, inte i lagiskhet och krampaktig ångest, men i Guds Andes liv och kraft, genom tron i Guds nåd, i Sanningen hos Kristus och i Evangelium.
För den Ofrälste är detta en Varningsklocka som "väcker" ur syndaslummern, då Guds kärleksbetygelser inte når fram eller leder till Omvändelse, om ros inte räcker så är riset kärlek då syftet är räddning från något oerhört fasansfullt. För den kristne är detta också en enorm motivation och sporre till att vittna och evangelisera.
Bästa tänkbara ”försäkring” mot en kommande evig katastrof, för både kristen och hedning är att åtminstånne ha beaktat viktig information, ungefär som man tar till sig olika stormvarningar i väderomslag eller trafikskyltar som varnar om fara, fast i detta fall om något oerhört mycket mer allvarligt. Skrämselpropaganda och dömande kärlekslöshet säger en del, men om detta Är sanning, så är det väl tvärtom största kärlek att informera och varna, att inte göra är ju största möjliga hat eller dumhet. Jag tror att Bills berättelse är sanning och att han faktiskt upplevt det verkliga Helvetet i 23 minuter. Här är en webblänk där man kan höra Bill berätta om sin upplevelse:
http://spiritlessons.com/Documents/BillWiese_23MinutesInHell_Text.htm
Peter Kujala upprätthåller http://www.jesusmissionen.com
Kommentarer (7)
Jonas bok 2:2 har inget med helvetet att göra, Jona hamnade in i "valfiskens buk", den situationen jämförs med dödsriket.
Jesaja 14:4-21 är en visa över kungen i Babel, med allt vad poesi innebär. Psalm 88 handlar om en människa som är i nöd, men vid liv och definitivt inte i helvetet. I Markusevangeliet kap. 5 sägs det inte att den besatte fick sin styrka från demonen, det finns människor som är starka av naturen. I Hesekiel 22-26 omtalas synder som präster, inte demoner, har begått. I 5 Mos 32:22-24 liknas Herrens vrede vid en eld som förtär JORDEN.2 Samuelsboken 22:6 är en del av en lovsång där David prisar Gud för att ha blivit befriad från dödsrikets snaror, David hamnade aldrig i helvetet och återvände inte heller. Mika 3:1-2 beskriver en pågående handling:
"Jag sade: Hör, ni hövdingar i Jakob, ni furstar över Israels hus:
Är det inte er sak att veta vad som är rätt? Men ni hatar det goda och älskar det onda, ni sliter huden av människor och köttet från deras ben."
Den som utför handlingen är "furstar över Israels hus", inte demoner. Om man inte förstås vill påstå att Israel styrdes av demoner vid denna tid...
Jesaja 5:14-15 missbrukas också. Om man läser vers 13 vet man vad det handlar om: det gäller folkets fångenskap i Babylon, inte helvetet:
"Därför skall mitt folk föras bort i fångenskap, ty de saknar kunskap. Dess ädlingar skall lida hunger och dess larmande skaror försmäkta av törst."
Jesaja 57 handlar helt och hållet om Israels folks försyndelser, demoner har inget med saken att göra. Hesekiel 32:24 handlar om elamiter som "har farit ner i graven". Helvetet blir inte aktuellt förrän efter de dödas upståndelse.Elamiterna är alltså i graven med sin skam, inte i helvetet.Psalm 88 är en bön om räddning ur djup nöd, men det handlar om sådan nöd man upplever här i detta livet. Jesaja 24 handlar också om händelser som sker på jordytan, inte i helvetets djup. 5 Mos 29:18-24 återges här:
"Men bland er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam som i sitt hjärta i dag vänder sig bort ifrån HERREN, vår Gud, för att gå bort och tjäna dessa hednafolks gudar. Bland er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört, så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt hjärta och tänker att det skall gå honom väl, där han vandrar i sitt hjärtas hårdhet. Ty då skall hela landet, både vått och torrt, förgås. HERREN skall inte vara villig att förlåta honom. HERRENS vrede och nitälskan skall då vara som en rykande eld mot den mannen, och varje förbannelse som är uppskriven i denna bok kommer att vila på honom, och HERREN skall utplåna hans namn under himlen. HERREN skall avskilja honom från alla Israels stammar och låta honom drabbas av olycka, enligt alla förbannelserna i det förbund som är uppskrivet i denna lagbok.
Det kommande släktet, era barn som träder fram efter er, och främlingen som kommer från ett avlägset land, de skall säga, när de ser detta lands plågor och de sjukdomar som HERREN slagit detta land med - svavel och salt och en helt förbränd jord, som inte kan besås och inte ge någon gröda och där ingen växtlighet kan skjuta upp, en ödeläggelse som när HERREN i sin vrede och förbittring omstörtade Sodom och Gomorra, Adma och Sebojim - ja, alla folk skall då säga: "Varför har HERREN gjort så mot detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?"
Som alla ser har detta bibelställe inget med det behandlade ämnet att göra.
För övrigt undervisar bibeln inte att:
-Själen vore odödlig. Helvetet är en plats där själarna dör; förintas.
-Att helvetet skulle ligga i jordens mitt
-Att Djävulen skulle "regera" i helvetet
Jag tror inte att Bill Wiese har haft en äkta uppenbarelse. Den strider mot Bibeln. Själv tror jag på ett helvete, men det som Bill Wiese kommer med verkar vara inspirerat av medeltida katolicism och hedniska läror från det antika Grekland och Rom.
Inget personligt. Jag ser det som varje kristens plikt att pröva allt och förkasta falska läror.
Jag återkommer till saken på morgonen.
Svar på dina motsägelser: Att den besatte i Mark.5:2-9 skulle ha agerat i enbart mänsklig egen styrka är uteslutet och omöjligt. Med Helvetet menar Bill Dödsriket, som är förvaringsstället och pinorummet före Domen vid Guds tron, i Joh. Upp.20:14 står det att vid denna Dom så skall:"Döden och Helvetet kastades i eldsjön", alltså måste Helvetet vara till före Domen och de dödas uppståndelse. T ex i Luk.16:23-28 står det tydligt att den rike mannen plågades i Helvetet, i ett "pinorum", vilket definitivt var långt före Domen och de dödas uppståndelse, detta eftersom rike mannen vill skicka varningar till hans på jorden fortfarande levande 5 bröder.
Vidare: Det är väldigt befäst i Bibeln och klassisk kristendom att den mänskliga existensen (med sin själ) är Evig, och att det handlar om antingen en evig bestraffning i Gehenna (eldsjön) eller en evig härlighet hos Jesus i Himlen. Du skriver att själarna skulle förintas (alltså existensen upphöra), men detta motsäger klockren Biblisk undervisning (särskilt från N.T), De flesta frikyrkliga samfunden instämmer i att vår existens är evig, antingen i Himlen eller i Helvetet eller snarare Gehenna. Skriftställen t ex: Matt.25:41-46, Joh.Upp.20:10-15, Mark.9:43-48.
Vidare: Bill skriver (i boken) att inte alla tror på Helvetets nuvarande placering i jordens innandöme, han ger Skriftställen som ev. stöd för detta, och så säger han som han ofta gör i boken: "Bedöm själv", vilket är en tillräckligt ödmjuk icke-teologs/lekmans inställning, och jag tycker det är lite orättvist att snabbt avfärda honom som villolärare med en falsk uppenbarelse. Bill säger själv att han inte är teolog, så visst ska man pröva alla Skriftställen han hänvisar till, men att avfärda hans upplevelse/uppenbarelse så där lättvindigt är kanske en flykt undan en mycket obehaglig sanning. Istället bör vi inte utgå efter att hitta fel (självfallet pröva om det genomgående handlar om villolära eller sann Biblisk lära), sanningen försvinner inte bara för att vi försöker bortförklara den, nej, sanningen hinnar alltid ikapp, förr eller senare. Låt oss läsa denna bok eller lyssna till hans inspelade vitnesbörd från en Gudstjänst (vilket är bättre än den korta texten på webbsidan), och i bön och Bibelläsning ta till oss Guds Sanning, för allas vår bästa.
För mig personligen har Bills erfarenhet hjälpt mig att prioritera mer rätt, d v s att be och vittna för människors frälsning och arbeta för Guds Rikes utbredning mycket mera. Att verkligen försaka världslighet och sky synd. Att komma närmare Jesus och vara helt beroende av enbart Honom.
"Och Jakob slet sönder sina kläder, svepte säcktyg om sina höfter och sörjde sin son under lång tid. Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: "Jag skall med sorg fara ner i dödsriket till min son." Så grät hans far över honom."
Jakob tycks utgå i från att hans käre son, Josef, hamnade i ett pinorum. Trots Josefs rättfärdighet och hans gudomligt inspirerade drömmar... Dödsriket återkommer på många ställen i GT och är synonymt med döden eller graven. Jakob trodde bara att Josef hade dött.
I psalm 30:4 sägs hela sanningen; dödsriket är identiskt med graven: "HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande tillbaka, bort från dem som farit ner i graven." Det är den plats där man vilande väntar på återuppståndelse och dom. Luk.16: 23-28 tillägger att denna tillvaro som död inte är likadan för alla: för vissa är den obehaglig medan den är trevligare för andra. Den tillvaron är emellertid inte slutgiltig.
Frågan om huruvida själen vistas en evighet i helvetet har vi redan diskuterat och mina argument är stort sett de samma. Om vi ska börja lägga symboliska tolkningar till Gammaltestamentliga skrifter så blir också mina argument fler än någonsin tidigare. Den kristna traditionen är inte en auktoritet som man måste rätta sig efter, det insåg Martin Luther. Bibeln är vårt enda rättesnöre.
Skriv en kommentar