Andens frukt - den bästa frukten

Frid är så otroligt härligt att ha!!! Och kärlek och allt det andra!! Det som e så koolt är när man märker hur det börjar flöda över; att man inte annat än KAN överflöda av det man har! Oftast e det efter ett starkt Gudsmöte, av att vara nära Gud. Och då när man fått sitt behov av kärlek uppfyllt av Gud så bara rinner det över utan att man kan göra så mycket åt det! Det är en snarast en symptom av Herren; Andens närvaro.
Det står också att vi ska överflöda ännu mer i kärlek och ömsesidiga hedersbevis. Kanske har ni liksom jag märkt att det ibland är såå svåårt att älska andra och visa omtanke? Helst låser man bara in sig i en skrubb! Det går inte att pumpa ut all kärlek ur sig själv; då blir man ju tom; logiskt!! Men när Gud får ge det kärlek VI behöver då rinner o földar det så att det som ges till andra är det som "blir över" eller som "inte får rum". DÅ kan man också älska utan att behöva få kärlek lika mycket kärlek tillbaka.

Skrubb-syndromet är också på sätt o vis det att man isolerar sig för att man inte orkar med de runt omkring; man har inget att ge och är kankse också oförmögen att ta emot.

Det är så sant. Jag har också märkt hur det "flödar över", men det tenderar att göra det främst efter konferenser, midvinterveckor och liknande. Tråkigt nog flödar det inte alltid så bra i vardagen. Jag tror inte att någon av oss har tilllräckligt av detta flöde, så låt oss be att det ska komma mer in, så att det sedan kommer mer ut.

ja, de e ju det som det kristna livet handlar om, att kunna hitta Gud o få ett flöde fast man e mitt i vardagen. det kom ju klart fram under årets EC om nån mera kommer ihåg :)