Att bygga ett hus

Yes and amen, så sant!!

Yeah! Sant sant sant - och dessutom fint formulerat!

Aaawh... Jakob..! Det låter ju som om jag kunde ha sagt det där... juh. Fast du sa det bättre, tycker jag. ;)

Alltså, vad jag egentligen vill säga är: Sant. Amen.

Hoppingivande och lärorikt, som för det mesta när Jakob är "på g"! Keep up the good work, brother!!

Härligt!

Men om jag gör allt detta, dvs. "självdisciplin, bibelmemorering, långa bönestunder, mental träning, positivt tänkande, starka värderingar, många vänner och goda relationer" men ÄNDÅ faller i synd, vad är det som gått snett då?

Någon annan får ge ett bättre svar, men jag skulle bara säga så att så länge vi är här på jorden och "släpar på köttet" så är det ALLTID möjligt att falla i synd. Oberoende av hur långa bönestunder vi haft eller hur mycket vi har tränat oss mentalt. Fast om vi har de där långa bönestunderna och börjar utveckla en relation till den helige Ande och börjar leva så att vi känner av hans närhet så är nog steget längre till att falla för frestelsen att synda.

Rom 7:18

"Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig."

Så skrev Paulus. Som Guds barn är vi rättfärdiggjorda, vi är faktiskt inte längre "arma syndare frälsta av nåd" utan i Guds ögon är vi renade genom Jesu blod. Vår identitet borde vi inte längre finna i begreppet "syndare". Paulus skriver att det inte längre är han som syndar, d v s att han inte syndar efter den nya människa han är.

Paulus hade lika gärna kunnat skriva:

"Om jag gör det jag inte vill, så vet jag inte vad jag vill. Om jag inte vet vad jag vill saknar jag självkännedom."

Om man saknar självkännedom kan man väl inte känna till "köttet"? Hur kan man veta så mycket om sig själv utan att veta vad man vill? Jag utgår i från att ens vilja avspeglas i ens handlingar och att man därför är ansvarig för allt man gör.

Om man inte har förmågan att ta ansvar för sina handlingar, vad är det då för mening med att undervisa i rätt och fel? Är det någon mening med att stifta lagar, bestraffa brottslingar och skipa rättvisa om ingen vet vad de sysslar med? Det är ju det som Mose lag och profeterna undervisar om. Om all denna undervisning var förgäves; varför säger då Paulus att denna undervisning är nyttig?

Dead end. Paulus är i bland ett verkligt mysterium.

Konfunderad: kanske det är just det som är problemet - att du förlitar dig på att självdisciplinen, den mentala träningen, positiva tänkandet, vännerna etc. ska förändra dig, då du i slutändan bara kan lita på Guds nåd? Tro på att Han älskar dig no matter what - precis som Jacob uttryckt på ett så bra sätt här ovanför. Och lita också på att all mognad och helgelse i ditt liv måste vara ett GUDS verk i dig, inte ett resultat av dina egna ansträngningar. Vila i att Gud älskar dig - just nu, just där du är - det finns inget du kan göra för att Han ska älska dig mer, men det finns inte heller något som du kan göra så att Han skulle älska dig mindre - det är också ett uttryck för nåden.

Kära unga vänner, och alla andra med. Det är ett mycket viktigt ämne, och också viktigt att vi kommer rätt här, annars kan vi få stora problem.
På tal om långa böner, disciplin, m.m. så är det en väldig skillnad om vi gör det av lagiska skäl, eller därför att vi älskar Gud och längtar efter gemenskap med Honom. Både fariséerna och apostlarna bad. Men fariséerna bad för att visa hur fromma de var, Paulus åter för att han hade en sådan våldsam nöd för syndares frälsning och därför att han längtade efter att lära känna Gud mera. Petrus säger att det är genom kunskapen om Jesus Kristus som allting är oss skänkt (2 Petr.1: 3, 8). Kunskap betyder inte bara teorier om Honom, utan verklig erfarenhetskunskap om Honom. Att vi är bekanta med Honom och vet hurudan Han är. Lär känna Hans nåd och kärlek i sanning. Då blir Hans nåd en verksam kraft i våra liv (Apg.11: 23; 1 Kor.8: 1). Då får vi flytta över från Rom.7 till 8. I 7:an är det mitt "kött" som försöker göra så gott det kan, men i 8:an är Anden, Gud, som verkar i och genom mig. Och det blir en himmelsvid skillnad! "Låt oss fara efter att lära känna Honom." Hos.6: 3.

Underbart sagt Jacob och Kurt! Amen!

Thomas: En del av Paulus budskap här är att bara genom att veta vad du vill så kan du uppfatta när du håller på att göra något annat. De flesta av oss vill göra det som är rätt, kristna det som Gud tycker är rätt. Vilja och handling är inte samma sak. Men Gud reser oss upp fastän vi slinter. Orsaken till att vi inte alltid gör det rätta är väl främst för att det inte är lätt alla gånger. Var med Gud och du har lättare att höra hejarklacken sänd till din uppmuntran!

Har haft sex utanför äktenskapet. Kan Gud förlåta mig ändå? Har nog ändrat livsstil, men känner mig fortfarande fördömd till helvetet...förlåter Gud mig ändå? Eller brinner jag för evigt i Gehenna?

Jo, Gud förlåter nog ändå. Hans nåd är större än vi nånsin kan fatta.

Konfunderad, det är inte min sak att dömma, men jag säger nu min åsikt. Har du berättat om din avvikelse för din partner? Om inte, så tycker jag att du borde berätta, oberoende vad det förorsakar. Det är säkert inte den lättaste uppgiften och det kommer att såra din fru/man väldigt djupt. Det kan hända att de tar tid innan din partner vågar tro på dig igen.

Många ätenskap har blivit splitrade, när den andra, har börjat leva för "köttsligt." Ett äktenskap skall basera sig på ärlighet och förlitan. Ni har en gång vid altaret lovat att älska varandra både i nöd och lust. Kärlek är inte bara känslor, fast de har en stor betydelse. Kärlek är ett beslut att man vill älska den andra, oberoende vad som man möter i livet.

Livet är inte bara en dans på rosor och festande. I alla äktenskap kommer det förr eller senare också en vardag och det är då som kärleken blir beprövad. Om er kärlek är byggd på stadig grund, så håller den till livets slut. Gud har skapat äktenskapet och det är heligt.

Som du själv förstår så har du syndat mot det som Gud gjorde så vackert. Jag tror att Gud kan förlåta dig, om du hel hjärtat ber om förlåtelse. Gud ser dig, dina tankar och hjärta, om du menar allvar. Men Jesus säger också gå och inte synda mera. Det är ju inte meningen att du ska falla igen.

Hoppas din partner vill förlåta dig och ni kan fortsätta tillsammans ännu mera bundna till varan. Jesus med er!

Är inte syndanöd och ånger ett mycket bra tecken? Att ha ett kallt "skenheligt" hjärta är mycket värre. Något säger mig att det var just dessa som insåg sin synd som Jesus så samvetsgrant dog för. Vem är utan synd, men så många gör till och med synden till stolthet (jämför med status och pengar, avgudadyrkan, pridefestivaler och könsneutrala äktenskap, frosseri, högfärd, hårdhet, dryckenskap, grälsjuka mm.).

Jag hörde om en väckelse som började när en pastor sa att han har fallit för högfärd och tog bort sin tupé (inte att tupén i sig självt skulle vara högfärd).

Konfunderad, vet du, ifall du skulle vara dömd till Gehenna så var Jesu död fullständigt onödig. :) Det verkar också som om du VILL leva rent och det är det som är av betydelse.

Konfunderad, kontakta gärna en själävårdare som är värt ditt förtroende, om du plågas av något du redan bekännt inför Jesus.
Kom ihåg att Jesus sade att den som har sett med begär på sin nästas hustru har begått äktenskapsbrott med henne.
Nej, jag skulle inte vilja att min fru kommer och berättar åt mig om hon sett med begär på sin nästas man. Hos mig skulle bara upptändas vrede och svartsjuka och komplex.
Vad vinner vi på att bekänna inför våra kära svåra saker som kan få dem att kasta sig i havets djup.
En klok själavårdare leder dig rätt. Lyssna inte på alla filosofer.