Vi skulle på 30 minuter diskutera människan, hälsa och universum. Vår syn på de tre begreppen, varifrån allt härstammar osv. skulle framkomma. Så där satt vi, hela gruppen. Just när de trodde att de hade kommit fram till att alla tyckte att vi härstammar från aporna kom jag med mina åsikter. Det ledde i slutändan till att vi inte hann gå igenom nå andra begrepp idag!
Tyvärr är jag inte så bra på att hålla mig informerad om en massa evolutionsteorier osv. och mina argument är kanske inte alltid de bästa. Men jag hade en röst i mitt huvud som hela tiden sa: "Du vinner mera respekt om du verkligen står för din åsikt, än om du är tyst". Så, jag som inte annars brukar säga så mycket på lektionerna, hade nu massor att säga...
Fick sen höra av en klasskompis att hon tyckte att det var verkligen bra att jag stod upp för mina åsikter och inte lät mig köras över av de övriga.
Så idag lärde jag mig att det är viktigt att stå upp för sina åsikter. I mitt fall visste ingen på klassen att jag är kristen, men nu vet de... Alla accepterar inte det man tänker, men i alla fall respekterar de att man är av annan åsikt. Väntar nu med spänning på kommande lektioner!
Kommentarer (12)
Jag har funderat på en sak. Jag tror att vi kristna kunde vara lite visare ibland i debatter och diskussioner med främst icke-troende. Det känns som att vi ibland munhuggs och debatterar i onödan och utan resultat.
Det är ju så att vi inte är kallade till att försvara Gud och den kristna moralen utan till att visa på Jesus med våra liv.
Men det är klart att vi måste höras och synas också. Det är en balansgång där.
Mer sådant behövs! Rädsla för vad andra skall tycka sitter ofta bara i våra huvuden, och när vi inser att vi har Livet (med stort L) att ge åt andra, och också våra åsikter, t.o.m. i saker som kan tyckas helt obetydliga (vilket nu inte var fallet denna gång), har stor skillnad.
Kristna livet handlar inte om kyrka och möten. Utan framför allt om alla timmarna vi lever utanför kyrkans väggar.
Duktigt Carro!
Skriv en kommentar