Fäboda lever upp till sitt rykte

Nu så utgår jag från de svenska förhållandena, men det verkar ju ofta vara desamma där öster om Östersjön.

Personligen uppskattar jag att det finns en kritisk granskning av manifestationer även inom kyrkan/församlingen. Det är på frukten man känner trädet och inget annat. Jag gillar de så kallade "väktare på muren" även om jag inte håller med dom i allt, eftersom dom ofta ställer obekväma men viktiga frågor.
Andliga manifestationer kan vi nog alla vara överens om är en del av den kristna verkligheten men alla andliga manifestationer är inte från Kristus, det finns många sätt att bedra människor på och man bör vara försiktig för vad man öppnar upp sig för och därmed fyller en kritisk granskning en viktig funktion.

Bo: Ja, man ska pröva allt i anden och i ljuset av Guds ord. Men för den andlige och Bibelkunnige ska det inte innebära att man förkastar allt eller nästan allt "karismatiskt" och att det mesta av andliga manifestationer skulle vara av ondo.

Denna "prövning" blir så lätt för många ett tillslutet hjärta, en stenmur gentemot den Helige Ande och Guds kraftgärningar. Och anledningen är förutfattade meningar och fördomar man fått till sig, och orsaken är också bristande egna erfarenheter. Många drabbas av fruktan, och då angriper en del det man inte förstår.

Mina egna erfarenheter och det jag sett hos andra, ja, det jag även läst i väckelseböcker från förr och för all del även i Bibeln är att en stor del av karismatiken, de andliga manifestationerna Är från Gud, endast en mindre del är själiskt eller från den Onde. Detta gäller alltså i överlag, enskilda sammanhang kan ha spårat ur, enskilda möten kan ha blivit fel, enskilda personer i vissa möten flippat ur o s v.

Nej, låt oss alla öppna våra hjärtan i tro och längtan efter Jesus och Guds väldiga och härlighetsfyllda närvaro och kraft, då sker stora förändringar och mörker, torka och död byts ut till ljus, strömmar av levande vatten, frälsning och välsignelser till oss själva och människoskarorna runtomkring oss...

Ja min poäng är inte att jag är emot den karismatiska sidan av tron, men jag är emot att vissa delar av tron inte ska få granskas, du nämner i din artikel att vi ist för att angripa andliga manifestationer ska angripa liberalteologin och det "religiösa väsendet" och det är helt poänglöst som jag ser på det, för samma måttstock ska vi använda på allt som påstås komma från Herren, oavsett vilket uttryck det får eller har. Jag är också lite frågande till vad du bygger ditt påstående på att det mesta av det karismatiska kommer från Herren och att bara mindre delar inte är från Herren.

Flera predikanter nämner osunda andliga trender inom kyrkan/församlingen idag och jag anser att det bör diskuteras, jag ifrågasätter inte att karismatiken fyller en viktig funktion men jag öppnar mig inte heller för vad som helst utan att jag "vet" att det är från Herren.

Tyvär får man inte posta länkar här, annars hade jag gärna delat med mig av lite klipp och artiklar där olika karismatiska trender diskuteras så hade man kunnat ha en saklig diskussion om det, men känn dig fri att maila till mig om du är intresserad av att ta del av dom

Nu är det igen möjligt att posta länkar här! =)

Broder Bo: man kan inte bygga sitt kristna liv på vad vissa predikanter eller artiklar säger. Inlägget handlar om andlighet. Den viktigaste källan till kunskap och ”vetskap” är Guds Ord och Guds Ande. ”Sanningens Ande” leder oss till hela sanningen och hjälper oss att urskilja vad som är vad i andliga manifestationer. När man dagligen är i en innerlig Gudsgemenskap genom den Helige Ande så är det inte svårt att uppfatta andliga saker, och därtill lever man dagligen av Guds Ordet som kan vägleda.

Sedan är det förståss bra att få bekräftelse på det du upplever genom andras vittnesbörd (predikanter, artiklar, böcker m m), men om detta sistnämnda är rättesnöret går man snabbt vilse. Karismatiken är inte bara ”en sida av tron”, det är själva andningsorganet, utan den Helige Andes liv och kraft är tron död religion, blott en livsfilosofi. ”Bokstaven dödar, men Anden ger liv” som det står i Bibeln. Denna ”karismatik” har i alla tider och synnerligen i väckelsetider då ”karismatiken” varit som starkast alltid fått kritik och mothugg, om vi väljer att lyssna och ta till det kritiska så blir det svårt att våga öppna sitt hjärta för Guds Andes liv och kraft, för de välsignelser Jesus vill ge. Visst har det funnits enorma felaktigheter som t ex ”knutbytragedin” och andra mindre dramatiska felspår, men vad är dessa i jämförelse med t ex den världsvida Pingstväckelsen som svepte över hela världen under 1900-talets 1:a halva, något som resulterade i miljoner hängivna Jesu efterföljare (idag är c a ½ miljard ”tungomålstalare”). Jag har själv haft beröring av mer nutida (mycket mindre) väckelserörelser och har själv upplevt dess välsignelser, god frukt har det givit på mitt eget och många andras liv. Gamla väckelseböcker älskar jag att läsa som vittnat från t ex 1800-talets folkväckelse och nämnda Pingstväckelse, dessa har gett bekräftelse på det jag själv och andra runtomkring mig upplevt.

”Sakligare” än så här kan jag nog inte bli Bo, detta är ju ingen vetenskaplig diskurs eller akademisk studie. Vad jag ville med inlägget var att läsarna ska våga öppna sig för det ”karismatiska” och inte kategoriskt döma ut det mesta av de andliga manifestationer vi har idag, vilket är väldigt lite historiskt och geografiskt sett, vi i Nordisk kristenhet är i en väldig andlig torka och i ett gigantiskt behov av ”strömmar av levande vatten”.

Jag tror att vi måste klargöra lite saker för att föra den här diskussionen framåt.
Jag har personligen aldrig haft en negativ inställning till karismatiken, den enda åsikt jag fört fram är att den bör granskas och diskuteras precis som alla andra trender eller strömningar inom kyrkan/församlingen.
Jag håller helt med dig om att man inte kan bygga sitt kristna liv på vad predikanter eller artiklar säger eller använda dom som rättesnöre men om man inte tar del av andras erfarenheter och prövar dom så blir ens kristna liv väldigt självcentrerat.

Jag håller också med dig om att vi behöver både väckelse och "strömmar av levande vatten" men är det inte av det rätta slaget så gör det bara skada.
Jag sätter stopp här för idag men delar med mig av en predikan av David Wilkerson, en predikant som åtminstone jag har den största respekt för
.youtube.com/watch?v=dvoAGEZf-nI

Bo: vi är ju inte långt ifrån varann i åsikterna egentligen, skillnaden är väl att du vill vara mer försiktig och "granskande", medan jag förespråkar att mera våga öppna sig förlitandes på Andens och Ordets urskiljning. Och då inte "låsa fast sig i" det som för det egna intellektet är udda och ovant; Gud låter sig inte begränsas av våra bristande erfarenheter och intellektuella föreställningar om hur vi tycker att det andliga ska vara eller inte vara. Anden och Ordet bekräftar, och "på frukten känner vi igen trädet".

Just detta ämne är egentligen inget jag vill föra en längre diskussion om eftersom det handlar om andliga upplevelser, lättare att diskutera t ex lärofrågor. Jag har fått sagt det jag ville, och önskar innerligt att alla ni kära syskon i Herren ska få uppleva och leva i Jesu kärleks- och härlighets närvaro, i uppfyllelsen av den Helige Ande. Detta var min slutkommentar i detta inlägg, hörs i andra inlägg.

ja, jag tror att vi får vara överens om att vi har varsitt förhållningssätt till vår tro.

Men jag är genuint intresserad hur du ställer dig till en video som den här youtube.com/watch?v=Mipon05dGks

(kopiera adressen och klistra in den i adressfältet)

Känns det bibliskt för dig?
Jag påstår inte att jag sitter på några svar och egentligen vill jag inte peka finger heller, men jag uppfattar det som obehagligt och frånstötande, är jag ensam om det?

Vill du inte diskutera vidare och känner att vi inte kommer längre så har jag största respekt för det men ämnet intresserar mig så jag hoppas du tar dig tid att svara