Barn och möten går ganska bra ihop, speciellt om omgivningen har överseende med med skratt och att saker kommer flygande.
Två-årige Elias underhöll sig med att kasta sin hund Ludde över bänken och sedan springa efter den. När han inte sprang efter Ludde sprang han ibland till mamma och ibland till pappa.
Han satt stilla när det visades en animation på stora skärmen i kyrkan. Då sade han "Ååh så fint". Kanske man borde göra predikningar i filmstudion? En annan sak som fick Elias att vara stilla var russin. Eller nästan helt stilla, han bjöd generöst omkring sig, till Oskar, Christa och Linus.
Efter mötet pratade Elias med gammelmorfar Gösta. Det finns vissa indikationer på att Elias kommer att ärva uppdraget om att gå ut med det glada budskapet. Han satte sig nämligen vid predikstolen och började läsa bibeln.
Kommentarer (11)
Jag borde ju rimligtvis ha en rätt stor fanclub vid det här laget. Ni kan ju också slå upp Kyrkpressen från Pieksämäkilägret år 2001 och läsa mitten. eller ännu bättre...Får jag be er att läsa dagens Kyrkpressen (30.4) och slå upp sidan 7 och fokusera blicken på första raden där det finns en filur i svart tröja som håller i ett grönt papper, det är jag det. Så var är alla mina fans? :-)
Glada Vappen allihop!
Hej, vänt nu...nu börjar jag minnas svagt. Är det bilden från Tjeckien???
Skriv en kommentar