Nanna Rosengård har i dagarna kommit ut med en ny skiva, Mera än nog. Undertecknad köpte skivan under Midvinterveckan i Närpes och har haft förmånen att lyssna på den sedan dess. Mera än nog består av 8 spår med moderna lovsånger skrivna av olika låtskrivare, men samtliga med svensk text av Nanna. Efter den första genomlyssningen tänkte jag: "Det var ju riktigt bra det här", men efter några gånger känns det som att skivan börjar öppna sig, och jag njuter. Njuter av de vackert formulerade texterna, de kreativa och musikaliska arrangemangen av "Nannas gitarrist" Jimmy Westerlund - och inte minst av Nannas vackra röst. Då jag jämför med Nannas tidigare produktioner känns det som att hon nu mer hittat en stil där hennes röst med dess mörka, fylliga och vackra klang kommer till sin rätt. Det "gröna och sköna" soundet stöder det genomgående budskapet om att tron bär i dalarna likväl som uppe på bergstopparna. Jag kommer på mig själv att gå och sjunga på låtarna även då skivan inte snurrar i spelaren.
Jag har bara två frågor till Nanna: 1) får vi lyssna också på dina egna låtar på nästa skiva? 2) får jag använda Välsignat är ditt namn i lovsången i Fila nu på söndag?
Bra jobbat Nanna!
Skivomslaget är grönt och skönt. Musiken likaså. Nanna Rosengårds nya skiva Mera än nog får min CD-spelare att svänga mjukt och min vardag att kännas lite skönare.

Kommentarer (20)
Mycket har hänt sen grekerna slappade på torgen. Nu finns internet som gör det möjligt att rösta direkt på åsikter. Säg att det fattas 30 större beslut under ett år ... Tiden det skulle gå åt att bekanta sig med 300 kandidater är mycket längre än för att fatta de viktigaste besluten.
Om en person är myndig att fatta ett beslut om vem som skall bestämma för den, på basen av åsikter, kan hon lika gärna direkt välja åsikterna.
Annars är det inte demokrati om bara de "fiffiga" får bestämma. :)
Den politiska kompetensen mäts i hur bra man är att göra kampanjer eller synas. Det är min uppfattning, men jag understryker stort att jag verkligen inte vet mycket om politik.
1) De "kändisar" som blir invalda till riksdagen är ju vanligtvis kända pga. sin politiska bakgrund och sina åsikter, så folket röstar väl oftast ändå på en kandidat pga. dennes åsikter.
2) I USA fattas ca vartannant beslut med hjälp av folkval, vilket har lett till ytterst låga valdeltaganden (folk orkar inte gå till valurnan varannan vecka). Det att man inte röstar i EU-val kan väl mest betraktas som att folk är slappa. Det är onödigt att protestera med att låta bli att rösta, det är ju samma som att säga "Jag ger upp, jag låter er bestämma, låt det gå som ni vill".
3) Politiker är politiker för att de sysslar med politik. Som Caco säger, de är insatta i sitt jobb och fattar att alla "bra" beslut inte är för det allmänna goda (som t.ex. billigare bensin - bättre vägar). Det skulle bli kaos om folket fick bestämma, då är det bättre att 200 pers sätter sig in i ämnet och fattar ett kompromissbeslut.
4) Det är fritt fram att skicka brev eller e-mail till riksdagsledamöterna. Där kan man föreslå ämnen som skulle kunna tas upp i riksdagen. Det är ju därför dessa människor finns till, föra att föra fram folkets röst.
Orsaken att folk inte röstar och tycker att de inte kan påverka, eller inte är intresserade är mest filosofiska och inte direkt relaterade till det politiska systemet. Vi lever i en tid då de stora idéerna övergetts och alla försöker vara individualister som alla andra. Då röstar man inte socialism vs kapitalism utan i "små frågor", vilka kandidaterna inte kan vara intresserade av. Pullamössökansa brukar vår samtid kallas, folket som inte bryr sig om något annat än sin omedelbara närhet och vars ideal sällan sträcker sig längre än till kylskåpet.
Demokratin beskrivs som rättvis "alla får bestämma". Men i praktiken är demokratin ett relativt ineffektivt ledningssystem där man riskerar ständigt missnöje och minsta möjliga nämnare, för att nu inte tala om kommittédesign. Det vi förlorat är inte möjligheten att påverka, utan viljan till det och ledarskapet. Vårt system har inga verkliga ledare, bara politiker. Demokratin hindrar inte verkligt ledarskap, men det är inte heller till så stor hjälp. På många sätt är följande påstående rätt.
<i>"Democracy is the worst form of government except for all
those others that have been tried."</i> -Winston Churchill
(Hmmm... förstår folk sarkasm?)
Men allvarligt talat, det blir ju inte bra med en ensam ledare, ännu mera katastrof skulle det vara om hela folket fick bestämma. Då tycker jag att folkvalda representanter är bästa möjliga systemet. Det faktum att folket inte tar kontakt med sina representanter för att säga sina åsikter är väl mera folkets egen sak, som vi får skylla oss själva för.
I vilket fall som helst så är folket inte nöjt... so, like, totally whatever!
Min högstadielärare i samhällslära brukade säga att en upplyst despot är det bästa sättet att leda ett land, men att problemet är att de alltid börjar tänka egoistiskt förr eller senare. Då börjar de samla på sig av landets tillgånger och gör slutligen vad som helst för att befästa sin position.
Vi får väl väntas på tusenårsriket innan vi får ordning på detta!
Som ren teoretisk ideologi har jag ännu inte funnit mycket som talar emot anarkismen. (Och här vill jag göra en tydlig distinktion mellan begreppen anarkism, dvs. den rent teoretiska ideologin och anarki, dvs. det statsskick en utövad anarkism skulle leda till.) Det låter suveränt, att lokala ärenden inte kan bestämmas utifrån, att lokala angelägenheter inte tillåts mista sin angelägenhet genom att förpassa bestämmandekraften någonstans där man inte har någon som helst aning om de sammanhang eller de kontexter utifrån vilka dessa angelägenheter borde behandlas. Anarkismens problem är egentligen mänsklighetens problem. Man brukar säga att anarkismen bara är så stark som dess svagaste länk, dvs. inte alls stark. Genast en grupp i ett anarkistiskt samhälle tycker att dom vill ha lite mera, så måste man grunda organiserade polisstyrkor (som i en fungerande anarki alltså inte skulle behövas) och så vidare. Så kommer vi någonsin till det läget att människan inte är självisk, ovillig till en viss självuppoffring och girig, då ska ni se att anarkismen kommer att fungera.
Hmm... vad var det Caco sa om tusenårsriket?
Jag tror det är allra bäst om man inte försöker komma till ett medelvärdesbeslut (vilket demokratin alltid leder till). Demokratins fördel (oberoende representativ eller direkt) är att medelvärdet alltid är ett ganska acceptabelt beslut. Sällan ett bra beslut men nästan alltid acceptabelt.
Mitt alternativ är att man leder så mycket som möjligt (d.v.s. inte staten, men övriga organisationer) efter icke-demokratiska principer. Grunden för ledarskap är inte makt utan auktoritet och påverkan. Den som påverkar människor är en ledare och den som har auktoritet får människor att vilja följa. Den som har makt kan straffa människor som inte vill följa. De som inte vill följa behöver inte vara med (en mycket begränsad form av maktutövning).
Ditt alternativ för ett icke-demonratiskt ledande är inte så långt ifrån det som görs idag. Tex. Greenpeace är en helt och hållet odemokratisk organisation, vilket många nog har huggit på dem för. Inte för jag förstår varför. Då det gäller organisationer och dylikt är detta "icke-demokratiska" sätt att leda ett sätt att garantera slagkraft och handlingsfrihet. Att kolla med varje enskild stödmedlem då man ska ut på någon aktion är en omöjlighet och en barlast då det gäller tex. miljöorganisationer, men jag kan även tänka mig att det kunde vara ett bra sätt att styra en människorättsorganisation.
Måste gå, mer om detta senare...
SVAR: 1) nästa skiva?
2) man får mer än gärna använda låtarna i lovsång! det är det de är till för
Skriv en kommentar